Legaliseringen av cannabis har i USA kommit långt. Över hälften av delstaterna tillåter medicinskt bruk och den lagliga cannabisindustrin omsätter miljarder dollar. Men den ekonomiska boomen i dess kölvatten gynnar inte alla. Vi ser en gentrifiering av en drog men kanske också en möjlighet att läka de stora sår som kriget mot droger lämnat efter sig.
Minns ni Weeds? Tv-serien om den vita, välbärgade och vilt stirrande hemmafrun Nancy Botwin i södra Kalifornien som plötsligt blir ensamstående efter sin mans död. För att upprätthålla sin goda ekonomi börjar hon sälja gräs till tonåringar och diverse annat löst folk i sin närvaro. Nancy drivs allt längre ner i fattigdom. Visserligen kommer hon undan med mycket som många andra inte skulle göra, eftersom hon är vit och övre medelklass. Men saker går hela tiden fel ändå. Hon gifter sig med ledaren av en mexikansk kartell och hamnar i en härva av människohandel och heroin.
Den berättelsen skulle se helt annorlunda ut idag. Såhär, tretton år senare, hade Weeds tagit sin början där serien slutade och endast handlat om en kavat hemmafru som börjar odla cannabis och drar igång en start-up. En oerhört ointressant berättelse, på alla plan.
Idag ser nämligen de populärkulturella narrativen om cannabis annorlunda ut. HBO producerar High Maintanence, på Netflix driver Kathy Bates ett dispensery i klassiskt sitcomformat och Kris Jenner köper cannabisgodis till sin sjuka mamma i Keeping up with the Kardashians. Det förtärs i var och varannan amerikansk tv-serie och film, oftast avslappnat vardagligt och ibland som upptakt till en festlig situation. Det är inte konstigare än att dricka några glas vin förutom att det är mindre farligt, går över fortare och inte lämnar något bakfylla.
På avstånd kanske det känns som att legaliseringen av cannabis i USA har hänt väldigt plötsligt eftersom gräskonsumtion snabbt har blivit så mycket mer närvarande i mainstreamkultur, men utvecklingen är resultatet av många års civilrättsligt arbete av gräsrotsrörelser och aktivister. Legalisering drivs idag på från flera olika håll men motiven skiljer sig åt bland aktörerna. Nya ekonomiska möjligheter skapas men de gynnar alla.
På sextiotalet knaprade hemmafruar i sig valium för att orka med sina trista, kontrollerade liv. Idag röker dom gräs istället och ser cannabis som en snällare version av ”Mommy's little helper”. Sällskapet Marijuana moms of Beverly Hills har middagar där en inhyrd kock lagar kyckling stekt i cannabisolja och mammorna testar olika strains efter maten. I ett reportage i Daily Mail säger Cheryl Schuman, värdinna och upphovskvinna till middagarna att hon kämpar mot ett stigma som drabbar cannabisbrukare. Hon vill visa att alla som röker inte alls är ”dirty druggies” utan visst kan vara produktiva samhällsmedborgare. Hon vill tillföra lyx och glamour till cannabiskonsumtionen. Hur hon själv är en ”produktiv” del av samhället som försörjd enprocentare förtäljer inte reportaget. Men det är tydligt att cannabis är trendigt, även hos svinrika soccer moms med högst tveksam människosyn.
Jacob Plowden är creative director och grundare av Cannabis Culture Association, en ideell organisation som arbetar med att involvera rasifierade och andra minoriteter i cannabisfrågor och den snabbt växande industrin – just de människorna som hemmafrun i Beverly Hills inte vill förknippas med.
– En sak vi måste fråga oss när rörelsen förändras är om vi legaliserar av rätt anledningar. Gör vi det av ekonomiska intressen och för att se till att hemmafruar slipper käka antidepressiva och dämpa sin ångest med vin hela tiden eller gör vi det för att människor har rätt att må bra?
För Jacob är legaliseringen en möjlighet att läka de stora sår som USAs krig mot droger har lämnat i fattiga och utsatta områden över hela landet.
– Det handlar om en stor grupp människor som inte kommer in på arbetsmarknaden, människor som inte tillåts ta några banklån och inte har tillgång till bostäder på grund av cannabisrelaterade brott. Två eller tre generationer människor som inte har någon som helst möjlighet till ekonomisk stabilitet eller förutsättningar att försörja sig eller sina familjer.
Kriget mot droger i kombination med den enorma fängelseindustrin har slagit hårt mot landets svarta och latinx, något som inte har överkommits av den senare tidens mer liberala drogpolitik.
– Vi försöker få människor att se bortom stigmat som drogpolitiken har lämnat efter sig. Där jag kommer ifrån är folk fortfarande rädda för att prata om gräs trots att det blir allt vanligare och mer accepterat i andra delar av samhället.
