Med Dead Reckoning Part One lider Mission: Impossible-franchisen mot sitt förmodade slut. Seriella kassakor styckas ju gärna i två när upplösningen nalkas, vare sig de heter Harry Potter, Hunger Games eller Twilight. Dessutom fyllde Tom Cruise nyligen 61. Han kan knappast genomföra de vansinniga stunt, som blivit filmseriens signum och oumbärliga för dess marknadsföring, i alla evighet. Det är nog många som liksom jag redan på förhand sett klipp på hur skådespelaren i tagning efter tagning kör en motorcykel utför ett stup. Fast vem vet. Med ett förestående filmprojekt i yttre rymden är kanske den kicksökande Cruise trots allt fullständigt fartblind inför sitt eget åldrande. Vid Dead Reckoning Part Ones australiensiska premiär gläntade han dessutom på dörren för framtida uppföljare utöver redan inspelade Part Two.
Den sjunde installationens handling, om hotet från en militariserad super-AI som kan infiltrera och manipulera vilken digital infrastruktur som helst, är också främst en kanvas för halsbrytande stuntnummer, listiga lekar med gummimasker och nästan opera-aktiga känslourladdningar. Men att det digitala hotet tvingar världens underrättelsetjänster, Ethan Hunts (Cruise) lilla IMF-team inkluderat, att hemfalla åt analoga teknologier kan förstås också ses som en allegori över filmseriens särpräglade position som den fysiskt accentuerade actionfilmens orubbliga utpost i ett myller av alltför CGI-tunga blockbusters. Till den senare kategorin hör inte bara Marvel-spektakel, utan ledsamt nog även den femte Indiana Jones-filmen.
Uppdraget går hursomhelst ut på att lägga vantarna på en nyckel som låser upp den världsomstörtande teknologin innan den faller i fel händer. Händerna ifråga tillhör dessvärre filmseriens mest intetsägande skurk sen Dougray Scotts medverkan i John Woos styvmoderligt behandlade gun fu-utflykt Mission: Impossible 2. I ett klumpigt försök att ge Dead Reckoning Part One samma känslomässiga gravitas som föregående Fallout presenteras Esai Morales superskurk Gabriel dessutom som ett spöke från Ethans förflutna. Ett mer välkommet nytillskott utgörs istället av Hayley Atwells flinka ficktjuv, som även hon är ute efter nyckeln. Hack i häl har de dessutom en surmulen CIA-agent, förtjänstfullt spelad av birollsproffset Shea Whigham, som enträget försöker demaskera Ethan i filmens roligaste löpande skämt.
I övrigt är stora delar av persongalleriet gamla bekanta. Ilsa Faust (Rebecca Ferguson), Luther (Ving Rhames) och Benji (Simon Pegg) finns samtliga vid Ethans sida. Dessutom återintroduceras den hale CIA-byråkraten Kittridge (Henry Czerny) från första filmen. Dead Reckoning Part One återknyter även snyggt till Brian De Palmas original genom Fraser Taggarts foto, vars sneda bildkompositioner inte bara emulerar De Palmas stil, utan även skänker viss nerv till filmens annars nonsensbetonade dialog. Det är också värt att nämna att det är den första filmen i serien som filmats helt digitalt, vilket nästan känns ironiskt givet handlingens digitala noja.
Dead Reckoning Part One känns ofrånkomligen lite som en transportsträcka samtidigt som det väloljade actionmaskineriet just nu saknar motstycke - även om det inte riktigt når upp till Fallouts svindlande nivåer. Utöver redan nämnda motorcykelakrobatik levereras bland annat en utmärkt biljakt genom Rom och en välkoreograferad tågkrasch med lika välkommen som tilltagande komisk slagkraft, utan att för den sakens skull ta udden av spänningskickarna. I Cruises alltmer omtöcknade uppsyn efter varje smocka och kollision ryms trots allt viss självinsikt. Det bådar helt enkelt gott inför Part Two. Vad som eventuellt väntar efter det är däremot en bättre fråga.
