Om man har läst mej ett tag så vet man att jag och teknik inte går så bra ihop. Älskar när det funkar, när man är hemma hos nån och hen ba: trycker play på datan, så kommer det bild i teven och ljud i högtalaren/stereon. Eller om hen visar ett enkelt mixer-program och smackar ihop två låtar i en svinbra mix, det ser ut som tre knapptryck och ett fingerknäpp. *busenkelt* Osv. När jag närmar mej att göra dessa saker själv hemma så är det som att kötta huvudet i en vägg. Jag har mina glödlampor, de kan jag skruva i (när lampan ovanför spisen går sönder börjar jag typ grina för då måste man köpa KONSTIGA lampor och SKRUVA BORT ett stort skydd) (okej, detta kanske inte är teknik i sej, men ni fattar). Osv.
Och det tog mej tre år av övervägande innan jag äntligen gick från min älskade PC-värld in i Macens ännu rätt outforskade värld. Jag tror att det egentligen inte handlar om TEKNIK, jag tror att det är en ovilja till förändring. Jag gillar inte förändring. Och vad gäller min förmåga att utöva just tekniska förändringar: helt vanlig tråkma. Och rätt så mycket vanlig lathet.
Därför är det både helt vansinnigt och fullkomligt briljant av HP att låna ut en dator till mej för en test-vecka. Vansinnigt av solklara skäl, men också briljant för what's the point att låna ut den till någon som kan allt/vet allt? Jag är väl i mångt och mycket the average person med måttlig datavana. So. Here goes nothing.
Haha, min första reaktion när jag såg den var: ÅH, SVART och SÅ BLANK! Inget om vad som fanns under "huven". Ba: åh vad FIN.
