Det är något med En Midsommarnattsmardröm som jag inte kan sätta fingret på. Känslan av att det inte är på riktigt. Handlingen kring självupptagna 70-talister som ska fira midsommar tillsammans är bara ett filmiskt experiment i hur helvetiskt helgernas helg kan vara. I synnerhet med stockholmare. Eller? Det blir hursomhelst en dålig häxblandning av det hela. En skvätt surt Kay Pollack där känslorna hela tiden ligger utanpå. Flera karaktärer framstår tyvärr bara som psykopater. Det är nästan att jag börja tänka på Ari Asters Midsommar (2019) vilket inte är märkligt då Henrik Norlén som medverkade i den även nu har en roll.
Men detta är inte skräck, även om en död kropp möter oss i filmens början. En Midsommarnattsmardröm spelades in redan 2011. Independent, som filmbolaget presenterar filmen, är inte alltid lika med kvalité. Filmproduktionens lågbudget märks i det TV-mässiga fotot.
Den enda som kommer undan med någon slags kvalitetsstämpel är David Dencik. Även i en liten roll, utan speciellt tydlig regi, kan han göra underverk. Hans karaktär Håkan framstår som en sympatisk person men som tyvärr har dåligt ölsinne och förvandlas till ett komiskt och drygt svin. En midsommarnattsdröm bygger på en pjäs. Och det är inte Shakespeare. Men även om teater och film ligger nära varandra så är det trots allt två olika konstformer. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, svenskt drama kan ofta vara teatralt och överdrivet från början, dessvärre. Lägg till baserat på en pjäs så kommer det definitivt att bli teater.
En midsommarnattsdröm går nu att streama via SF Anytime