Det är ännu oklart vad som kommer att hända med de som sitter inne för något som inte längre är olagligt men förändring sker så sakteliga. Kalifornien är en av staterna som har skrivit in i sitt lagförslag att de som sitter i fängelse för cannabisrelaterade brott ska släppas och de som har brott i sitt register ska få det struket om brotten inträffat efter att lagen om medicinsk marijuana infördes.
När den nya gröna ekonomin växer i de stater som tillåter försäljning av cannabis har det plötsligt öppnats en möjlighet att bli rik för den som kan marknadsföra sig rätt, men industrin gynnar inte nödvändigtvis befolkningen som den tidigare lagstiftningen drabbade värst. Officiell statistik saknas men 2016 uppskattade Buzzfeed, efter över 150 intervjuer med människor i industrin, att mindre än 1% av landets dispenserier ägdes av svarta.
– Det kommer så sakteliga lagstiftning som tar hänsyn till att det är rasifierade som har drabbats av den tidigare lagstiftningen. I Oakland, som har blivit väldigt förstört av drogpolitiken och polisvåld, har det införts kvotering så att en viss andel tillstånd för att odla och sälja är öronmärkta för rasifierade.
Kriminaliseringen av cannabis i USA var en lång process som hade sin början på tiotalet och fick ordentligt fäste 1937 i och med The Marijuana Class Act som drevs på hårt av Henry Anslinger. Hans motiv var minst sagt grovt rasistiska, bland annat hävdade han att cannabis var något som främst svarta och mexikaner använde sig av och att deras bruk bidrog till att de förgrep sig på vita kvinnor. Föreställningar om hudfärg och droger har alltså hängt ihop länge och de lever fortfarande kvar. En av fördelarna med legaliseringen enligt Jacob är att det för med sig ett samtal om cannabis, vad det faktiskt är och fördomarna kring det.
– Folk blir mer bekväma med något som har varit ett orimligt stort tabu sedan trettiotalet. Men tvärtom mot vad många tror är den största delen av de som röker gräs i USA äldre. Våra mor- och farföräldrar är de som röker mest. Efter legaliseringen i Colorado minskade konsumtionen hos minderåriga trots att man förutspått motsatsen. Allt är inte alltid som man först tror. Många kanske uppfattar dig som en dålig person för att du använder dig av cannabis av olika anledningar men det beror främst på åttio år av propaganda.
Jacob ser ändå en positiv förändring i människors attityd.
– Förståelsen blir större och större, vi har mycket mer kunskap nu än för fyrtio år sedan. Vi har internet och en generation som har sett att kriget mot droger bara var ett enormt slöseri med pengar som skadade väldigt många människor allvarligt.
En stor del av diskussionerna kring cannabis rör industrins möjligheter för företag. Det bildas en enorm arbetsmarknad just nu vilket Jacob ser som positivt men han ser även problem med hur industrin snabbt blir en del av gentrifieringen som drar fram i många av USAs storstäder.
– Ett av de största problemen i Colorado och Kalifornien är att antalet hemlösa ökat eftersom ingen har tänkt på lösningar för fattiga när växthus och dispenserier flyttar in och driver upp hyror och det ekonomiska intresset i socialt utsatta områden. I och med legaliseringen är det viktigt att diskutera frågor som rör missbruk, hemlöshet och gentrifiering.
Jacob hoppas att det kommer att förändras med hjälp av initiativ som tidigare nämnda kvotering.
– Det behövs lagstadgas om hur skattepengarna från cannabisindustrin ska användas. Se till att pengarna inte hamnar på fel ställen utan går till de som behöver det som mest. Att de går till skolor, utbildning kring droger och rehabiliteringsprogram och ekonomisk rekonstruktion av bostadsområden. Vi måste tänka på hur det kommer att se ut om 20 år. Hur kommer industrin se ut om 40 år?
Fakta
Forskning visar på att marijuana hjälper mot PTSD, illamående vid behandling med cellgifter, epilepsi och grön starr. Det finns även forskning som tyder på att det hjälper mot depression orsakad av kronisk stress, autism, IBS och Crohns. Det behöver inte längre nödvändigtvis rökas utan kan intas i fast, flytande eller förångad form. Den ständiga förädlingen av plantan gör att patienter numera enkelt kan bestämma hur mycket THC och CBD de vill få i sig. Du behöver alltså inte bli hög av medicinsk cannabis.
Efter legaliseringen förväntade sig sjukhusen i USA ökade fall av cannabisrelaterade skador vilket inte har hänt. Det som däremot noterats är att opiatrelaterade skador och överdoser har minskat så mycket som 25% i de stater där cannabis är lagligt.
Kriget mot droger eller ”The war on drugs” är en term som myntades av Richard Nixon och som syftar på den politik som sedan 70-talet med hjälp av lagar samt militära och polisiära insatser ska hämma produktion, handel och missbruk av droger. Dessa insatser har kritiserats hårt under åren för att ha skapat en permanent underklass när personer med drogrelaterade brott i sitt register ofta förlorar sin möjlighet till anställning, utbildning och rösträtt.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2018.
