Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke

Det räcker med titeln för att förstå att Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke kommer att dra samma kvinnliga, till största delen medelålders, publik som för några år sedan vallfärdade för att se Stekta gröna tomater.Filmens regissör heter Jocelyn Moorhouse, och i Sverige finns hennes regidebut Blint bevis att hyra på video, en sympatisk lågbudgetproduktion om en blind fotograf (hon producerade även äkta maken P.J. Hogans världssuccé Muriels bröllop). Med den bakgrunden kan man bli en aningen förvånad över den ogenerade Hollywood-estetik som präglar hennes nya film, alla människor är vackra, interiörerna trygga och välbärgade; den enda smolken i bägaren är de besvärliga relationerna mellan könen.Den 25-åriga Finn (Winona Ryder) behöver komma bort ett tag, för att skriva färdigt en avhandling och tänka över sitt förhållande till sin giftaslystna sambo. Hon bestämmer sig för att tillbringa sommaren hos mormor och dennas syster i ett stort, vackert, vitt hus omgivet av apelsinlundar. Där brukar en lapptäckesjunta träffas och denna sommar ska de sy ett bröllopstäcke till Finn.I takt med att täckets rutor växer fram får vi i utdragna tillbakablickar följa de olika kvinnornas livsöden, en brokig karta över passivitet, otrohet och saknad. Under tiden försöker Finn reda ut om hon verkligen älskar sin sambo, om monogami är förlegat och varför hennes frigjorda hippiemamma plötsligt hyllar äktenskapets band. Inte helt överraskande kommer hon fram till att kärleken är som ett omsorgsfullt komponerat lapptäcke -- som om det vore ett alternativ när det idag finns äkta-dunkänsel-täcke för en billig peng på postorder.Inledningen är lovande, det finns en spänning i luften, men sedan drunknar filmen i infriade förväntningar och sentimentala flöjtkaskader. Ändå är jag helt övertygad om att publiken kommer att lämna biograferna nöjda och tillfredsställda, särskilt med Anne Bancrofts och Ellen Burstyns insatser, Winona får ursäkta, men det här är de äldre skådespelerskornas film. Nästa projekt för Jocelyn Moorhouse är att regissera en filmatisering av Jane Smileys utmärkta Pulitzerpris-belönade roman Tusen tunnland. Jag hoppas att hon tills dess har funnit en bättre balans mellan finansieringens kommersiella krav och en mer utpräglad konstnärlig hållning.