Afterglow

Lucky Mann (en sliskig men öm Nolte) är hantverkaren som först lagar hemmafruarnas rör och sedan deras kärlekstörstande själsliv. Hans fru Phyllis (Julie Christie i en kritikerrosad och Oscarnominerad insats) är en ginpimplande, olycklig före detta B-skådis. När Lucky får jobb hos den sexuellt frustrerade och barnlängtande Marianne (Lara Flynn Boyle) börjar de premisser som huvudkaraktärerna lever sina liv efter sakta undermineras. [I]Afterglow[/I] är en film som i sitt anslag, trots skickliga skådespelare och Robert Altman som producent, kan förleda en att tro att den är ett såpigt, massproducerat TV-melodram. Då gäller det att härda ut, för ganska snart lägger sig ett flortunnt täcke av något annat, något ganska förförande, över filmen. Det är vävt av två ting: dels skådespeleriet, dels ett skickligt hopsnickrat och inkännande manus där alla karaktärer ges oanade bottnar.