Twister

Jan De Bont klev för två år sedan fram som ett av Hollywoods mest löftesrika och innovativa namn inom action-genren, om det nu är en genre, med filmen Speed. Hissavsnittet i filmens början är svårslaget som thrillermoment, den långa busstrippen imponerande uthållig -- här lurar longörerna naturligtvis runt hörnet. Men De Bont rodde ledigt i land det hela och bortser man från katastrofen Keanu Reeves så är Speed en ovanligt sevärd thriller.Som sig bör uppstår därför förväntningar, i stor skala, inför regissörens andra film. Inte minst eftersom Twister omgetts av en rigorös marknadsföringsapparat -- jag vet inte i hur många engelska och amerikanska magasin jag läst detaljstudier i "hur man gjorde" filmens specialeffekter. Och det är begripligt att de fått så stort utrymme. För i övrigt är filmen, ursäkta, något uppblåst. Manuset, om två rivaliserande team som kämpar för att bli först med att lyckas mäta inuti en tornado, för att på så vis bana väg för ett förbättrat varningssystem, är ärligt talat inte mycket mer än en dålig ursäkt.Det här är Indiana Jones möter 70-talets katastroffilmer och att ingen av rollerna är besatt av någon av Hollywoods stora namn är symptomatiskt. För vem vill egentligen ha huvudrollen i en film där de stora stjärnorna är specialeffekt-konstnärerna bakom de våldsamma virvelvindar som plöjer fram över Oklahomas slättland? Följaktligen är karaktärerna färglösa och skådespelarinsatserna därefter. Och den som letar efter en något djupare mening i detta miljardprojekt letar förgäves. Sådant krafs är lämnat därhän, funderingar kring människans ständiga behov av att besegra och kontrollera naturen är, liksom alla andra tänkbara sensmoraler, borta med vinden.