Min arbetskamrats barn är rädd för svarta människor

Julia Pugsi 23:48 20 Feb 2014

segregation-so04-wide-horizontal-41.jpg

Idag när jag satt på mitt jobb här i Göteborg och diskuterade delaktighet började några prata segregation. Dom andra i gruppen började berätta historier. En mamma berättade att hon spelat trummor under flera år och precis påbörjat en trumkurs dit hon tog med sin 4-åriga son. Ledaren på kursen var svart och hennes son blev rädd för honom. Hon förklarade att i Majorna bor det såklart en del icke-vita personer men att hennes son aldrig interagerat med någon. En annan i gruppen berättar om sin väninna vars son på bussen frågat henne om en medpassagerare "Mamma, har han bränt sig?". Diskussionen slutar med att alla i gruppen utom jag konstaterar att det inte har en enda icke-vit person i sin bekantskapskrets. Jag upprepar: 5 vita människor i Göteborg konstaterar att det inte har EN enda icke-vit person i sin bekantskapskrets. Dom håller med om att det är konstigt men förstår inte alls hur det kommer sig. De pratar om det som en tillfällighet och nämner segregation.

Det som slår mig när jag lyssnar på diskussionen är att detta inte alls är konstigt, det är såhär Sverige ser ut idag. Är det konstigt att rasism finns överallt när man kan leva ett helt liv som vit i det här landet utan att någonsin träffa andra än vita? Alla de som räckte upp näven på Grammisgalan, alla som delar SD-kritik på facebook, tar ni någonsin det till handling? Är det rättvist att låta sitt vita barn växa upp i Majorna där hen kan gå i en helvit klass och bli alienerad för personer som inte ser ut som den själv? Om vita människor fortsätter tro att antirasism enbart kan gå ut på att säga att alla människor är lika mycket värda så kommer förändring ske mycket långsamt. Alla som vet ungefär vad som pågår i världen idag vet att det inte verkar fungera. Det räcker inte att säga att en är antirasist. Vita gillar att luta sig mot segregation och skylla på den medan deras egna ansvar sällan nämns. Man talar gärna om problemen kring segregation men ser inte sin egen roll i problemet. Varför gillar vita att bo runt andra vita? Varför är det viktigt och accepterat? Vitas segregation är systematisk och problematisk och är den som måste ändras för verklig förändring.

Utbilda era barn i hur hela världen ser ut och inte bara deras omgivning. Stå upp mot rasistiska kommentarer som hörs i allas vardag. Inse dina privilegier och allt du fått på grund av dem. Utbilda dig och läs på och bli en bra vit allierad. IPOC (intersectional people of color) är en ny blogg som ohämmat och rakt diskuterar dessa frågor och tipsar om artiklar, debatter och föreläsningar på ämnet. I deras första blogginlägg ingår tips på hur man blir en bra vit allierad. Läs det HÄR. Sen finns självklart Rummet som idag firar 1 månad på webben, grattis! Tack för att ni gör världen bättre trots att man ibland känner att man sett nog med skit för en hel livstid. Ni är så viktiga. 

whiteprivilegekitteh.jpg

Fler blogginlägg från Julia Pugsi