Ånaj, här kommer jag med en dålig men också en samling bra nyheter.

• Dålig nyhet 1: jag måste pausa bloggandet här en liten stund, jag har blivit inkallad på statligt uppdrag för att tjänstgöra för Svenska Folkets folkbildning.
• Bra nyhet 1: därför kan ni läsa min blogg på SVT om Confederations Cup så länge, denna fantastiskt nussiga turnering som börjar i helgen i Brasilien. Japp, det är dags för SAMBA-FOTLOL! Nej jag fick inte åka dit, internet-uppkopplingen är tydligen bättre i tv-huset.
• Bra nyhet 2: när jag kommer tillbaka hit är det precis dags att ladda för dam-EM! Och detta mästerskap kommer jag att jobba massor med i och med att jag blivit programlederska för ett program om just EM som ni ska titta på i juli.
• Bra nyhet 3: har shop-vernissage på den fina butiken WOS på götgatan på torsdag med illustratören Beata Boucht och formgivaren Helen Carlson. Kom dit och kolla på accessoarer!
• Bra nyhet 4: jag lämnar dessa till er så länge.

Obs, rullar inte gifarna så öppna sidan i en annan webbläsare. Kan vara problem med Chrome!

Så var det dags för ett axplock av både firande och lidande och på den punkten började säsongen såpass fantastiskt i december när Torres stod och betraktade brasilianska Corinthians firande efter Chelseas klubblags-VM förlust.

Där och då föddes en del av det mörker som tillslut skapade superskurken "Evil Nino".

Och med Evil Ninos hjälp fick Chelsea fira en Europa Leaguevinst denna säsongen!

Snygga moves.

Torres gjorde Chelseas första mål och Ivanovic nickade in 2-1, en nick som verkar ha känts av under firandet...

Detta glada gänget vann Premier League och ville tydligen överträffa Chelsea i snygga dans-firar-moves.

Vissa fick fira ensamma betyg: 2, bland de mest mörka gifs jag någonsin skådat när Suarez vänder sig om för att jubla ihop med sina lagkamrater och ingen är där...

och efter all kritik han rättmätigt fått för sitt filmande valde han att fira ett mål i Merseyside-derbyt genom att dyka rakt framför en av hans största kritiker David Moyes.

Gladast av alla var nog ändå Robben som fick fira ett Champions League-avgörande mål för sitt Bayern Munchen efter alla misslyckandet som hans aura burit runt på de senaste åren. Denna förlösande lycka. 

Dortmundfansen fick däremot se sin CL-dröm krossas i samma stund.

Såhär firade Schalkes Höwede deras derbyvinst mot Dortmund. Bättre blir det inte.

Fast så blev det ändå det! Här firar nämligen Kongos målvakt Kidiaba på sitt patenterade specialvis efter kvitteringsmålet mot Ghana i African Cup of Nations.

Det smärtar mig att säga, men töntigaste målfirandet denna säsongen var helt klart Gibbs och Theos inövade skolgårds-klapplek.

Jag älskar dock töntar.

Arsenal tog ju den sista CL-platsen i Premier League efter att ha hamnat före Spurs i tabellen, men under den sista omgångens synkade matcher så gick det felaktiga ryktet i Tottenhampubliken att Arsenal hade släppt in ett mål mot Newcastle medan resten av världen skrattade åt publikens kommande besvikelse.

Källan utreddes senare, det var Tottenham och tv (the Apprentice)-personligheten lord Sugar med 3 miljoner följare som satt i directors boxen och twittrade ut detta i nåt slags förvirrat tillstånd:

Pinsammast någonsin och så fruktansvärt jobbigt att titta på är stackarn Song, ny i Barca för säsongen, som helt missade att Puyol under firandet skulle överräcka ligapokalen till Abidal som kämpat sig igenom cancer och kommit tillbaka. Detta är 1% roligt och 99% gränslöst jobbigt.

Men Barca hade inte bara stunder av firande denna säsong, den var riktigt tung stundtals. Framför allt när man åkte ur Champions League genom att förlora med 0-7 i dubbelmötet mot Bayern, ett resultat som chockade fotbollsvärlden. Undrar om detta Bayern-fan ens överlevde hela trippeln som laget tog hem i slutändan. 

På Real Madrids bänk satt Casillas hela andra halvan av säsongen och led vid varje motgång som drabbade laget.

Wigan som chockerande nog fick fira FA-cupvinsten denna säsong avslutade den dock i besvikelse och frustration när man halkade ner till den engelska andradivisionen. Långfingret säger mer än tusen ord.

Och varför inte avsluta med något så klassiskt som ett gråtande barn. Crystal Palace slog Brightons och barnets Premier Leaguedrömmar i spillror. Åh lille barn. Så mycket av detta lidande som du kommer att få uppleva under ditt fotbollsliv.

