Text: Per Gavatin, April-numret 2003.
Moder Svea och Fru Fortunas senaste joint venture - Sveriges fjärde kasino - ligger mitt i Stockholm och ska dryga ut statsfinanserna samtidigt som det fungerar som ett bålverk mot illegala spelhålor. Nöjesguidens gamblingreporter Per Gavatin hängde på låset.
"Det är inget jag döljer eller skäms för", sa Erik Åsbrink. Det var den 5 maj 1998 och Åsbrink pratade om det faktum att de nya statliga kasinona som han vill starta skulle ge statskassan jättemycket pengar. Det var inget han skämdes för, men samtidigt var pengarna till statskassan "ingalunda det enda eller ens det viktigaste" skälet till att starta statliga kasinon. Den "kanske viktigaste" anledningen till att han ville starta statliga kasinon var att det skulle slå hål på det olagliga svartspelandet.
Det var då. Nu är klockan några minuter i ett, torsdagen den 14 mars. Det är fredag och vår i luften. Idag öppnar Sveriges fjärde statliga kasino, Casino Cosmopol, för allmänheten. Vi är kanske trettio personer som står och köar på trottoaren. På trottoaren finns också ett partytält uppsatt, tänkt att hysa kön. Från tältets fladdrande plasttak hänger små fuskkristallkronor. Det är stämningsfullt.
Vi som är i kön är: En hel del pensionärer. En hel del som talar finska. En kille i hästsvans, mustasch, solglasögon, klackring, och en för stor randig kavaj. Berit, en sjuksköterska, som ska äta lunch på kasinot med en väninna. Krister, en vanlig snubbe i uppknäppt jeansskjorta och guldkedja. Han gillar att spela. Jari, ungefär som Krister, fast finsk. Max, student, försörjer sig på internetpoker. Och: Gunde
Gunder Löfgren, hotellägare och gammal räv, som var med och drog igång poker-SM på den tiden då det fortfarande var olagligt.
Så blåses det fanfar i en trumpet och han från Keno dyker upp och säger något som ingen hör. Nu är kasinot öppet.
– Det är målfoto på de där, säger ordningsvakten när Max ska gå in. Det är Max skor han menar. Han menar att de ligger precis på gränsen till gärna vårdad klädsel. Men till slut får Max komma in ändå.
Det var faktiskt Bo Lundgren som kläckte idén med kasinona från första början. Eller det var i alla fall under hans tid som finansminister som han tillsatte den första kasinoutredningen 1992. Men fyrpartiregeringen kunde inte enas. Det fanns motståndare och påhejare, men, som Bo Netz på finansdepartementet uttrycker det, det var ingen som tyckte det var ”en tillräckligt viktig fråga” att ta strid om.
Så projektet föll i glömska, tills vidare, i väntan på någon som tyckte att det här med kasinon var tillräckligt viktigt. Han kom, och han hette Erik Åsbrink. Han sa att Sverige behövde kasinon av fyra anledningar: Att de ger pengar till statskassan. Att de ger sysselsättning. Att de skulle kunna ”påverka Sverige som turistland positivt”. Och – det viktigaste av allt – att de skulle leda till en minskning av det illegala spelandet.
Att anledningen skulle vara att vi medborgare behöver, vill, förtjänar eller har rätt till att spela på kasino är det ingen som ens låtsas. Det här är inget svar på en folklig opinion. Svenska Spels kasinon startades för att dra in pengar till statskassan. Och, viktigast av allt, att slå hål på svartspelandet.
Det det finns mest av på Casino Cosmopol är maskiner – olika varianter av enarmade banditer. Och mellan maskinerna har man lagt fram citrusluktande våtservetter i små flygplansförpackningar. Uppfriskande, kan man anta, efter många timmar framför de snurrande körsbären. Det ser ganska mycket ut som en finlandsbåt, faktiskt. Framför allt på nedervåningen som av någon outgrundlig anledning är döpt till The Ball Room. Röd heltäckingsmatta med pluppar på, lågt tak, människor med tomma blickar, cigaretter och spelautomater. Vid en av automaterna sitter Berit.
Hon har vunnit sexhundra kronor på The Munsters-banditen. Berit är sjuksköterska, men hon är ledig idag.
– Jag kom hit för att äta lunch, och sen började man ju spela när man ändå var här.
Berit spelar bara på maskinerna. Hon säger att hon slutar spela om hon märker att en maskin ”inte ger”. Men om en maskin har börjat ge, så brukar den fortsätta ge. Så ser man bara till att sitta vid rätt maskin, så. Berit tycker det är bra att det har öppnat ett kasino i Stockholm. Var och en måste ju få bestämma över sina pengar.
Det cirkulerade ett hundratal namnförslag – naturligtvis var Casino Monopol ett av dem – men när namnet Casino Cosmopol dök upp gillade alla det med en gång. ”Det betyder ju ingenting” förklarar Claes Tellman på Svenska Spel. Pressmeddelanden skickades ut där det stod att de nya kasinona skulle bli ”riktiga nöjespalats” med ”helhetsupplevelser för alla smaker”. Fyra orter skulle få kasinon: Stockholm, Göteborg, Malmö – och så Sundsvall, regionalpolitiska skäl.
