På pluskontot: Den charmiga Fitzgerald-teatern där radiorevyn A prairie home companion i verkligheten sänds fortfarande. Meryl Streep och Lily Tomlin som de sista sjungande systrarna i en turnerande countryfamilj. Robert Altmans grepp om stora ensembler och den konstfärdiga väv hans ljudlandskap alltid utgör. Woody Harrelsons och John Reillys penishumoristiska cowboysångare. Den uppriktiga musiken om ensamhet och Gud. Garrison Keillor som showvärd, sångare och sig själv: en mild, lite överviktig gubbe som håller för mycket på sin värdighet för att berätta för sina artister att han älskar dem.
På minuskontot: Garrison Keillor som manusförfattare. Den taffliga ramgenren, särskilt Kevin Kline som berättarrösten Guy Noir. Virginia Madsen som dödsängel i ful vit trenchcoat. Lindsay Lohan som generisk tonåring. Det jönsiga slutet. Robert Altman kanske förställde sig en triumfartad hemkomst till Nashville-markerna, men regin är lika obekväm som jag med de övernaturliga och ironiska elementen. Johanna KoljonenSkådespelare:
Regi:
