Risken finns, menar olika bedömare, att det här är den sista skivan vi får höra där Luther Vandross låter som Luther Vandross. Precis efter att ha färdigställt [I]Dance With My Father[/I] fick Luther Vandross en otäck stroke som kan fucka upp rösten på en massa sätt. Det är en av anledningarna att spetsa öronen till den här skivan, hans andra på det enormt framgångsrika (och jättetråkiga) J Record
Luther Vandross
Luther VandrossDessa röster. Jag skulle dö utan dem. Gospelns vänner, kärleken och lidandet i ett par stämband. Det finns så många och jag vill nämna varenda en av de där rösterna, men det är trots allt två utav de bästa som nu är aktuella med varsin Greatest Hits-samling så det kanske räcker så här: Luther Vandross, sängkammarsoulens största namn, född 1951 i The Bronx, New York, och Robert Owens, chicagohousen |
Luther VandrossPå 80-talet släppte Luther Vandross sex mediokra album. Det följande decenniet fem till plus en julskiva. När Luther Vandross nu släpper sitt första självbetitlade album på J Records är han fortfarande en lika tråkig albumartist. Luther Vandross kunde lika gärna ha spelats in någon gång 1982, för trots hjälp från nya producenter som Jon B, Kaygee och The Untouchables, så verkar alla ha strävat eft |
Your secret loveDet spelar ingen roll hur många gamla platinaskivor Luther Vandross än kan trycka ner bredvid styrketräningsbyxorna i sin sunkigt åttiotalsdoftande läderbag; hans radioskvaliga, plastiga retropopsoul till musik - och då i synnerhet de evigt klatschiga handclapsen och hopplösa syntljuden (som mest låter som någonting som blev över från Whitney Houstons högar med ratade demokassetter inför inspelnin |
