Mindy Kaling har köpt ett nytt hus. Hon lämnar alltså de platta kvarter i närheten av The Grove och Farmer's market där hon tidigare bott (och där jag dragit så mycket barnvagn! Såååå höga trottoarkanter i LA, det är inte att rekommendera för barnvagnsdragande, men vad gör man inte som vanlig promenadinställd svensk) och kommer bland annat ha en fantastisk utsikt.

Kolla här.

Ja alltså apropå eftersom podcast är ett av svenska språkets vanligaste ord just nu. Men jag blev just orolig för en sak.

Orolig för att nån missat denna. Ronna & Beverly. Det är alltså två cirka 30-åringar i Los Angeles som spelar två cirka 50-åriga mammor i Boston och det må låta pajigt men det är väldigt roligt. De har en gäst i varje avsnitt men man behöver inte oroa sig för långa, tråkiga svar från dessa. Lyssna bara.

om man just nu vill se roliga grejer är att kolla in lite Amy Schumer.

Här kan man se ännu mer (kanske krävs Mediahint?).

Zooey Deschanel har regisserat en video till sin grupps nya låt.

Nån mer än jag som känner lättnad över att dansen sker i platta dojor? Eller är jag ensam om tvångstankarna om vrickade fötter?

Den tittar jag inte i så ofta. Men så gör jag det, och så förundras jag över att två av mina roligaste bilder har att göra med Leonardo DiCaprio-filmer.

Dels den här.

Kanske var den ännu roligare när man hade Inception mer top of mind, men ändå.

Och så har vi den här Titanicklassikern.

Perfekt att rota fram när dagen på Twitter (även känt som frilansarens bästa/sämsta arbetskompis) består av diskussioner om trötta diskussioner om diskussioner.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det här är än, men jag vet att jag kommer se fler delar.

Tänker ofta att jag ska släppa min kärlek till Andy Samberg, eftersom han i intervjuer så ofta verkar vara en sån total douche, men sen så gör han roliga grejer och så bara fortsätter det.

Om jag har ett mål här i livet så är det att kunna klä mig som om jag hade på mig pyjamas dygnet runt, samtidigt som jag ser relativt värdig ut. Det kan vara så att jag kom en bit på vägen mot detta mål i helgen, i och med att jag köpte ett par braller som för random person ser ut som ett par helt vanliga svarta och ändå rätt tjusiga braller, men som för mig, bäraren, känns som om jag stoppat benen i ett moln och promenerat iväg. De skulle kunna vara aningen för stora i storleken, eftersom midjeresåren (ja det är resår, men hörni, det är Whyred, jag har inte nått nivån amerikanska-stormarknadsbraller (än?)) är rätt lös. Men NÄR har jag nånsin opponerat mig mot lös midjeresår? ALDRIG, that's when.

Här är en annan grej jag gjorde i helgen:

Tog med mig dessa två på tennislekis. Mitt barn, det till vänster, tyckte sen att det var en bättre idé att sitta i mitt knä hela timmen istället för att leka, men just här var ju båda väldigt förväntansfulla.

Få saker känns fånigare att tjata om än Daft Punk just idag, i alla fall om man är lagd åt mitt tjurskalliga håll, men hörni JAG KAN INTE LÅTA BLI. FÖR DET GÅR INTE ATT SLUTA LYSSNA PÅ "INSTANT CRUSH". Älskar Julian Casablancas och inget blev sämre av att karln sjunger en liten gullig discomelodi och autotunas.

Firar med att läsa om den här toppklassartikeln som Neil Strauss skrev om The Strokes, och allra mest Julian Casablancas, för tio år sen. Och sen köper vi väl Pringles?

Rebel Wilsons kommande sitcom, Super fun night, känns förresten som om den kommer bli gif-rik.

Träningstajts, HM-tröja som överlevt två rejäla graviditeter, blottarrock. Accessoarer: fulte och den gröna Spoons-soppan.