Huvudmeny

Hej igen

Fotlol 22:33 24 Aug 2014

Tänkte egentligen nystarta bloggen samtidigt som PL-säsongen men jag blev en vecka sen eftersom tallheden här plötsligt översvämmades av Kalle Johan och jag KAN EJ överge svamp i skogen så nu torkar jag dygnet runt på myggnät, i ugn och i mina nyinförskaffade svamptorkar. Men, man kan tydligen få sporförgiftning och därför tog jag mig nu samman och drog ner på svampningen. Dessutom behöver jag ha bloggen redo inför allt som Balotelli kan tänkas ställa till med i Liverpool. Halloj alla!

Vad har hänt sen sist då? NÄR ARSENAL VANN FA-CUPEN!? Precis som förra sommaren fick vi göra ett litet bryt, Nöjesguidenbloggen och jag, eftersom jag jobbade med mästerskap för SVT i form av chatt och blogg. Fick bland annat synskt nog till en vampyrelva dagen innan Suarez tuggade på Chiellini och lite andra knappt fotbollsrelaterade inlägg men framför allt chattades det en hel del och hur rutinerad jag än är när det kommer till chatt så är det lite att stå i att chatta med 10 000 pers och vara en boten Anna av kött och blod. Hetsigt och underbart.

Sen fortsatte det tvoddas också trots att David var i Brasilien och programledde, vi föste helt enkelt in honom via riktigt skranglig videolänk i tvoddmonitorn. Gäster under VM-perioden var NG-donnorna Brita Zackari och Kakan och så Kristian Borell.

Här nedan berättar Brita om sin kärlek till Torres och jag och David försvinner i myskoma utav detta:

Svar ja, tvodden fortsätter i höst med 15 avsnitt till! Vilka vill ni se som gäster? Vad vill ni att vi ska prata om för fotbollsrelaterade ämnen? Vi kommer härmed köra ett huvudämne per program. Tipsa och önska här i kommentar eller via #annadavid.

Jag fortsätter gosa i Värmland några dagar till, håller på att bygga upp ett Polhem 2 i uthuset inspirerat av puben på Ringvägen samt har ordnat fotbollsbio i den sk läktarsalen och har med andra ord ett allmänt bra eremitliv bland svamp, varg och tallar.


Fotbolls-bio-salen, försökte ta till Guds kraft genom att slänga upp ett kors mitt i Spurs senaste match men ack ve dom leder tabellen medan Arsenal ser allt annat än formstarka ut.


Vedskjulet i uthuset a.k.a Polhem 2, vad skulle jag göra utan mitt 3G Fri Surf-abonnemang?

För er som funderar på #småfläta. Jag har kvar den Palacio-inspirerade småflätan och min frisör Joanna som var fruktansvärt irriterad på den lovade klippa mig gratis om 15 pers kom och bad om småfläta så snälla sprid trenden då det verkligen är både vackert att skåda men framför allt skulle innebära oerhört många fotbollsinspirerade (gratis) frisyrbyten i tvodden.

PS. #småfläta.

PS 2. Ja jag har två instagramkonton vilket är.... obehagligt. Det ena (fotlol) är till enbart för att ventilera fotbollsligheter så inte mina stackars totalt fotbollsointresserade vänner ska bli alltför plågade. Omtänksamhet 2014.

Rapport från FA-cupfinalen

Fotlol 15:42 19 May 2014

Hej Internet. Nu har jag äntligen hoppat igång efter 24 timmars koma, ja, jag sov på riktigt 24 timmar i sträck med lite mat- och vattenpaus i sömnen efter att ha fraktat mig själv hem från London och FA-cupfinalen. Nu sitter jag här med en nedladdad repris av denna fasansfullt spännande match på datorn och ska genomgå kaoset igen. Jag måste.

Arsenal kunde alltså vinna sin första pokal på nio år i helgen och jag behövde tvunget vara där men det fanns ju få saker som var svårare att få tag på än biljetter till denna match. Tillslut kom jag på att jag ju faktiskt jobbar med fotboll, alltså kunde jag lösa det genom att sitta på Wembleys pressläktare. Om jag nu skulle kunna ta mig dit.

Stämningen hos de Arsenalska supportrarna har varit extremt ohälsosam den senaste veckan, den här finalen har blivit en sådan besatthet, den har tagit över allt. Det är som ett stort sår i oss som bara vuxit för varje år, börjat vid en CL-final och fortsatt med brutna ben, förlusten mot Birmingham, mer smuts i såren, mer infekterat, mer smärta. Det är inte mängden pokaler det handlar om. För mig är det att se de unga spelarna gå igenom besvikelserna, drabbas av mörkret och rädslan att förlora, se spelare lämna för att få vinna, inte känna 100% tilltro till managern, tvivla på allt. Det gör ont. Jag vill bara vinna något med Wenger. Vårt största hot så här timmarna innan finalen var alla dessa jinxande supportrar där ute.

