Hur kommer det sig att vissa bara upprörs av rasism på avstånd?
Det är så lätt att reagera på vissa saker. Jag har tänkt på det mycket under den senaste tiden. Allt började med Sinterklaas.
Det är ett slags julfirande som sker i Holland och Belgien, bestående av en sorts tomtefigur i form av Sinterklaas och hans medhjälpare. Under denna högtid får barnen dagligen chokladbitar eller presenter, och det hela når sitt klimax med diverse offentliga parader där tomten och medhjälparna delar ut godis och lyser upp barnens tillvaro.
Det låter ju ganska göttigt. Skillnaden är bara att i denna låglandstradition är medhjälparen inte en gullig nisse från tomtens verkstad, utan Zwarte Piet, en utklädd person i fullt blackface, parat med slarvigt sydda renässanskläder i plysch. I vissa berättelser är Zwarte Piet en frigiven slav, i andra en nisse som åkt genom en skorsten. Ofta är han snäll men korkad, ställer till med hyss och pratar på bruten nederländska. Skorstensresor i all ära, men det förklarar fortfarande inte afroperuken eller de illröda läpparna.
I Holland och Belgien har denna tradition diskuterats länge, och för varje år tycks oppositionen växa sig starkare. På sina håll har man bytt ut blackfacen mot Piets i regnbågens alla färger, men samtidigt växer också motståndet mot kritiken. I år arresterades ett sextiotal demonstranter i Gouda.
När den nederländska ambassaden i Stockholm i år skulle husera Holländska klubbens firande av denna högtid, skrev Afrosvenskarnas riksförbund ett öppet brev, som bland annat publicerades i Feministiskt Perspektiv. De större medierna hoppade på. Drevet var ett faktum. Paraden ställdes in, firandet ändrades om, när jag ringde ambassaden var skadekontrollen i full gång.
Missförstå mig rätt, jag har bara respekt för Afrosvenskarnas riksförbunds agerande. Det intressanta var hur medierna hakade på denna story. Här utbröt inga proteststormar eller diskussioner, ingen kallades för "akademikerkärring". Här tycktes alla underförstått hålla med – vilken ofantlig högtid! Så solklart rasistisk! Ställ in hela skiten!
Jag, som efter fem år i Belgien tvingats vänja mig vid Zwarte Piet-dockor och chokladfigurer dinglandes från skyltfönster i oktober till reabackarna i januari, tänkte på något annat. Hur lätt detta var.
Det är så lätt att ta ställning när det inte kostar något. Så lätt att klappa sig på axeln, och fördöma andra kulturers ociviliserade och rasistiska arv. Det kändes bara så talande att svenska medier helt okomplicerat kan rapportera om detta, när vi här i Sverige inte ens kan klippa i en Pippi-film utan att ramaskri utbryter. Att kräva att ett annat land ska ändra sin jul helt, när vi inte ens kan acceptera ett kommersiellt företags beslut att klippa i sin egen film under vårt firande utan att skrika censur och fasa inför en närstående domedag. Det säger något. Om hur och när vi som samhälle är beredda att reagera.
Jag menar inte att vi ska kräva mindre av andra. Bara att vi borde börja kräva mer av oss.
Läs även: Amat Levin om hur snabba vi är att döma ut polisens agerande i Ferguson, men acceptera liknande företeelser i Husby.
