Bild lånad från Sveriges Radio.
Hade vi fått bestämma över hela det svenska medielandskapet hade Kakan Hermansson redan haft en egen talkshow, kanal och eter vid det här laget. Nu får en större publik än någonsin ta del av hennes komiska timing och analyser, när Kakan och Pär Lärnström återförenas som sidekick och programledare i jätteapparaten Idol.
Vi ville ställa några frågor till Kakan om det nya sidekickjobbet och Idols återupplivande.
Hur känns det att bli folklig(-are, efter din Veckans Svensk-medverkan) och ta plats i Sveriges kanske bredaste underhållningsprogram?
– Det känns skitfett och läskigt. Tv-programmet i sig är ju en grej, sedan är allt omkring en annan. Att bli igenkänd på stan är något jag aldrig strävat efter, däremot att kunna föra vissa sorters samtal.
Vad innebär sidekick-jobbet?
– Att Pär och jag på auditionturnén backar upp varandra och möter folket som söker. Pär har en större roll än jag - det är givet - men jag kommer få träffa alla roliga, nervösa, och älskvärda personer som söker, och de runt omkring. Det är själva mötet med dem som är min grej.
Hur kompletterar du, Pär Lärnström och juryn varandra?
– Pär och jag är vana vid att jobba ihop, även om det såklart är ett nytt format nu. Han känns som en trygghet för mig, både i och utanför rutan. Juryn vet jag inte så mycket om, och vi kommer nog inte jobba så mycket ihop.
Hur tänker du kring "den elaka juryn"?
– Att det måste göras tv, och de verkar trivas med att göra det så. Förmodligen knäcker de både en och två, men då är jag där och erbjuder en varm kram. Eller så blir jag lika elak. Skoja.
Vad är det som gör att Idol kan återupplivas och fortfarande stå sig?
– Antagligen för att dom fått en ny sidekick. Och för att Pär är ett proffs som kan leda en sådan stor produktion. Folk vill ha det, och delta. Det spelar på så extremt många känslor och går in på skinnet. Och det är inte ofta stora kommersiella program kan leverera det.
Är det någon viss typ av musikgenre du hoppas få se mer av på auditionturnén?
– Ja! R’n’b. Ofta känns det som att det kommer fram fantastiska röster i Idol, men att de vill sjunga typ pop. Nä nu! Nu får de leverera lite mer gråtmild musik. Med själ. Tack.
Vem är din all time favorite från alla Idol-säsonger?
– Linnea Henriksson som jag tycker känns väldigt sig själv, och Loreen! Älskade henne när hon var med. Jag njuter också väldigt av Agnes utveckling och framgång.
Har du själv varit lockad att gå på en Idol-audition?
– Nej, Gud.
Det här med att det blir en snabb, dussinproduktion av artister i ett väldigt mallat format, kan du se några problem med det?
– Ja, det är klart. Normer för hur artister ska vara och hur de ska se ut är ju snäva. Framför allt är det ju svårt att som tittare skilja på vad som är artistens eller juryns idé om hur personen utvecklas. Men asså... Idol är Idol. Konceptet är tydligt. Köp det eller inte.
Finns det utrymme för en ny Susan Boyle/Paul Pott?
– Ja lätt. Nu är det nya tag. Jag tror att juryn har fattat ett och annat. Alla kan inte vara Danny Saucedo.
Hur kommer det sig att TV4 satsar på dig och inte SVT?
– TV4 har förstått att jag är ett geni.
Hade du hetat Robin hade du kanske haft en talkshow nu?
– Jaja, lätt. Behövs ingen master i genusvetenskap för att lista ut det. Men killar ska ju jämt kvoteras in. Lycka till!
Idol börjar sändas på TV4 i höst.
