Det är alltid positivt med band som har bra koll på sin musikaliska samtid. I synnerhet om det rör sig om band som uppskattar samma band som en själv. Man känner ett slags släktskap och inbillar sig att det hade varit kul att träffas och droppa favoritlåtar, spela mördarriff med munnen och utröna huruvida första plattan var bättre än någon av efterföljarna. Precis så känns det i fallet Roachpowder