Klädd i svart med Arsenalhalsduk nedknövlad i väskan landade jag faktiskt på Stansted tillslut. Jag skulle minsann, lutherskt noga med regler i jobb, bete mig neutralt och seriöst. Tänkte köpa läsk men det gick ju knappast med detta utbud:

img_6796.jpg

Direkt från flyget till Wembley där jag liksom flöt fram genom massorna av supportrar, så starka overklighetskänslor dels orsakade av sömnlösheten min hosta gett mig men framför allt över att VARA DÄR!

Hullsupportrarna var oerhört softa före-under-efter match. Det var hundratals tiger-one piece-fans, obehagliga dansare, ständig support till laget och kärlek och applåder efter förlusten. MVG.

tigermotor.jpg

hulldansar.jpg

Väl inne på arenan njöt jag av press-LAN:et som pågick, olika John Cross-figurer som cirkulerade och ensam svensk kvinna Larsson fick genast några nyfikna vänner och vi tryckte i oss nära på oätlig engelsk mat, dock var allt annat som serverades både gott och mysigt och jag ger pressbox-upplevelsen en betyg: 5 överlag, dock kunde wifit ha varit bättre:

pressmat.jpg

Innan matchen drog igång var det ett stämningsfullt potpurri av drillflickor och eld till Prodigy i högtalarna. Jag kände mig hemma.

eld.jpg

Så började det. 

Kan säga som så att det märktes oerhört snabbt att objektivitet inte verkar vara så viktigt på de engelska pressläktarna. Det applåderades, skreks, jublades från ett och annat håll och det blev omöjligt för mig att bete mig under dessa omständigheter. Känslorna sipprade ut.

Sen började helvetet. Det stod 0-2 till Hull efter 8 minuter. Tänkte på Wenger och matchens första tår föll. Arsenal hade återigen klappat ihop.

Det var en sån där match. Ja. nu var det bara att vänta på frilägesutvisning och insläppt straff ovanpå detta samt minst tre skador. Så många tankar rusade genom huvudet. Jag tittar nu på mina "anteckningar" från matchen (ingen antecknade, det fanns inte tid eftersom det var ständig action) och det enda jag skrivit är "flytta till Värmland".
Ja. Det var min enda lösning om inte matchen skulle vända. Ena sekunden hade jag suttit där och frågat mig hur jag kunde vara så oerhört lycklig lottad att jag fick sitta där och se den här matchen, att jag får jobba med detta fantastiska, att mitt lag står där i final. Nästa sekund hade jag i panik utformat en plan. Jag ska aldrig mer se fotboll, jag ska aldrig mer jobba med fotboll. Jag ska flytta permanent till mitt isolerade hus i Värmland, slå sönder 3G-routern och bara smida totalt fotbolls-orelaterade saker för resten av mitt miserabla liv. Jag hörde min absoluta favoritlåt i stunder av tvivel på repeat i huvet: Du måste finnas med Helen Sjöholm som handlar om att göra upp med sin relation till den Gud man börjat tvivla på. Som jag tvivlade.

Sen fick Santi Cazorla en frispark, jag tänkte håll ihop nu Anna. Du måste våga tro, typiskt Arsenal att inte bara vinna enkelt utan ge oss detta drama och går det inte vägen är besvikelser vackra och jag får dela besvikelsen med alla dessa andra drabbade. Men jag måste våga tro och låten i huvet byttes till denna kraftlåt som jag sett 30-40 ggr om dagen sedan hon vann ESC:

Bollen gick in, 1-2, strupen läckte av ljudet av både lycka och ångest som lämnade kroppen och oroad engelsk journalist bredvid mig som applåderat båda Hulls mål frågade om jag mådde ok.

Jag satt oavför Hullsidan av läktaren som började se mer och mer gyllene ut när solen låg på i den tropiska hettan, men hjärtat var ännu rött och hoppet levde utan tvekan. Hela Wembley kokade hela matchen, att det bara sålts 50 000 biljetter direkt till supporterföreningarna märktes inte. Det gick ett skarpt snitt mellan rött och gult förutom mittensektionen som var helröd.

gyllenehull.jpg

I paus drack jag två liter ingfärste för att rädda halsen och satt och skakade i tystnad. Försökte minnas vad som precis hänt. Efter detta vet ni hur det gick, Koscielny gör mål och det står 2-2 och matchen går till förlängning. 

