Hade glädjen att se Sofia Coppolas nya film The Bling Ring härom dagen. Nu råkar jag ju vara ett Sofia Coppola-fan av rang – älskade till och med Somewhere, som jag vet har varit ett tvisteämne för många andra – men man vet ju aldrig vad som kan hända. Dock var det inte så mycket att oroa sig för. ÄLSKADE denna. Älskar hennes sätt att berätta historier, älskar bildspråket, älskar hennes tysta manus, älskar hennes regi som alltid hittar såna träffsäkra självklarheter i beteende och detaljer. Älskar humorn och älskar sättet som man liksom bara dyker in i ett skeende och sen dyker ut igen.
En annan som jag är väldigt förtjust i är Jim Rash, som spelar the dean i Community, men även vunnit en oscar för manuset till The Descendants. Han och hans samarbetspartner Nat Faxon har nu skrivit och regisserat The way way back, som har premiär i Sverige i mitten av juli. De har även småroller i filmen, Rash ser till exempel ut som en spetig Terry Richardson.
Och rollistan i övrigt då! Steve Carell gör sin första (väl?) roll som skitstövel, Allison Janney är fartig och småalkad, Toni Collette är småsorglig, Maya Rudolph är som vanligt Maya Rudolphskt underbar. Och Amanda Peet och Sam Rockwell har jag inte heller nåt emot. Handlingen spelar, som ni märker, mindre roll i detta sällskap, men den utspelar sig i sommarstad på typ Long Island och tja, där har vi ännu en sak som gör att handlingen spelar mindre roll, men okej, den handlar om en obekväm tonårskille som åker med sin mamma (Collette) och hennes nya kille (Carell) till killens sommarställe.
Den är härlig. (Men ingen The Bling Ring.)
