Senaste numret av Nöjesguiden pryds av Rebecca och inleds med mig. Frågorna har min favorit Amat ställt.

Jag vill även passa på att säga att det är roligt att ni är så många som läser min blogg. Både den här och Rodeo SNYGG växer så det knakar, utan att jag på något sätt behövt göra något jag inte kan stå för. Det känns jättekul!

Är det något speciellt ni vill se mer av i bloggen? Kommentera gärna vad ni gillar bäst eller vill se mer av. 

Jag tänker klä mig i pastell hela våren. Mest i vanilj, mjölkchoklad och hallon. Pistage känns däremot som en svårare färg.

Nu blir det redaktionsmöte hemma hos Lisa. Bullar utlovas!

Jeans från Cheap Monday, skor från COS, tröja från Wera/Åhléns och ett stort färgglatt halsband från Indiska.

Under dagtid på helgerna tycker jag om att ha på mig enkla kläder, och helst jeans och vit bomullströja. Det är både bekvämt och ser snyggt ut tillsammans med en mycket naturlig sminkning och ofixat hår. Jag är alltid mer uppklädd på vardagar än helger, vilket jag förstått är tvärt i mot många andra. Eller, klär ni också upp er på vardagar?

Idag spenderade jag en halvtimme inne på min favoritbutik COW Parfymeri. Eftersom jag själv har jobbat bakom skönhetsdisken så uppskattar jag verkligen deras trevliga och pålästa personal.

Till slut blev det Laura Merciers oljefria, färgade dagkräm. Den ger ett naturligt resultat och återfuktar bra. Den är perfekt att använda när man är så torr att vanlig foundation blir kakig, men fortfarande inte vill att den ska täppa till porerna.

Jag fick även med mig det jag var där för att köpa, nämligen St.Tropez brun utan sol som varken luktar illa eller blir orange. Tjejen i butiken rekommenderade moussen, så jag tog den. Jag fick även med mig ett prov på Laura Merciers primer och fuktmask.

Dock shoppades det mest på herrsidan idag. Pojkvännen fick med sig en väska från Hope och ett par skor från CC Skor i Sturegallerian. Nu blir det snart middag på Papá med bland annat Emma.

Under modeveckorna (både i Sverige och internationellt) pratas och skrivs det mycket om designernas inspiration, kollektionens betydelse, hur väl sammanhällen den var, osv. Allt det här är självklart viktigt och intressant, men ibland tror jag att man även måste fokusera på om plaggen man ser verkligen ger oss ett starkt behov av att vilja köpa dem.

Om man ser tillbaka på Phoebe Philos period på Chloé, så lyckades hon faktiskt med just det. Phoebe fick västvärldens kvinnor att vilja ha babydollklänningar, it-väskor och blusar med rosetter. Hon fick oss att känna att vi inte klarade oss utan just det, just då. Samma sak kan väl säga att om hennes period på Celine just nu, där hon får oss att känna att vi inte klarar oss utan den där beiga skjortan. I en lågkonjuktur tror jag att designers som vet vad vi vill ha på oss om ett år, inte idag och inte om tre år, utan just om ett år, vinner fighten.

Vad jag ville komma till var att jackan på bilden från Minimarkets Höst/Vinter kollektion ger mig exakt den typen av behov. Jag känner att har jag inte en svartvit jacka med fransar i höst, då vet jag inte vad jag gör. Det är enligt mig det absolut bästa betyget man kan ge till en designer år 2010.

Bild från Backstagebloggen.

Ellinor Kellner visade Beckmans bästa kollektion. Hon lyckades skapa plagg som trots att de var nyskapande ändå skulle få mig att känna mig snygg och bekväm. Färgerna var vackra och de grafiska inslagen otroligt effektfulla, speciellt på de längre klänningarna. Jag tänker mig redan nu hur en kollektion för Weekday skulle kunna se ut.

Bilden är från Eleonore, som också hade Ellinor som favorit.

Det HÄR var roligt. Nu skrattade jag. Det var bara det jag ville säga. Och att Per känner till min skönhetsblogg. Det är nästan roligast av allt.

Bilden på Per är från en annan Hopevisning, nämligen under modeveckan 2006. Fler bilder från den visningen kan ni se här.

När jag var yngre brukade min pappa skämta om att han var tvungen att byta ut speglarna i vår villa varje år eftersom hans tre döttrar slet ut dem. Under plåtningen idag trängdes vi för att få en glimt av oss själva, även om jag gärna sluppit. Jag säger som Signe, det var länge sen man kände sig så glåmig.

Jag fortsatte dock på färgtemat och hade på mig en cerise byxdress matchat med knallrött läppstift. Collan sa att det var snyggt ihop, och då måste det ju stämma. Själv hade jag lika gärna kunnat kladda läppstift runt ögonen så snurrig som jag var.

