De oförställda indiepopveteranerna The Pastels från Glasgow har sedan början av 80-talet haft stort inflytande på den skotska musikscenen. Främst genom sin egen charmiga, 60 talsinspirerade popmusik, men också genom att starta skivbolag och ordna konserter, vilket utanför landets gränser har gjort dem till ett välkänt namn, främst i indiepopkretsar.Att Pastels nu väljer att ge ut [I]Illuminati[/I]
Domino/MNW-ILR
I See a DarknessJag vet att det råder delade meningar om det, men personligen tycker jag allra bäst om Will Oldham när han inte är så urbota svartsynt, utan släpper in fragment av ljus, hopp och värme i sina sånger. Då får han verkligare konturer; blir den surrogat-själsfrände som man alltid behöver, och inte bara ett svart hål att gå ner sig i. Därför gillade jag [I]Joya[I] häromåret och därför tycker jag att ha |
American Water
David Berman, ena halvan av Silver Jews, skriver vansinnigt roliga texter: den sortens rader som man bara måste avbryta allt annat för att lyssna på. Första raderna på albumet till exempel: "In 1984 I was hospitalized for approaching perfection. I was screwing my way across Europe, they had to make a correction"...en så
Gently Down the StreamSamtidigt som jag älskar alla dessa amerikanska band som vet hur man blottar själen kan jag bli rejält uttråkad på andra band från samma land som inte kan/vågar/vill släppa det där sista som är grundläggande för att överhuvudtaget beröra. Kalla det musikhögskolesyndromet eller vad du vill, men irriterande är det. Och så känns Come. Lite för fega för att framkalla tendens till rotation i min bröstk |
AcceleratorVissa band åtnjuter av någon helt oklar anledning ett betydligt bättre rykte än de i själva verket förtjänar. Till dem hör absolut Royal Trux. Jag minns deras [I]Cats & Dogs[/I] som en klart godkänd platta, för länge sedan, och den har de inte lyckats att vare sig tangera eller överträffa på någon av uppföljarna. Istället har de sjunkit allt längre ner i ett väl illaluktande experimentträsk där de |
Terror Twilight
Hela Sveriges samlade kritikerkår minus undertecknad gick upp i kollektiv brygga förra året när hobbyprojektet Silver Jews, där Pavements Steven Malkmus sjunger, släppte sin senaste platta [I]American Water[/I]. I mina öron lät det bara som skissartade pastischer, signerade ett gäng halvintellektuella amerikaner som kän
JoyaDe senaste sju åren har Will Oldham givit ut skivor i ett tempo som fått Prince att framstå som letargisk. Mestadels har han gjort det under olika former av namnet Palace (Brothers, Music - eller bara Palace),med en slutpunkt i våras med den förträffliga raritetssamlingen Lost Blues(and Other Songs).
Några månader senare kom solodebuten, singeln Patience och redan då kändes det som att han börja |