Vad i???? Det var extremt nog att köpa Messi som 13-åring, men nu har väl Barca ändå gått för långt.

Återigen har man dessutom plundrat Arsenal i och med det kontroversiella köpet av Jack Wilsheres blöjbärande son Archie. Djupt oroande.

Igår avgjordes tyska cupen och i och med Bayerns vinst mot Stuttgart tog man hem trippeln i år - ligan, Champions League och cupen. Låt oss nu avnjuta bilderna från det smak...blandade firandet lite:

Ja vi är alltså i Tyskland så varför inte ha 8 damer i stela guldklänningar som får utgöra staket på scenen som var stylad efter temat "Thailändskt julfirande".

Visade sig att Jupp var oerhört törstig på låtsasvätska efter att ha lett Bayern till alla dessa framgångar, ingen vågade fylla på pokalen eller på annat vis ha alkohol inom 10 meter från Ribery. Snälla missa inte Shaqiris ansikte på denna bild, eller Müllers skräckslagna blick inför sin tränares tossiga tilltag.

Robben satt som en liten barna-ängel på knä genom firandet, nyfrälst efter att ha fått avgöra CL-finalen istället för att ständigt bära på det mörker som alla misslyckanden gett honom. Jag vet! Vi busar lite med den glade gubben.

Busigt, tihi.

Som jag älskar dessa prisutdelningar, med gråtande och utslagna motståndare i bakgrunden. Tyvärr är det aldrig mitt lag med en pokal i tass. betyg: 3

Så var året slut. Så känns det i alla fall lite för en Premier League-fantast och medan jag väntar och längtar in Confederations Cup och EM så att livet kan börja ordentligt igen tänkte jag summera den gångna säsongen i gifar. Låt sidan ladda och njut sen. Obs, gif-inlägg gör sig bäst i Safari och eh gissar på IE men Chrome är inte optimalt.

Ni vet att han kommer dyka upp för eller senare, så jag startar helt enkelt med the Special One som haft ett special year och ikväll gjorde sin sista match med Real Madrid. Enligt honom själv den sämsta säsongen i hans karriär eftersom Real hamnade långt efter Barca i ligan, åkte ur Champions League mot Dortmund, förlorade cupfinalen mot Madridrivalerna Atletico och kammade enbart hem supercupen. Mous förhållande till media har dessutom varit katastrof och för ovanlighetens skull har han inte hela omklädningsrummet med sig heller. Ikväll fick inte Casillas starta, nej inte ens sitta på bänken, trots att Mous förstemålis Lopez var skadad. Inte mig emot att situationen kraschade eftersom det troligtvis betyder att vi snart får se the Special One i Premier League (och Chelsea) igen.

Finaste lille stunden med Mou denna säsongen är ändå denna enligt Fotlol: 

Det fanns självklart höjdpunkter för Mourinho denna säsong, bland annat när Ronny gjorde mål och Real vann mot Man City i Champions League på stopptid. 

Framför allt inspirerade Mous firande och gräsmärken på kostymbrallorna en annan galning. Jag syftar naturligtvis på di Canio som gjorde entre som Premier League-manager för Sunderland. Hans historia med öppenheten av sina fascistiska sympatier blev föremål för diskussioner världen över, men nästan lika omtalat blev nu hans utlevande matchkänslor:

Watfords manager Gianfranco Zola borde kanske investera i finskor med dobbar, han fick i alla fall tillfälle att fira under vägen upp mot Premier League men i slutändan blev Watford med svenske Joel Ekstrand och en storspelande Almunia(!!) stoppade av Crystal Palace som tog platsen. 

En av de managers som gjort allra störst avtryck under de gångna året är självklart:

Borussia Dortmunds Jürgen Klopp vars lag hade ännu en strålande säsong, men hamnade ändå på andraplats efter Bayern både i ligan och i CL. Så många känslor inuti en och samma kropp, knopp och Klopp.

I en annan del av världen firade managern Miguel Herrera den mexikanska ligavinsten med sitt Club America på detta vis.  

En av de managers jag tycker är absolut onussigast efter att ha hört (ok läst) olika Chelseaspelares vittnesmål är Villas Boas, och här är en gif när AVB firar ett mål som summerar allt detta mörker väldigt bra. Hans Spurs slutade femma bakom Arsenal och det blidde inget CL nu heller.

Alltså hur kuvad är den där stackarn som får ta emot AVB:s glädjemobbning. betyg: 2

Årets face är ändå Sam Allardyces som senare fick sitt kontrakt förlängt efter att West Ham slutade 10:a i ligan.

Men inte alla får chansen att fira, här är kontrasterna stora när Porto går om Benfica i näst sista omgången av portugisiska ligan och Pereira firan bakom den lidande Jesus. 

