The Skulls

Det är lätt att föreställa sig att en amerikansk ungdomsfilm i collegemiljö med titeln [I]The Skulls[/I] skulle vara ännu en trött historia i kölvattnet av [I]Scream[/I]-filmerna. Eftersom så icke är fallet är det i någon mån ett lite korkat val av titel. Dödskallarna i titeln sitter nämligen på medlemsboken till det hemliga sällskap som kallas The Skulls. Varje år handplockas, från Ivy League College där filmen utspelar sig, ett fåtal praktexemplar av studenter -- genom åren har till exempel tre amerikanska presidenter fostrats i The Skulls. Urvalet görs självklart ur samhällets toppskikt, intagningsproven är tuffa - här sållas eliten fram. När då Luke McNamara, som inte kommer från fin familj - han har tvärtom tagit sig fram på hårt arbete och tyngande studielån - väljs in i detta sällskap, är det inte så svårt att gissa att han på sikt kommer att utmana sällskapet från insidan. Han passar ju inte in. Och framför allt är Luke en hygglig kille med både etik och moral och sådana ryms inte inom ramen för denna elit. Vad regissören Rob Cohen naturligtvis också försöker säga är att The Skulls är ett samhälle i samhället - eftersom The Skulls styrs av skrupelfria skitstövlar så gör också Amerika det. Och för att nå den absoluta makten får man sälja ut både själ och ideal. Nu ska vi kanske inte gräva oss alltför djupt i denna något fyrkantiga samhällskritik. För [I]The Skulls[/I] bör rimligen inte tillskrivas merkvaliteter än de som syns i bild. Och det som syns - det syns tydligt. Rob Cohen är mån om att vi inte ska missa budskapet och därför planterar han och flaggar så det står härliga till. Med resultat att det som här och var kunde blivit spännande och ovisst istället blir övertydligt och förutsägbart. Lite synd på en film som onekligen har hjärtat på rätta stället.