Det viktigaste argumentet, hade Åsbrink sagt, var att de nya kasinona skulle förebygga brott. Ironiskt då, kan man tycka, att Brottsförebyggande rådet protesterade mot förslaget. De sa att de inte alls trodde att kasinona skulle slå undan benen på illegalt spel. Tvärtom. Spelskulder är en av de viktigaste anledningarna till att människor begår brott, och de som vänjer sig vid kasinospel kommer vilja söka sig till mer spännande och olagliga alternativ. Sade BRÅ. Men det tyckte inte alla var en sådan bra idé. Och den näst viktigaste anledningen fanns ju kvar: Att dra in pengar till statskassan.
Gunder Löfgren sitter i loungerummet. Han ser lite nedstämd ut, med läsglasögonen hängande i ett gummiband från halsen. Det har inte gått så bra för honom på rouletten.
– Jag förlorade en tusenlapp på ett par slag. Då är det inte så roligt. Jag tror att det är lite för dyrt för svenskar det här.
Runt loungerummets väggar hänger ett guldfärgat draperi för att dölja illa upptejpat kablage. Borden är små och runda i någon slags grön fuskmarmor, stolarna i glänsande grönturkost tyg. På en tv visar de en inspelning av gårdagens invigningsfest. Det är Roger Pontare som står på scen och sjunger någonting om hur alla spelar tillsammans – alltså inte spelar som i spelar och sjunger – medan flickor hoppar runt honom.
Gunder Löfgren har ändå varit med ett tag. Han har varit på kasinon i Las Vegas, Europa och Asien, och han var med och arrangerade poker-SM då det begav sig. Sextio sjuttio svenskar åkte till Finland för att spela, men när hotellet de bodde på kom på dem blev de utslängda, och finalen spelades in på finlandsbåten hem. Själv har Gunder slutat spela poker.
– Jag vet inte om jag skulle hänga med. De spelar inte ens med fem kort längre.
Gunder tror inte att Casino Cosmopol kommer att stävja svartklubbarna.
– Många tycker om den där klubbkänslan, och att man blir bjuden på sprit och grejer. Och riktiga storspelare vill ju inte synas.
Han tar kasinot i Sundsvall som exempel – det har inte gått så bra ekonomiskt.
– Men norrlänningar och dalmasar lirar väldigt mycket. Så det är säkert massa lir på andra håll.
Man har kunnat spela i Sverige redan tidigare, både blackjack, roulette och på maskiner. Det är inget nytt. Skillnaden är för hur mycket man kan spela. Förr var maxinsatsen på roulette ungefär sex och en halv krona, nu kan kasinona ha maxinsatser på 77 200 kr. Det är ganska mycket mer. Men det räcker inte för att få in pengar till statskassan. Inte om det inte kommer folk.
Casino Cosmopol lockar med annonser, erbjudanden och ordvitsar. ”Är du en singelkille?”, ”nu kommer turen till Stockholm”, och ”satsa på en trevlig kväll”, bara för att nämna några fiffiga ordvridningar ur heluppslagsannonsen som Casino Cosmpol inte kallar marknadsföring. (”Vi sysslar inte med marknadsföring”, säger informationschef Nina Enhage.)
För tvåhundrafemtio kronor kan man bli medlem i Club Cosmopol. Då får man spela hur mycket man vill under ett år. Gratis, så att säga. Annars kostar det trettio kronor i inträde. Problemet med den näst viktigaste anledningen till Casino Cosmopol, att dra in pengar till statskassan, är att hittills hur kasinona gått med en ganska rejäl förlust. Men det ska det bli ändring på från och med i år, säger Svenska Spel. Kanske är de lösningen på spåren med ”Let’s start” och ”Let’s play”: Att problemet är att folk inte kan spela. Stackarna vet inte hur man gör, det är därför de inte spelar.
”Let’s start” är en spelkurs där man får lära sig att spela, vanligtvis roulette och blackjack, men det kan man välja själv. Det kostar hundra kronor, och då ingår entréavgift och marker för sextio kronor. ”Let’s play” är bord med särskilt låga insatser, där man kan lära sig spela och fråga dealern och saker, innan man går upp och spelar på de riktiga borden. En slags inkörsport, kan man kanske säga. Även om Casino Cosmopol säger att de har kurserna för man ska lära sig att INTE spela bort pengar.
Och i baren står Jari och Krister och pratar blackjackstrategi. De har funnit varandra nu, över en öl.
– Vi kände inte varandra innan, säger Jari med finsk brytning.
– Men vi har ett gemensamt intresse, kan man säga, säger Krister.
Han menar spel.
– Ja, det går bättre och bättre att prata, säger Jari och höjer sitt glas för en skål.
Jari har varit på kasinot i Helsingfors. Men han tycker att det är bättre här.
– Dom har verkligen gjort det fint härinne.
Det tycker Krister också.