Hängiga axlar även på Conte medan Jupp fladdrar fram i lyckan av att ta sig vidare i CL (och sedan vinna och dessutom vinna ligan och tyska cupen, dvs trippeln).

Jag avslutar med en värdig gif på Fergie, självklart är hans avsked bland det allra största som skett denna säsongen. Kommer sakna gubben och hans ur, men är också extremt spänd på att se Moyes United nästa säsong.

Nu kommer varenda dator hänga sig om gifarna blir fler, glutta förbi snart för fler årssammanfattningar eller lämna era favoriter på Twitter eller i kommentar!

Något riktigt obehagligt håller på att ske i fotbollen som vi sett vid ett flertal tillfällen, det började med Suarez, spred sig till övriga Liverpool, Evra var troligtvis väldigt mottaglig för att bli zombie och naturligtvis smittad, och nu så har zombiepesten tagit sig ända till Rumänien. 

Eller så är denna målis bara en total galning, kasta er en blick på denna tidigare incident:

Kära vänner, ni vet att ibland i livet är man rädd för något i onödan t ex spindel, spöke, hålla tal, banan, vara ensam. Jag är ej rädd för något av de föregående tingen (längre) men däremot var jag så extremt livrädd inför tanken på att vara med i Euro Talk, webb-tvprogrammet Svenska Fans har om europeisk ligafotboll. Skulle jag någonsin få frågan så skulle jag definitivt inte säga ja om man säger så, det ska ni veta.
Är 0% rädd för kamera, var med i Kobra för ett tag sen och det var inga problem att stå där inuti finkulturens livmoder och snacka om mitt arbete, men nej det här med Euro Talk, här har ändå rädslan flummat sig fram.

Skulle med bakgrund av denna fobi vilja dela med mig av en liten konversation jag hade i fredags:

David Fjäll: När ska du vara med i Euro Talk då Anna?

Fotlol: Aldrig.

David: Varför inte?

Fotlol: Sjukt rädd, kommer aldrig hända.

David: Men du kan väl vara med på måndag?

Fotlol: Nej, kommer aldrig hända.

David: Ses på måndag då.

Fotlol: Okej.

Nu kan jag stryka denna rädsla från mitt oändliga register av olika oro. Ja bara gjorde't och det var enbart soft. P.S Ja Bosse är extremt nussig irl.

är det Beckhams tårar när han blev utbytt från karriärens sista match?

Alla som såg detta utan att gråta med honom måste ha hjärtan av sten. 

Nåväl, inläggets rubrik syftar inte på detta, men kanske på

men nej, inte ens Becks outfit när han skrev på för Fergie och Man United är i mina tankar, den dressen är ju härlig. Dagens sorgligaste i Fotloliversum är istället denna buss

pimpad och redo att fira Copa del Rey-vinsten och säsongens tröstpokal som gick till... grannrivalerna Atletico Madrid istället. Så ensam, tom och obrukbar. Var inte ledsen bussen, tänk istället så illa det gick när din föregångare råkade köra över pokalen 2011. 15 kilogram silver ihopknövlad under en dubbeldäckare, en Ramos med svettiga hovar tar sig för pannan.

Kämpigt att vara buss.

'

Vem tänker ens på Chelseas buss efter att den fått spela mot Barca och Bayern i Champions League förra året? Den lyckades stå emot, försvara och vinna rubbet och så slutar det med att John Terry byter om till matchställ och får ta emot all ära.

Starkt kämpat bussar. Jag finns här för er.

Såklart att ni ska få FA-cupfinalen i en gifslig sammanfattning, sätt er tillbaka och låt sidan ladda:

84 minuter in i matchen och det står 0-0, Zabaleta får sitt andra gula kort och blir utvisad. Lägg märke till millisekunden total ångest vi får se i Kompanys ansikte när han direkt inser konsekvenserna av tacklingen.

Zabaleta, så sur.

Då kommer Wigans mål, Watson nickar!

Wigans ägare och eldsjäl Dave Whelan är världens lyckligaste gubbe. (Nu kan han gå vidare i livet och sluta sörja Margaret Thatcher som han försökte få alla lag i ligan att hålla en tyst minut för...)

Martinez, så nussig, tyvärr så måste ditt lag förlora nästa match mot Arsenal och åka ner en division för att vi ska kunna spela Champions League.

Helt otroligt att detta gäng lyfter bucklan.

Ibland räcker det inte att ha Englands dyraste lag. Hela Wigan kostade mindre än Gareth Barry...

Nasris ledsna blick...

Hej då Mancini, undrar vart du dyker upp härnäst.

Sorry killar, det går inte att köpa allt.

GRATTIS WIGAN! De engelska cuperna fortsätter bjuda på skrällar, må det alltid fortsätta så.