Ja, satan, vem har inte känt sig helt sinnes efter ha blivit dumpad av den man just då är övertygad är ens livs kärlek?
Speciellt när man är ung. Alla minns med en smärtsam KRASCH första gången hjärtat krossades. Sedan blir det inte värre än så. Det gör aldrig så ont som första gången. Audrey [I]Amelie från Montmartre[/I] Tautous rollfigur Angélique är således passande nog en ung studentska, vars heta låga flammar för 35-årige hjärtspecialisten Loïc, gift med en snygg jurist som är gravid i femte månaden. Angélique är frustrerad men naivt tålig, hon förstår att hon helt enkelt "bara måste visa lite tålamod".
Därefter ska vi inte avslöja mycket mer om handlingen eftersom filmen nämligen tar en delikat vändning. Just när man inte tror Tautou är allvarlig - hon gör ytterligare en roll som går ut på att man ska dåna över hennes galet söta jag! Komplett med att hon spelar konststuderande, ovanligt begåvad, med perfekt vimsig målarfrisyr, en miljon "intellektuella" män i kollektiv orgasm... Rar som en ekorrögd ärta cyklar flickan omkring, de bohemiska sandalerna hoppfullt på pedalerna, eller doftar hon på blommorna med tanken endast på den åtrådde hjärtdoktorn som har mage att försmå henne - mmm, men vänta bara. "Galet söt" får plötsligt en helt annan innebörd.
Detta ingen djupdykning i kärlekens psykologi, heller inte thriller eller deckargåta, snarare en ganska lättsmält historia med hög igenkänningspotential, som möjligen borde skruvats till ytterligare för starkare effekt, men som å andra sidan kanske drabbar en just för att den överraskande tvisten presenteras med milt puttrande konsekvens. Där uppstår ett slags Roald Dahl-känsla. Den uppsluppna morbiditeten som trots att den verkar plaskigt ytlig ändå får fäste någonstans i ens själ.
Ganska spännande utveckling när starten mer ser ut som ett Starlet-drama!
En underhållande bagatell att ge en och en halv timme, när den initiala irritationen över Tautous plutorgier lagt sig.Skådespelare:
Regi:
