Kan otroligt bra sex väga upp för brister i kulturellt kapital? Filosofiläraren Sophia lever i ett friktionsfritt äktenskap med sin man Xavier som också är högt uppsatt akademiker. De bråkar aldrig och har hittills inte skaffat några barn och Sophia verkar ganska nöjd med detta när hon jämför sitt liv med sin väninnas – som har fler barn och bråkar jättemycket med sin man som hon visserligen också har massa sex med.
När Sophia stöter på hantverkaren Sylvain i sitt fritidshus blir hon dock väldigt attraherad, och deras fantastiska sex och kemi får henne att fundera på vad som egentligen är viktigt i en relation.
Jag gillar När Sofia mötte Sylvain mycket för att något med den känns så uppriktigt och sökande. Filmningen är experimentell, lekfull och skapar en väldigt vacker film. I bland känns det som att regissören och manusförfattaren Monia Chokri bara vridit på känslokranen till max och låter sinnesintrycken välla ut. Men samtidigt finns här en väldigt teoretisk filosofisk diskussion om hurdan kärlekens natur egentligen är.
Jag har dock lite svårt att köpa att problemen mellan Sophia och Sylvain verkligen handlar om klass. När hon stör sig på hans författarsmak, politiska åsikter och felsägningar ser jag inte en kvinna som älskar en man men tyvärr märker att han har vissa brister utan en kvinna som inte tillräckligt mycket älskar en man men som kanske sökte en flykt och hoppades att han skulle vara något eller någon annan än den han var.
Men med det sagt så är När Sophia mötte Sylvian en väldigt fin film om att våga se sig själv och gränserna för sin flexibilitet i vitögat.
