James Woods

John Q

Hur mycket man än måste respektera Denzel Washington, [I]Denzel[/I], som vi säger i hiphopsvängen, är det nåt stråk av för mycket martyrskap över honom. Kanske står anledningen att finna när man frågar sig hur i herrans namn han gick med på att göra det här manuset? Och Anne Heche (som jag avgudar)? Och Ray Liotta? Och Robert Duvall? Sistnämnda trio har emellertid endast fläktsnabba biroller för d

Pojkarna i mitt liv

"Är det här vinterns chick-flick?" grymtar en recensentkollega åt en ung kvinnlig journalist i hissen efter pressvisningen. Frågan är inte hämtad ur luften - en film där huvudpersonen blir gravid vid 15 års ålder, kämpar sig igenom ett äktenskap med en narkotikaberoende man och på egen hand uppfostrar sitt barn borde ju innehålla vissa möjligheter till identifikation. Framför allt när det alltid ä

Virgin Suicides

Vi befinner oss i välansade förortskvarter, mitt i amerikanskt 70-tal och vi möter familjen Lisbon. Eller kanske, rättare sagt, vi tjuvkikar. Vi håller koll på, skvallrar och spekulerar om den försagde pappan (James Woods), den lite bittra och tillsnörpta mamman (favoriten Kathleen Turner) och framför allt så punktmarke

Ögonblicket före tystnaden

Den grånade, alkoholiserade och ständigt otrogne journalisten Steve Everett får av en händelse ta över ett knäck om en dödsdömd, svart mans sista dygn i fängelset. Det som skulle bli ett rent rutinjobb utvecklar sig emellertid, när Everett anar att den dömde är oskyldig, till ett drama där endast sekunder skiljer livet från döden. Clint Eastwoods senare filmer har som bekant i hög grad givit en n

John Carpenters Vampires

Jag utgår från att titlen är en ironisk blinkning åt alla de filmtitlar som på senare år har hyst upphovsmannens namn; inte minst Bram Stokers Dracula. Men helt säker är jag inte. Samma ambivalens råder när jag ser filmen, men då jag i skrivande stund känner mig uppfylld av en plötslig och lätt överraskande nåd väljer jag att, i denna tempomässigt högt uppdrivna thriller, se humorn framför allvare

Nixon

Oliver Stone är en stor filmmakare. Salvador med sin geniala slutscen; de hallucinogena och suggestiva rockbilderna i The Doors; Natural Born Killers med sitt oerhört drivna och innovativa bildspråk -- och så JFK.Det finns heller inte mycket att invända mot hans epos om den mest jagade presidenten i USA:s historia. Vad det gäller komposition, klipp och andra - ej försumbara - teknikaliteter, allts

Kontakt

Spielberg-epigonen Robert Zemeckis har gått och blivit en av filmvärldens mest intressanta filmmakare. Zemeckis tillhör nämligen de fåtal Hollywoodregissörer som brutit intressant mark på specialeffekternas område. Medan det för de flesta andra handlar om självändamål har Zemeckis effekter varit en nödvändig förutsättning för att berättelsen överhuvudtaget skulle bli möjlig. Minst angelägen är väl