Out of Time

Vare sig det är i en finsk eurodiscovideo, en Hallmark-feature med Corbin Bernsen, eller den här filmen, så är den erotiska thrillern ett universellt språk som alla kan förstå. Det är snuten, frugan, älskarinnan, älskarinnans man och en väska full med pengar. Det är älskog i motljus, explosioner och tiden-tickar-iväg-känslan. I den här soppan, kokad på tidigare nämnda ingredienser spelar Denzel Washington en snut som är alkad på det där lite rougha och sexiga sättet. Innan filmen är slut kommer han att ha hängt ut från minst en balkong, visat stjärten på ett "konstnärligt" sätt och kommit på att frugan är grymmare än älskarinnan. Och allt detta kommer att ha skett i ett fuktigt, pastellfärgat Florida ackompanjerat av latinska rytmer. Inget av detta utgör dock behållningen i filmen. Det gör istället Denzels catfights med ondingen, spelad av Dean ([I]Ripley´s Believe It or Not[/I]) Cain som känns avdammade från cheerleaderfilmvågen för några år sedan. Tyvärr utgör de en väldigt liten del av den här filmen. Och resten av tiden är [I]Out of Time[/I] en helt uppgiven historia. Regissören Carl Franklin litar på att vi har sett det här förut och känner inget behov av att släppa fram lite känslor eller oväntade vändningar. Det hade varit lätt att sympatisera med Denzels älskarinna som blir slagen av sin man, om det inte var för att hon går igång på övergreppsfantasier som Denzel gärna infriar bara ett par scener senare. Och det hade varit lätt att känna för Denzel när hon senare dör, om det inte var för att han sörjer henne i säkert fem-sex minuter Franklin ställer inga frågor och letar inga svar. Han har bara försökt sig på en umgängesform som på 90-talet kallades den erotiska thrillern. Och den känns ungefär lika fräsch som goatrance och skithöga turnups. I [I]Out of Time[/I]s slutscen ligger hjälten at gunpoint. Ondingen säger något i stil med 'hasta lavista baby' och vi hör ett skott brinna av. Gissa vem som är död i scenens slut. Om du svarade skurken behöver du inte gå och se den här filmen.