Epa-traktorn har blivit symbol för landsortsförakt på Facebook, menar Hateff Mousaviyan.
En korrumperad moppeträff i Skåne fick Hateff Mousaviyan att fundera över landsortsföraktet i Sverige.
Häromveckan hamnade Expressen Kulturs Björn Barr i en något amorf dispyt med hela staden Östersund om allt från Melodifestivalen till den urbana maktordningen. Även om det hela löste sig till slut – komplett med redaktionell switcharoo och allt – kunde man urskönja en fläkt av landsortsförakt där i bakgrunden.
Men om man i fallet Björn Barr vs Östersund bara kunde nosa sig till meningsskiljaktighetens egentliga kärna är det desto tydligare i Facebook-evenemanget ”EPA/Moppe träff lödde”. Evenemanget, som går av stapeln den 31 mars, var menat som en helt vanlig sammankomst för Löddes motorentusiaster. Medvetet eller omedvetet valde dock initiativtagarna att lämna åtkomsten till evenemanget öppen, i stället för att bara låta inbjudna deltagare se det. Följaktligen forsade en armé av putslustiga ironiker in. Jag tror ni anar vad som hände sen.
Av de drygt tusen deltagarna kan jag nästan svära på att åttahundra av dem är där på skämt. Nedan ser ni ett par exempel på vad jag menar. Killar och tjejer utan något som helst intresse för epor eller moppar plockar billiga poänger på entusiasternas bekostnad. En enda stor like-fest för alla inblandade. Det är landsortsföraktets blomstertid, alltsammans pollinerat av internets öppenhet. Håll till godo:
Det som började som en helt vanlig EPA- och moppeträff...
... blev snabbt till en uppvisning i hur roligt man kan ha på någon annans bekostnad. Här med en djupt originell inavelanklagelse.
På tal om ruskigt roligt: det här är inte det. Den riktiga Batman skulle ge dig en lavett.
Ingen landsortsmobbing utan en low-hanging-fruit-referens till Youtube-klassikern "De e najs".
När Kinberg-Batras gamla groda om att ”Stockholmare är smartare än lantisar” kom upp till ytan i vintras påmindes vi återigen om schismen mellan stad och landsbygd. Inte för att vi direkt behövde den där påminnelsen. Det ligger ju där och pyr hela tiden. I Facebook-evenemanget tar sig den här dikotomin uttryck på ett förhållandevis oskuldsfullt sätt. Det är först när de stora spelarna – som Kinberg-Batra – ger sig in i gemet som landsortföraktet blir nästan politiskt.
Jag skriver inte enbart det här i egenskap av gammal Växjöbo, utan tycker mig ana ett slags bakomliggande mönster. Om inte det här är landsortsföraktets år så är det åtminstone året då till synes alla krafter verkar för att göra klyftan mellan vi och dom större.
Tur att tidningen Land håller ställningarna i alla fall. Deras lista över de ”100 hetaste lantisarna” är föredömligt oironisk. No landsortsförakt, no nothing – bara ett mänskligt förhållningssätt till folk som inte nödvändigtvis råkar bo och verka innanför tullarna i huvudstaden.
Läs mer: "Rasism bekämpas inte med klassförakt".
