Idag har jag fungerat som en slags flytthjälp. Min stil har varit "långsam och ineffektiv". Eftersom jag inte tål värme utan svullnar upp och blir yr när gradantalet går över 18 grader C så satt jag mycket på stenplattor belägna i skuggan för att inte kräkas och svimma. 

Men helt onyttig var jag inte. Jo jag drog mitt strå i stacken genom att bära saker, långsamt men säkert, till sina nya ställen. Som tur var så var jag inte själv utan vi var ett gäng. Utan de andra i gänget hade jag legat på psyket nu, förvriden av stress och ångest.

Vad tycker ni om att hjälpa någon som flyttar? Blir ni eld och lågor när en vän frågar om ni kan ställa upp?

Själv tycker jag att det är helt okej så länge som jag inte är en "nyckelperson" i arrangemanget. Så länge som jag har möjlighet att dra mig undan och ta saker långsamt så klagar jag inte ett dugg utan tvärt om så njuter jag av dagen. 

Kort sagt är jag den där flytthjälpen som fungerar som en bonus. Typ "ja hon gjorde inte så mkt men det hon gjorde, det får vi se som en bonus". Det innebär att folk ändå är glad att jag finns. Det är väldigt få människor som vill döda mig. 

Sen på dagen åkte vi till stranden och där spenderade vi vår tid i ca 20 minuter och det var jättetrevligt. 

Jag återkommer i morgon (söndag) för att berätta om: hunden Bella och Falkenberg på natten.