Fyra kulturmän på film som vi borde sluta ligga med

Det har legats för mycket med honom, hans ego suger upp andras energi – och det enda han egentligen gett tillbaka är material för en följetong på kultursidorna. Den senaste tiden har det utspelats ett tweedkavajklätt Paradise Hotel där många verkar överens om att det är dags att rösta hem Kulturmannen. Andra undrar fortfarande vem han är.

Låt oss identifiera fyra kulturmän från filmer och tv-serier och försöka utröna vilka för- och nackdelar det faktiska ligget kan innebära.

Joe Carroll (The Following)

Med sina trogna följare och mediala utspel uppenbarar sig seriemördaren Joe Carroll som ett Jesuskomplex för Twitter-generationen. Han står upp för den plågade (läs: misslyckade) författarens oemotståndliga charm och visar med sin pubertala besatthet av Edgar Allan Poe hur de värsta klichéerna kan bli raggningsrepliker – så länge de backas upp med rätt sug i blicken och en universitetsanställning. När kritikerna och läsarna vände ryggen mot hans debutbok The Gothic Sea övergav han skrivandet för att mörda människor och ligga med groupies. Men varför började vi ligga med honom från första början...?

Du är död.

Du är fortfarande död.

Woody Allen

Woody Allens karaktärer uppfattas ofta som en fortsättning på hans publika persona. Han är en filmskapare vars intellekt förkroppsligas med yvigt hår, svarta bågar och illasittande chinos. Dessutom gillar han jazz och att lira klarinett. Och dra sköna skämt. Han beklagar sig över hur ex hänger ut honom för ”little idiosyncrasies […] quirks and mannerisms” – men det är väl just det ängsliga förlorarperspektivet som gör att han alltid kommer undan.

Det finns inga direkta fördelar (såvida det inte ingår en gratis klarinettlektion).

Du har just legat med Woody Allen.

Bernard Berkman (The Squid and the Whale)

Jeff Daniels briljerar som den mossige författaren-som-blivit-lärare, vars speeddejting börjar så fort skolklockorna ringer ut till rast. Han är en dryg, självömkande föredetting som tystar kvinnor potentiella invändningar med repliker liknande ”stoppa in mig i din mun”. Ja, precis, han identifierar sig med sin kuk, vilket får det att verka allt äckligare när han kliar sig i sitt buskiga skägg. Är det värt att hångla med en livs levande hängpung för att få feedback på ditt skrivande?

Han ger dig konstruktiv kritik som kan vässa ditt författarskap…

… men hur värdefull är egentligen en föredettings konstruktiva kritik?

Hank Moody (Californication)

Den rockigt luggslitne författaren Hank Moody ligger med dig, dina barn och kanske till och med dina föräldrar – men visst är det ändå ganska synd om honom när han kastas ut med huvudet före? För det mesta beter han sig som ett as, men har en magisk förmåga att plocka fram skrivmaskinen och framkalla sentimentala flashbackbilder som får omgivningen att förlåta honom. Tips till kulturmän: avsluta skrivsessionen med att supa tills du stupar så är tidigare misstag så gott som övermålade med tipp-ex.

Du kan sno hans manus och hänga ut honom i din alldeles egen Fucking & Punching.

Du är en av huvudpersonerna i din alldeles egen Fucking & Punching.

Sebastian Lindvall är filmskribent på Nöjesguiden och ägnar stora delar av sin tid åt att hindra sig själv från att hänge sig åt kulturmansskapet.