Årets bästa utländska skiva gjorde Caribou med Our Love.
Hej Dan, din skiva var bäst 2014!
– Ha!
När visste du själv att den skulle bli så bra?
– Som vanligt var det väldigt kämpigt att få till någonting jag var nöjd med överhuvudtaget, eller ens få något slags perspektiv på musiken jag gjorde. Det var bara den sista månaden – av ett och ett halvt år – som jag började känna ”okej, detta börjar likna ett album jag tror kan bli okej”.
Hade du någon plan när du började jobba med skivan?
– Det enda jag utgick från var känslan av att vilja skapa någonting för alla människor som gillade min förra skiva och därmed gjorde mitt liv underbart. Tidigare har jag bara skrivit musik för mig själv så detta var någonting nytt. I övrigt har jag influerats av att vara en reflekterande trettionågonting småbarnspappa. Jag tror det är vad allting handlar om, att jag är lycklig och känner mig tacksam och att jag vill sprida den kärleken och värmen.
Du har doktorerat i matematik, kan du använda dig av dina mattekunskaper när du gör musik?
– Tyvärr inte, om du läser min avhandling kommer du upptäcka att den är användbar till i princip ingenting alls.
Vilken var din egen favoritskiva från i år?
– FKA Twigs LP1. Det är väldigt unikt med en debutartist som både är framåtblickande och trygg i sin musikaliska identitet.
Är det någonting annat du vill rekommendera?
– Infinite Jest av David Foster Wallace.
1. Caribou
Our Love
City Slang/Playground
Caribou har gjort en skiva baserad på kärlek och lycka och det låter vare sig smetigt eller ansträngt, vilket i sig är värt en eloge. Men det vi framför allt älskar är de små nyanserna, som gör att låtarna håller för i princip hur många lyssningar som helst utan att bli tråkiga. Det är de studsiga beatsen, den knasiga syntslingan, den flummiga flöjten, de ryckiga trummorna, rösten som twistas ett extra varv eller bara är len. Komplext och komplett.
Fick betyget betyg: 5 i oktober.
2. The War on Drugs
Lost in the Dream
Secretly Canadian/Border
När Adam Granduciel hittat sin skärpa prickar han de mest älskvärda dimensionerna hos Bruce Springsteen, Waterboys och Mark Knopfler. Ur den essensen brygger han luftiga rocklåtar som är själva definitionen av hur modern rock med tydliga rötter ska låta, och av bara farten återupprättar han rockalbumet som komplett konstart.
Fick betyget betyg: 5 i mars.
3. Run The Jewels
Run The Jewels 2
Mass Appeal/Border
Utan paus och utan reson rusar El-P och Killer Mike förbi alla tidigare posteringar. De hittar egna narrativ och struntar fullkomligt i melodier och andra sansade sätt att framföra musik på. Det är svindlande, vackert och högt i tak. Precis vad vi önskat och mycket mer.
Fick betyget betyg: 6 i november.
4. Moodymann
Moodymann
KDJ
Hela Detroit fick plats i legenden Kenny Dixon Jr:s fullängdare. Med ett besinningslöst sväng lyckades Moodymann skapa en berättelse om dansmusikens historia med sin hemstad i fokus samtidigt som det aldrig rådde tvekan kring vem avsändaren var. Det självbetitlade albumet 20 år efter debutsingeln visade vilka mäktiga instrument själ och hjärta är.
Har inte recenserats i Nöjesguiden.
5. PARTYNEXTDOOR
PARTYNEXTDOOR TWO
OVO Sound/Warner
Med egenproducerade ljudlandskap i paritet med det senaste decenniets mest nyskapande r’n’b-producenter följer PARTYNEXTDOOR upp förra årets genombrott med en lysande storbolagsdebut. Oreserverade tankar om sex, fest och mörker i kombination med en vidareutveckling av Torontos redan erkända sound med vågigt omtumlande backdrops och stumma trummor etablerar Party som en av områdets nya dirigenter.
Fick betyget betyg: 5 i augusti.
6. Rich Homie Quan
I Promise I Will Never Stop Going In
Mixtape
Rich Homie Quans sätt att vrida om texter, rista in strofer i kroppen, frusta ut frustration samtidigt som han oironiskt kan rappa övertygande om att vara pepp är otidsenligt legendarisk. Han är dessutom förmodligen den ende som kommer undan med att mixa in Toto utan att det för den sakens skull blir platt.
Har inte recenserats i Nöjesguiden.