Och... Ramsey lyckas efter minst 20 olika försök skjuta bollen rakt in i mål. Där och då vet jag. Jag VET att Arsenal kommer vinna sin första pokal på nio år och jag gråter där på den engelska pressläktaren, "neutral". Totalt olikt mig att ta ut en så pass livsviktig seger i förskott men JAG VET. Fördämningar släpper, såret börjar läka. Matchen blåses av och fansen sjunger, spelare gråter, skrattar, Wenger springer runt och busar och jag har fan aldrig sett Gunnersaurus så lycklig förr. Hullsupportrarna applåderar sitt lag, sen börjar de lämna och Wembleys uppdelning blir ännu tydligare. Allt är som en dröm.

panorama.jpg

fira.jpg

Laget går upp för att tacka och ta emot pokalen på läktaren, totalt orutinerad som jag är har jag ej förstått att detta kommer ske några meter från mig och rusar dit alldeles för sent. Fem personer framför mig så kramar Wenger om ett fan. Arsene, han utstrålar en lycka jag aldrig skådat förr. Det här betyder ALLT.

wenger.jpg

Jag kan omöjligtvis gå därifrån. Står kvar och känner in allting. Kommer på att jag måste ha en bild som minne så några andra "neutrala" från CNN hjälper mig bevara denna stund där jag lärde mig vad fullständig lycka är.

stannarkvar.jpg

Sliter mig från läktaren och går genom press-LAN:et och de journalister som direkt måste kladda ner rapporter från matchen. Stoppar ner en kaka i fickan och tar mig till tunnelbanan sjungandes med de andra. 

journalistlan.jpg

wembley.jpg

Kliver av vid Arsenal och är nu säker på att jag har lunginflammation pga så oerhört svagt hälsotillstånd och beställer in lite hostmedicin på Gunners Pub, detta klassiska hak för Arsenalare världen över ifrån. Möter denna kändis i samma outfit som min vovve burit hemma i Sverige under dagen, dock att denna hund kunde tricket "skälla livsfarligt som svar vid frågan What do you think of Tottenham". Måste träna Mesut nu.

vovve.jpg

Avslutar 17 maj med denna julgrans-selfie inne på toan i ett extremt skört hälsotillstånd. Sen sjöng vi lite, dansade, sen bröt jag ihop och somnade i en hög med damm på Stansted. 

dodpatoa.jpg

Men vad ser jag då när jag öppnar mina ögon ur lunginflammations-pokallycka-koman 5 på morgonen? Kristoffer Olsson som ska hem och ansluta till Sverige U19 och U21. Kan ej tro detta är sant. Från ångesten vid tvåmålsunderläget vid nionde minuten, till att få glädjas åt pokalen med vår Norrköpingska tonåring i Arsenal ett halvt dygn senare. Man ska aldrig sluta tro.

annaochkris.jpg

SVT-laget vs Tittarlaget i kväll!

Fotlol 10:30 14 May 2014

Till att börja med hade jag aldrig skrivit detta inlägg om jag var frisk nog att spela ikväll eftersom jag lider av stor prestationsångest på planen, även i Korpenmatch med 0 åskådare. Nu har jag dock en inflammation på stämbanden (hörs tydligt i dagens tvodd även om jag självklart blivit anklagad av chefen för att ha förfalskat mitt sjukintyg) och måste i tystnad titta på från sidan.

Det är alltså så att SVT har satt ihop ett SVT-lag med oss som ska jobba med VM på ett eller annat vis för att möta att lag av tittare. Matchen spelas ute på Skarpnäcks sportfält där jag i friskt tillstånd faktiskt spelar alla mina Korpenmatcher annars med detta extremt coola lag:

Ja, vi spelar i Barcas gamla bortatröja eftersom färgen är helt exceptionell, syns bättre här:

skarmavbild_2014-05-14_kl._10.33.08.png

Okej, nog om denna tröja. Snälla kom och kolla med mig i kväll vid 18, alternativt glutta på svtplay! Det kommer bli kul att se Glenn Srömberg med två paja knän stå och hojta på planen, tvivla icke på detta. Mer info finns här!

Senaste inlägg från Fotlol

Fotlol

Prenumerera: RSS-flöde

FOTLOL är en 0% objektiv blogg om den fantastiska, magiska, plågsamma sporten fotboll. Läsbar även för den som varken rört boll eller tittat på en gräsmatta.

FOTLOL är oftast besviken, kär, euforisk, besatt, förbannad, eller hatisk, känslor så starka och svåra att de enbart går att behandla med humor.

Här hittar ni Fotlols gamla blogginlägg.
Kontakt: fotlolblogg@gmail.com

FOTLOL på Instagram:

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



Bloggar


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!

Meny