Varför skulle The Observer vilja finansiera och trycka ännu ett kulinariskt resereportage av två personer som, tja, inte kan något om mat? Det undrar Steve Coogan, skådespelaren som lockar till skratt i rollen som Alan Partridge men privat är mer cynisk och arthouse-lysten. Även om han ifrågasätter återföreningen med Rob Brydon lyckas de snabbt arbeta upp jargongen som fick roadtrippen i regnruskiga England att skina upp med medelåldersmulen metahumor.
Det är en rolig ansvarsfriskrivning som erkänner att du, jag, vi och regissören Michael Winterbottom är fullt medvetna om att förra filmen knappast skrek efter en uppföljare. Och mycket riktigt serverar The Trip to Italy mest tomma kalorier. Vädret är varmare, maten ser godare ut, det är bitvis roligt och alltid välspelat, men samtalsämnena saknar föregångarens skärpa och substans. Det märks att de tröttnat på såväl varandra som konceptet när de långtråkiga dagarna kryddas med seglarturer, sightseeing och nya ansikten som bara fortsätter att ge kameran ursäkter för att gå från bordet.
