Ett samtal med regissörerna för filmen Pussy vs Putin som visas på filmfestivalen tog plats under tisdagen. En av aktivisterna från gruppen Femen skulle också ha medverkat men fick förhinder. Samtalet gick till en början ganska trögt med korta ja och nej-frågor som inte direkt ledde till några intressanta utvecklande svar. Denna gången var det dock publiken som ställde de mest intressanta frågorna, till allas förvåning. Det blev en timme med samtal om antikapitaliströrelsen och klimatet i Ryssland för minoriteter. De berättade om HBTQ-rörelsen i Ryssland och hur de nära vänner som är transpersoner får arbeta hemifrån och varje dag möts av förföljelse och hot. De diskuterade hur benådningen av de två medlemmarna ur Pussy Riot är en del av det politiska spelet inför de Olympiska spelen och uppmanade alla att arbeta politiskt med konst.
Överlag var det ett intressant samtal men jag saknade de tunga, jobbiga och obekväma frågorna som jag tror regissörerna mer än gärna hade svarat på. Det var tydligt att publiken som var där för att lyssna hellre hade hört om Rysslands inrikespolitiska läge och aktivism än detaljer om hur filmen var gjord även om detta trots allt är en filmfestival. Åtminstone gick jag därifrån med en ännu större övertygelse om hur viktig den politiska aktivismen är och hur jag hoppas att vi i Sverige kan få inspiration av det som pågår i Ryssland. Både vad gäller att stötta dem men också för att vända blicken mot Sveriges egna politiska problem.
