Årets biosommar blev en besvikelse. Ett resultat av fotbolls-VM, värmebölja eller brist på bra filmer? En blandning, om man ska tro Thomas Runfors, informationschef på SF Bio. Medan han längtar till ”en ’X-Men’ eller någon sequel” kan vi andra se fram emot en nästa årstid i biomörkret med lite gott och blandat.
Här är tio höstpremiärer som vi ser fram emot.
1. Tom at the Farm (Xavier Dolan, biopremiär 29 aug)
I våras hade hipstermagneten Xavier Dolans senaste film Mommy premiär i Cannes, men innan dess svenska premiär får vi ta del av hans förrförra film – den undanskuffade psykologiska thrillern Tom at the Farm. Borta är de emotionella poserna från Hjärtslag, men kvar är Dolans nuna i närbild. Här spelar han titelrollen, en ung man som reser till landsbygden för att gå på sin döde pojkväns begravning men som väl på plats hamnar i klorna på dennes märkliga familj.
Förhandskänsla: betyg: 4
2. The Double (Richard Ayoade, biopremiär 12 sep)
Jesse Eisenberg är en härligt störig skådespelare som man älskar att hata i The Squid and the Whale och The Social Network. I den här retrofuturistiska filmatiseringen av Dostojevskijs Dubbelgångaren spelar han en ängslig kontorsråtta som möter sin dubbelgångare, en desto oblygare jävel som skamlöst infiltrerar hans liv och försöker stjäla allt han bryr sig om. Förvisso regisserad av Richard Ayoade, men lyckligtvis inte en lika mossig sotarmössa som spelfilmsdebuten Submarine.
Förhandskänsla: betyg: 4
3. A Most Wanted Man (Anton Corbijn, biopremiär 12 sep)
Med Tinker Tailor Soldier Spy gjorde Tomas Alfredsson en utmärkt John le Carré-filmatisering och förväntningarna smyger därför fram när turen är kommen till fotografen Anton Corbijn. Han fick ju några tummar upp för spelfilmsdebuten Control, dessutom ser vi Philip Seymour Hoffman i en av sina sista roller som en underrättelseofficer vars vägar korsas med en terrormisstänkt flyktings. Säkert spännande, även om blotta åsynen av Hoffmann lär resultera i översnälla omdömen.
Förhandskänsla: betyg: 4
4. Boyhood (Richard Linklater, biopremiär 26 sep)
Richard Linklater har orsakat många tonårsförälskelser med sin snacksaliga Before-trilogi, som är så populär att det ibland glöms bort att han också spottat ur sig kultklassikerna Slacker och Dazed and Confused, såväl som den ljuvliga feelgoodfilmen School of Rock. Han är en mästare på att skildra unga, vilket ökar peppen inför tokhyllade coming of age-eposet Boyhood. Kameran började rulla när huvudrollsinnehavaren var sex år gammal och följer honom till slutet av high school.
Förhandskänsla: betyg: 6
5. Två dagar, en natt (Jean-Pierre och Luc Dardenne, biopremiär 26 sep)
Jag erkänner: jag är inte Dardennebrödernas största fan. Det är en sorts realism som inte lockar mig. Handhållna kameror som leker följa John och jagar fram nervöst skådespeleri, som förväxlar slarvig dokumentärestetik med trovärdig fiktion. Förhoppningsvis kan den Oscarbelönade stjärnan Marion Cotilllard få gubbarna att skärpa sig och bidra med en nerv i rollen som en kvinna vars fortsatta anställning är beroende av att fiska röster från kollegor och få dem att avstå från årsbonusar.
Förhandskänsla: betyg: 4
6. Gone Girl (David Fincher, biopremiär 3 okt)
Älskade David Fincher misslyckades totalt med att filmatisera kriminalfiktion när han gav sig på Män som hatar kvinnor med störande svensk brytning, men ser ut att lyckas desto bättre med Gillian Flynns bästsäljare Gone Girl. Det är mörkt, det är kyligt, det är Ben Affleck i rollen som en man som försöker övertyga en vakande omgivning om att han inte har mördat sin fru. Och Fincher har återigen övertalat den fantastiske Trent Reznor (Nine Inch Nails) till att göra musiken.
Förhandskänsla: betyg: 5
7. All We Have Is Now (Alexandra Dahlström, biopremiär 24 okt)
Det var ju några år sedan Alexandra Dahlström medverkade i Fucking Åmål, men sedan dess har hon hunnit regissera prisade kortfilmer och nu även gjort sin första långfilm. Dokumentären All We Have Is Now är producerad av Göran Hugo Olsson (bioaktuell med Om våld) och följer Vulkano, en punkig spinoff till numera upplösta popbandet Those Dancing Days. Visningen på Way Out West följdes av blandade omdömen, men det ser ut att vara en rivig skildring av vänskap.
Förhandskänsla: betyg: 4
8. Interstellar (Christopher Nolan, biopremiär 7 nov)
Den där fåniga och pretentiösa Batmantrilogin ser bara sämre och sämre ut i backspegeln för varje år som går, men med Inception visade ändå Christopher Nolan att han vågar förena storfilmer med matchande intellektuella anspråk. Det känns därför helt naturligt när han nu ger sig ut i rymden och utforskar maskhål med IMAX-teknik och en farkost vars besättning består av intensiva och överspelande Oscarsvinnare.
Förhandskänsla: betyg: 4
9. En duva satt på en gren och funderade på tillvaron (Roy Andersson, biopremiär 14 nov)
Efter att nyligen ha läst Lena Anderssons Augustprisbelönade roman Egenmäktigt förfarande skulle jag inte rekommendera Roy Andersson som kärleksobjekt, men som regissör har han lyckats snickra ihop några av svenska filmhistoriens absoluta mästerverk. Jag längtar efter nya existentiella tablåer, för visst är det härligt att fundera på tillvaron? Eller som någon skrev i ett kommentarfält på Facebook: inte ens Killinggänget skulle kunna komma på en bättre titel ens om de skulle parodiera Roy.
Förhandskänsla: betyg: 6
10. Foxcatcher (Bennett Miller, biopremiär 28 nov)
Med Capote och Moneyball har regissören Bennett Miller visat sig vara en lite trist och stel statyettmagnet, men ändå är det något som lockar när han återvänder till verkligheten för storystoff. Dramat Foxcatcher är baserat på den sanna historien om OS-brottaren Mark Schultz (Channing Tatum) och hans relation till den excentriske miljardären John du Pont (Steve Carell). Tatum är Hollywoods bästa fysiska skådespelare och Carell bär lösnäsa. Som min sambo uttryckte det: “en lösnäsa är ju alltid en lösnäsa”.
Förhandskänsla: betyg: 5
Sebastian Lindvall är Nöjesguidens filmskribent, som tidigare har skrivit om bl a fyra kulturmän på film som vi borde sluta ligga med. Han jobbar för närvarande på en extensiv teori om att Marcus Birro är en utomjording.
