Kärlek och cynism

I fascinerande Why Love Hurts (polity, 2013) analyserar den israeliska sociologen Eva Illouz vår tids algoritmbaserade och cyniska syn på kärlek. Medan kärleken under 1800-talet ansågs konstituerad av blödande självuppoffring och längtan efter sammansmältning på gränsen till jagupplösning, vill vi idag ha en relation som leder till självförverkligande och stärker ett i grunden svagt och utbytbart jag. På 1600-talet ansågs hängiven, obesvarad kärlek vara ett värdigt tillstånd där lidandet upphöjde och intensifierade den drabbade, en själens rening. ömsesidighet och reciprocitet var inte en förutsättning för att kärleken skulle anses äkta.

Idag skuldbeläggs människor som söker sig till emotionellt otillgängliga partners av psykologin som anklagar dem för att vara känslomässigt omogna och bära på ett olöst barndomstrauma, vilket kan botas genom självkännedom och att man ”lär sig älska sig själv”. Skulden läggs på jaget, på ”kvinnor som älskar för mycket”. Illouz gör en träffsäker analys av en tid då relationer förväntas vara professionella investeringar och smärtfria lösningar som funkar med arbetslivet och livspusslet. 

BÄST JUST NU

Egenmäktigt förfarande
Lena Andersson
Natur och kultur

Med vår tids distanserade kärlekscynism i åtanke är det vederkvickande att läsa Lena Anderssons kärleksroman Egenmäktigt förfarande. Poeten Ester blir förälskad i en odräglig gammal konstnär som inte vill binda sig. Verkligheten skildras genom den förälskades psykotiska blick på rationell kanslisvenska. Ibland känns de distanserade, sakliga psykologiska skärskådningarna av den pågående katastrofen lite tjatiga, men genomgående är det hudlöst och bländande sant, en krigsskildring som skildrar hur svårt det är att ofrivilligt utsättas för ett fruktansvärt kemiskt experiment. Bara denna rad: ”Hoppet är en parasit på människokroppen, och lever i fullskalig symbios med människohjärtat”.

Vinterkriget
Philip Teir
Natur och kultur

Philip Teirs kärleksroman Vinterkriget, om ett olyckligt bortskämt medelålderspar som hatar varandra, är oändligt sömnig i jämförelse med Lena Anderssons roman. Döttrarna är utflugna, äktenskapet går på tomgång och en äldre professor blir förälskad i ung kvinna som vet vad hon vill och så vidare. Kanske är jag bara fel målgrupp för socialrealistiska skildringar av dystra övre medelklassäktenskap i Stockholmsvita våningar. Med tanke på Teirs tidigare, poetiska verk är språket i Vinterkriget ofta kriminalromansplatt och blodlöst: ”Hennes röst lät trött och uppgiven. Max borde inte ha sagt någonting mer, men han kunde inte låta bli. Han hade druckit en whisky med Stefan och kände sig pigg.” Gäsp. Men kanske har jag för höga krav när jag tycker att varje mening i en roman ska vara självlysande och existentiellt angelägen.

Octave Mirbeau
Lidandets lustgård
Vertigo förlag

En av de stora dekadenta klassikerna. Romanen väckte enormt uppseende när den kom ut 1899 och blandar erotik, svart humor och poesi. Boken är ett brutalt angrepp på den borgerliga civilisationen och kolonialismen och en bejakelse av tortyrens och dödlighetens erotik.

1913 – Århundradets sommar
Florian Illies
Norstedts

Sommaren äger rum 1913, året då allting hände, innan världen vände, året innan Det Stora Kriget bröt ut och ingenting blev sig likt. Det är ett år då allt tycks möjligt. Samtidigt kan förfallet anas. Författarna, filosoferna och konstnärerna visste redan att mänskligheten förlorat sin oskuld. Florian väcker liv i en storslagen tid då Proust ger sig ut på jakt efter det förflutna, Rilke dricker med Freud och Stravinskij förrättar offer till våren.

Texten har tidigare publicerats i Nöjesguiden #7 2013

Isabelle Ståhl