DAG ETT: Flygplatsen är en arena för de vana. De reser ofta, har alla papper i ordning och med minimalt bagage. Allt har strömlinjeformats. Jag å andra sidan, har förvisso rest en del, men blir ändå stressad över att det finns resenärer som är bättre rustade för uppgiften. Vid incheckningen ber damen om mitt pass. Jag känner efter överallt. Inget där, eller där, inte innerfickan, eller den andra. En våg av obehag sköljer över mig och jag känner efter en gång till. Lite hårdare den här gången och jag inser att jag ser ut som någon som brinner där jag står och klappar på mig själv. Naturligtvis! Bakfickan. Jag kan till och med minnas hur jag stoppade passet där ungefär tjugotre sekunder tidigare för att inte glömma bort. Det ska bli skönt att komma bort ett par dagar.
Vi bodde alldeles nära Place de la Republique som ligger i mellan tredje, tionde och elfte arrondissementet. Det ska vara centralt och finnas mycket bra grejer runt omkring. Vi drar ut! I Marais, det judiska kvarteret har vi valt att lägga vår första dag av tre. Det är här det händer och cirka sextio punkter på vår lista över hundra grejer vi MÅSTE göra när vi är här finns i Marais. Vi försöker att se vana ut och inte titta allt för mycket på kartan, men det är helt jävla omöjligt. Vi går runt i stora utdragna cirklar och går höger där det borde varit vänster. Vi har ingen som helst aning om vad som är norr och söder eller öst och väst, men vi njuter. För vi är i Paris.
Här är ett brunt hus och ett lite mordernare, ljusare hus. Det finns att beskåda i Le Marais.
Marais är inte bara judarnas kvarter, det är också de homosexuellas, framför allt bögarnas. På kvällarna i Marais är det som att alla kvinnor slukas av jorden. När klockan slår sex finns bara män på gatorna. Inte helt sällan på rollerblades, på väg för att träffa polare på någon uteservering. Det här visste vi om, men inte alls att det var av sådan magnitud. Det var en mäktig syn.
Senare på kvällen åt vi italienskt och snackade skit om fransmän med ägaren. Eller han snackade skit och vi lyssnade. Vi är inga haters, min baby och jag.
DAG TVÅ: Som alla unga, hippa och medvetna västerlänningar vet är det förbjudet att vara turist. Ni kan gå och posta lite bilder på era Instagram en stund när Tenggren postar stora sjoket av turistbilder. För dag två vigdes helt åt turistattraktionerna.
Den här dagen hann vi även med att med smutsiga skor besöka Sonia Rykiel, hänga marginelt på Ralph Laurens innergård och nästan bli överkörda och välta en motorcykel. Nu måste jag vila. Mer Paris imorgon!
