Det rimliga/orimliga i Yung Lean-nomineringen

Malin Wester 14:56 4 Dec 2013

Så P3 avslöjade de nominerade på årets P3 Guld och jag vill påpeka chocken i att kategorin Hiphop/Soul består av enbart snubbar och den efterföljande chocken att Yung Lean nominerats i förmån för ALLA FANTASTISKA KVINNOR detta år.

Skojja, är inte chockad. Eller jo, lite förvånad blir jag att det finns en nominering som på ett vis representerar det jag gillar, typ "min scen". Sånt jag gillar blir väldigt sällan representerat i dessa sammanhang. Däremot blir jag lite uppgiven när alla mina sociala internetflöden delvis består av folk som rasar över detta. Uppgiven när folk ropar ut att det jag gör av min tid och att min verklighet är fel och inte passar in i bilden. Vad är det jag inte fattar? Är typ döv och störd. Men aja, jag har ju denna blogg nu och ska därför försöka förklara mitt perspektiv och det rimliga/orimliga i kölvattnet av denna nominering.

I en kategori bland 4 andra snubbar, är Yung Lean anledningen till varför ingen kvinna nominerats.

Det finns egentligen ingen mening att vinna över någon. Oliktänkande ser jag mest som ett hälsotecken. Det ohälsosamma är den gemensamma övertygelsen om vad som är hiphop, vad som passar in i kategorien/gör det inte inte. Vad är rätt/fel. Min lilla kampanj här blir ömsomt för Yung Lean, Sad Boys, att vinna priset, ömsomt för mitt lyssnandes eget existensberättigande. I stort tror jag historien Yung Lean/Sad Boys inte har speciellt mycket att vinna på denna populärmusiksutmärkelse.

I en kategori bland 4 andra snubbar, är Yung Lean anledningen till varför ingen kvinna nominerats.

"Svensk hiphop" talas om - och visas i bild som en medvetetet unison rörelse. De man egentligen får se och representeras i populärmedia är mestadels ett par få personer som samarbetar och hänger ut i samma rum. Inte sällan hör/läser jag frågan ”ser du dig som en del av den svenska hiphop-scenen?” och artisten svarar alternativt ja/nej. Svaret är ganska ointressant, men däremot själva frågan som i sig får folk att ta för givet det märkliga: det finns ett avgränsat rum för denna scen, du kan antingen befinna dig inom/utanför. Var finns definitionen? Vem avgör detta? Varför är den så snäv?

I en kategori bland 4 andra snubbar, är Yung Lean anledningen till varför ingen kvinna nominerats 

Yung Lean släppte ett album för gratis nedladdning och lägger upp musik på internettet typ ofta, typ soundcloud. Omkring finns en rörelse av hängivna fans på sociala medier som skapar en egen värld ur detta. Hur dessa väljer att tolka och ladda orden är helt upp till dem själva. Gemensamt är de några som delar referenserna. Jag applåderar P3 för att våga nominera någon som gör något utanför de vanliga distrubitionskanalerna. Musikmarknaden i sig är störd. Är själv tveksam till om det verkligen är konceptet ”album” som i sig är det mest optimala framavlade format för personligt uttrycksätt. Vad är riktig hip hop? Vad är riktig musik?




I en kategori bland 4 andra snubbar, är Yung Lean anledningen till varför ingen kvinna nominerats.

Det uppenbart skeva att I en kategori bland 4 andra nominerade snubbar, blir Yung Lean beskylld för att vara anledningen till varför ingen kvinna nominerats. I kategorin är  Yung Lean mitt enda andningsutrymme. Övriga representerar samma stillastående ”scen” och den är i sig nästan totalt dominerad av snubbar som bekräftar varandras världsbild. Varje gång en kvinna ”bjuds” in av hiphop-patriarkatet – för ja, det känns som det krävs en unison manlig överenskommelse -  sker det helst också gärna med en i taget. Detta är inte unikt för hip hop eller Sverige, men att trotsa de lokalt stora studiorna och 1900-talets syn på manlighet är fortfarande förvånansvärt dramatiskt. Kanske är det också därför enkätsvaren i DN Rap är så sjukt homogena – den består som mest av 80-talister med snarlika referenser och gillar att få dessa bekräftade på enklaste vis. Om man känner sig träffad får man gärna sluta se nostalgiskt tillbaka och klaga på dagens ungdomskulturer, det blir nästan bara löjligt att återigen ta upp utvecklingsföraktet.

Fortsätter denna lil’ kampanj för mitt eget lyssnandes existensberättigande både här och i fysisk form. Pratar nu mera inte om något annat fram till galan. Lyssna gärna på denna nedan. Jag gillar när Kreayshawn rappar om hur hon blev sparkad från sitt skivbolag när hon blev gravid.

Fler blogginlägg från Malin Wester