7. Foo Fighters
Sonic Highways
RCA/Sony
Dave Grohls dröm om att aktivt influeras av den amerikanska rockhistoriens geografi skänker bandet ett djup som tidigare bara kunnat anas. Den ambitiösa listan av inspirationskraft ger albumet en engagerat berättande röd tråd, vilken inte släpper taget ens efter att den sista tonen har tynat bort.
Fick betyget betyg: 5 i november.
8. Future
Honest
A1
Med Kanye West, Drake, Wiz Khalifa och Pharrell har Future samlat den amerikanska hiphopeliten, och resultatet är svängigt, trotsigt och verbalt sett ett mästerverk. Genom albumet löper en röd tråd av något som flera i samma genre ofta glömmer – utrymmet för pauser och för att låta innehållet få sin fullständiga tyngd.
Fick betyget betyg: 4 i april.
9. Banks
Goddess
Harvest
Debutalbumet befäster bilden av Banks som avantgardistisk internetfavorit. Med trendproducenterna uppradade snickrar Los Angeles-rookien ihop flertalet singelvärdiga spår av mörkt vemodsburen r’n’b, som tillsammans resulterar i ett förvånansvärt enhetligt och konceptuellt tajt album för en debutant.
Fick betyget betyg: 6 i september.
10. SZA
Z
Top Dawg
Den grovkornigt fylliga produktionen utgör grunden till TDE-signade SZA:s organiskt drivna debutalbum. Över ambienta lager av själfullt levande instrumentaler sjunger hon med sin honungsvarma röst om ensamma torsdagskvällar och det psykiskt riskfyllda med att lyssna på Jadakiss.
Fick betyget betyg: 5 i april.
11. Kindness
Otherness
Female Energy/Border
2014 var i behov av lite silkeslen funkig pop och som tur var fanns Adam Bainbridge. Valet att på uppföljaren till den hyllade debuten ta hjälp av ett gäng proffs i form av bland annat Kelela, Robyn och Devonté Hynes visade sig vara ett smart drag som lyfte skivan till ännu högre höjder.
Fick betyget betyg: 3 i oktober.
12. Ty Segall
Manipulator
Drag City/Border
De briljanta popmelodierna finns här, som på alla av det unga geniets utgåvor, men den här gången är inte allihop begravda under lager av distade gitarrer och inspelade på billiga kassettbandspelare. Sådant finns kvar, gudbevars, men samsas nu med finstämda stråkarrangemang och välbalanserad powerpop smartare än det mesta 2014.
13. Fatima Al Qadiri
Asiatisch
Hyperdub
Med sitt konceptuella album skapade Fatima Al Qadiri ett mäktigt och extremt vackert konstverk där hon kombinerade asiatisk musik med modern basmusik på ett oerhört fingertoppskänsligt och kompetent sätt. Resultatet är ett magiskt album som för alltid kommer vara modernt och gränslöst intressant.
Har inte recenserats i Nöjesguiden.
14. Trust
Joyland
Arts & Crafts/Border
Det finns få artister som gör någonting så pass eget som Robert Alfons. Även på sin andra skiva kastar han sin gummibands-elastiska röst mellan vibrerande mörk bas, hysterisk falsett och allt däremellan, snyggt matchat med undergångselectro, nöjesparksglitter och iskall synt.
Fick betyget betyg: 5 i april.
15. Behemoth
The Satanist
Nuclear Blast/Sony
Efter att ha varit på dödens rand i allvarlig leukemi reste sig Adam Nergal Darski för att skapa den mest blasfemiska platta möjlig. Kantad av diaboliska körer och organiska blås, visade dessa polacker inte bara upp en aggressiv religionsopposition, utan även ett filosofiskt verk om mänsklig frigörelse.
Har inte recenserats i Nöjesguiden.
16. Avi Buffalo
At Best Cuckold
Sub Pop/Playground
Men hur kan någon fortfarande vrida om våra hjärtan bara med så beprövade verktyg som jordnära midtemporock med falsettsång, piano och akustisk gitarr? För det är vad Avi Buffalo lyckas med, i en radda melankoliska små folkpopmästerverk med antydningar till psykedeliska inslag. Det är musik att bli kär i.
Fick betyget betyg: 5 i september.
17. Lone
Reality Testing
R&S
Lones album känns som en perfekt arrangerad resa genom galaxer och solsystem. Vi får besöka alltifrån planeterna jazz, beats och house med en personlig och kunnig reseledare i form av Matt Cutler, och det gör att Lone presenterar en av de mest nyansrika fullängdarna i dansmusikens värld i år.
Har inte recenserats i Nöjesguiden.
18. Mastodon
Once More ’Round the Sun
Roadrunner/Warner
Med en instrumental skarpsinnighet få kan mäta sig med, tar Mastodon kurs mot mer melodiska marker där progressiviteten agerar större stöd för deras komplexa personlighet. Men det sker aldrig på bekostnad av deras excentriska fast lättillgängliga låtar. Ett koncept de mästerligt stakar ut kursen för.
