Isabelle Ståhl

Som frilansare är jag van vid att aldrig ha ledigt, att inte kunna dra någon gräns mellan arbete och fritid och att inte ha något beständigare mått på min förmåga än antalet delningar på Facebook. Jag trodde länge att det var ett kulturjournalistiskt lyxproblem, men i Kristina Mattssons nya bok Välfärdsfabriken – om arbetets mening och gränslös kontroll lär jag mig om hur många som lever utan fasta anställningar, inkomster och besparingar. Hon skildrar en arbetsmarknad där personalen detaljkontrolleras av datasystem, dränks i administration och pressas av tidsstudier istället för att få tid att ta hand om gamla, vårda sjuka och utbilda sina elever.