Mål: ha det gött

Okej. Det är nästan sommar. Någonstans i slutet av den kolsvarta och snorkalla tunnel som varit den här vintern hägrar din ledighet. Men du? Kämpa på nu! Ända in i kaklet! Ge inte upp! Ace:a tentan och visa chefen att en årstidsväxling och ljudet av klirrande systemetkassar utanför kontorsfönstret minsann inte slöar ner dig.
När arbetslöshetsprocenten blivit astronomiska och det varslas varenda dag är det lätt att i ren panik bli en streber och jobba sjuttiotimmarsveckor. Det är inte så konstigt, med tanke på hur arbetslagstiftningen och -marknaden ser ut. Men det som för länge, länge sedan var en garanti för fortsatt anställning är idag helt oväsentligt, för inte ens en dedikerad arbetstagare som sliter ut sig totalt under ett eller två år kommer att kunna undvika att bli utlasad. Det enda du kan göra för att åtminstone få en god referens är att prestera som fan, i korta cykler, och drömma om att få en mytomspunnen Fast Anställning.
Personligen har jag en lång historik av overachievement, för jag betygshetsade både på gymnasiet och universitetet. När jag nu ett år efter examen börjar få lite perspektiv har jag väldigt svårt att se vad det gett mig. Kul att lära sig saker, men att ha ångest för att jag inte fick högre betyg på en tenta liksom? Det fyller absolut ingen funktion. Jag misstänker starkt att samma sak gäller arbetslivet – det är exempelvis osannolikt att du på din dödsbädd ångrar dig för att du jobbade för lite.
Jag hade i min ungdom en naiv tanke på att bli någon slags karriärist med slitsamma dagar och imponerande lön. Med ålder kommer vishet och nu när jag uppnått den respektabla siffran 26 år inser jag att jobb verkligen inte är syftet med jordelivet. Ibland kul och viktigt, men det är faktiskt inte mer än så.
Egentligen vill du ju bara ha det så gött som möjligt. Det kommer du inte att ha om du bor på kontoret, även om du drar in en fin lön. Du har det gött om du jobbar dina prick åtta timmar och sedan kommer hem för att dricka öl och umgås med dina kompisar. Det är väldigt lätt att glömma i dessa dagar av arbetslinjer och entreprenörskap.