Fick betyget betyg: 5 i juni.
19. Shlohmo & Jeremih
No More
WeDidIt/Universal
I hiphopens ena ringhörna står Shlohmo och Jeremih och trotsar alla konventioner. Knepet att göra en EP som är lika delar fascinerande och neverending intressant är att de aldrig står och stampar utan kastar sig ut i otippat trixiga formuleringar ackompanjerade av geniala mixningar.
Har inte recenserats i Nöjesguiden.
20. Wild Beasts
Present Tense
Domino/Playground
Den perfekt avvägda mixen mellan dramatiskt djup, svulstig pop och eggande nerv gör den här skivan till Wild Beasts bästa hittills. Trots att låtarna är så olika sinsemellan, hör de ändå ihop lika självklart som en mycket stor syskonskara.
Fick betyget betyg: 5 i februari.
21. The Roots
… And Then You Shoot Your Cousin
Def Jam/Universal
Legendarerna i The Roots gör det omöjliga möjligt. De rappar om det mest nattsvarta och gör det dessutom genom att mixa in Nina Simone. Sådant kräver extrem precision, och exakt därför är The Roots bland de få som lyckas. De är hiphopens okrönta kungar.
Har inte recenserats i Nöjesguiden.
22. SBTRKT
Wonder Where We Land
Young Turks/Playground
Aaron Jerome är så hemlig att han uppträder med en mask framför ansiktet och vägrar sjunga på sin egen skiva. Då är det tur att han har lyckats hooka så många bra gästsångare att albumet ändå blir ett äventyr mellan smooth rap, smidig soul och stirrig electro, snyggt sammanhållet av en proffsig produktion.
Fick betyget betyg: 5 i september.
23. Mac Demarco
Salad Days
Captured Tracks/Playground
Ljudkvaliteten lämnar en del i övrigt att önska. Låtkvaliteten gör det inte, och när den unge kanadensaren tonar ner sin tokrolighet träder en mästerlig sångare fram. Han balanserar mellan cool rockattityd och soulpassion, och även om han gång på gång snubblar omkull landar han mjukt i ett nät vävd av klockren slackerpop och smidig soul.
Fick betyget betyg: 5 i april.
24. Aphex Twin
Syro
Warp/Border
Efter 13 år av väntan släppte giganten av IDM ifrån sig sin nya egensinniga och älskvärda skiva, som tog sig genom det djupa internätet via en zeppelinare och in i våra hjärtan. Syro är en skiva som innehåller otroligt mycket musik, där inte en sekund är tråkig.
Fick betyget betyg: 5 i oktober.
25. Arca
Xen
Mute/Playground
Det trasiga och avigt oförutsägbara i att rytmer kan krascha eller ändra skepnad precis när som helst är ett grepp lika svårbemästrat som fängslande. Kanske behärskar ingen musikproducent den typen av medvetet haveri bättre än Arca just nu. Motsträvigt trolska ljudlandskap kantade av ständig melankoli.
Fick betyget betyg: 4 i november.
26. Decapitated – Blood Mantra
27. Fritz Kalkbrenner – Ways Over Water 28. Majid Jordan – A Place Like This
29. Neil Young – A Letter Home
30. Wiz Khalifa – Blacc Hollywood 31. Luke Haines – New York in the 70’s
32. Rival Sons – Great Western Valkyrie 33. Steffi – Power Of Anonymity
34. Dean Blunt – Black Metal
35. Jungle – Jungle
36. ODESZA – In Return
37. Morrissey – World Peace is None of Your Business
38. Schoolboy Q – Oxymoron
39. FKA Twigs – LP1
40. Tony Molina – Dissed and Dismissed 41. Kassem Mosse – 19
42. Pink Floyd – The Endless River 43. Lucinda Williams – Down Where the Spirit Meets the Bone
44. Skyharbor – Guiding Lights 45. United Nations – The Next Four Years
46. Black Milk – If There’s A Hell Below
47. Blackbird Blackbird – Tangerine Sky 48. Clark – Clark
49. Sinkane – Mean Love
50. So Hideous – Last Poem / First Light
Listorna är framröstade av Nöjesguidens musikredaktion, som består av Sara Berg, Christoffer Bertzell, Camila Astorga Diaz, Patrik Forshage, Adam Jansson och Christoffer Reichenberg Andersson. Skribenternas individuella listor hittar du här.
Stad:
Kategori:
Se alla artiklar om:
Publicerad i tidning:
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 11, 2014.