Bild från Frida.

Äntligen fick jag min färg. Minimarket fortsätter att leverera färgglada kläder jag vill ha på mig.

Bild från Lisa (ni har väl inte missat henne i roliga Rodeoteve?)

Här kan ni se en video från Elle-galan, där modebloggare och andra gäster intervjuar varandra om kvällens klädsel. De flesta är en aningen berusade, vilket gör det hela ännu roligare. Jag intervjuar Sofia från Dagmar i slutet, och skämtar om min klänning som kostade nittio kronor och de hypade skorna. Och pratar lite för högt, såklart.

Skor och kjol Acne, strumpyxor Wolford, linne Weekday och skinnjacka H&M.

Bästa Kristin tog bilden. Nej, vi på Nöjesguiden slåss inte när vi ses efter en bloggdiskussion. Vi hjälper varandra med blixtlås på klänningar och skrattar åt våra bleka ben. Vi håller inte med varandra, men vi gillar varandra. Ledsen för minen, men jag mår som sagt inte bra under den fejkade brännan.

Jag vaknade med feber och ställde in allt. Kom sedan ihåg plåtningen jag lovat och svära att inte ställa in. Tog två Alvedon, stapplade dit, log, gick hem och nu kan jag inte röra mig. Jag uppdaterar Snygg-bloggen från sängen idag, med bilder som de andra fotar direkt från Berns.

Apropå diskussionen kring mitt inlägg om modeskämt: Självklart får man driva med mode och med oss som jobbar med det. Ni som läser min blogg vet att jag skojar om mitt jobb ofta. Jag är medveten om vilken bransch jag jobbar i och vad som är bra respektive mindre bra med den, och tar den inte gravallvarligt. Jag tycker bara att man kan välja sina ord, och skriva på ett sätt som inte hånar människorna som skapat plaggen eller organiserat modeveckan, även om man skriver kritiskt. Speciellt om man är bjuden på visningen, jobbar för en tidning som skriver mycket om mode eller har kollegor som ska kunna göra sitt jobb. 

Jag är inte upprörd eller arg (vad får ni allt ifrån?), utan jag tycker helt enkelt bara att det var tråkigt, just eftersom så många satsar på att göra modeveckan bättre. Det hade varit så mycket roligare och mer oväntat om just Parisa och Calle hade tyckt det var grymt att man satsade så mycket på modeveckan. Det känns så uttjatat att driva med mode. Men nu tycker de att modeveckan är skit och jag tycker att den är på rätt väg, och det kanske är just det som gör Nöjesguidens bloggare intressanta: Vi står för vad vi tycker och vågar diskutera med varandra. Nu tycker jag att vi går vidare. Eller ni, för jag ligger där jag ligger och blir nog kvar där en stund.

Så här såg jag ut minuterna innan Diana Orvings visning. Topp från Minimarket, kavaj från Zara, örhängen från Topshop och läppstift från MAC. Och nej, jag sitter självklart inte längst fram på visningarna. 

Bild: Johanna.

Som väntat blev dag två på modeveckan starkare. Efter en peppande start på morgonen där jag blev intervjuad av charmiga Emilia de Poret för Max Factor-TV om mode och skönhet, så var det dags för visningsmaraton. Beckmans, Diana Orving och Whyred stod på schemat och jag gillade alla tre. Whyred gjorde precis som Dagmar och utvecklade sina starka sidor, där resultatet blev en snygg färgskala, vackra materialval och riktiga it-plagg.

Diana Orvings visning är min favorit hittills. Allt hon gör känns otroligt personligt och helhjärtat, så även den här visningen och dess tema. Beckmans bjöd som vanligt på galen och inspirerande show, där jag verkligen hittade en favorit som jag ska skriva mer om i veckan. Mellan visningar sprang jag även backstage och fotade, som ni kan se här.

Nu är jag så trött att jag inte vet vad jag heter. Piggare blir man inte heller av att läsa sina i vanliga fall mycket skarpa och underhållande bloggkollegors trötta modeinlägg. Tråkigt att man år 2010 fortfarande måste driva med mode, tycker jag. Speciellt om man blir bjuden på en visning. Tackar man ja går man inte dit och driver med det hela. Mode är inte en pausunderhållning för bloggerskor, det är många vuxna människors yrke och passion. Jag tycker att man kan visa deras hårda arbete lite mer respekt.

Jag och Agnes på Dagmars visning, fotad av finaste och bästa Mathias Nordgren/Stureplan.se.

Skjorta H&M, byxor Beyond Retro, skor YSL, klocka Cartier och väska Marc Jacobs.