SVTs öppna arkiv

Björn Werner 15:33 17 Apr 2013

http://www.oppetarkiv.se

Alltså detta! SVTs satsning på att trycka ut typ hela sitt arkiv av serier på nätet känns ju först, spontant helt magisk. Alla gamla bra och dåliga serier från förr direkt in i dattan. Spung! Bank Für Alle! Ika i Rutan! En liten stund tänkte jag till och med att det kanske, kanske ändå var legit av Radiotjänst att tvinga oss betala den där licensen. Fast sen tänkte jag: "nä". Okej att  Netflix tar 79 kronor i månaden för deras utbud av oändligt mycket obskyrt skräp från botten av Billiga Filmer-backen på ÖB men jag kan ju iaf välja att inte betala. 150 påtvingade kronor i månaden för kronisk access till Jokkmokks marknad 400 år. Nja. Tvek på den. Netflix har ju iaf alla säsonger av Deadliest Warrior och Bear Grylls så atte...

Gilla:
upp
25 röster

Lämna en kommentar, bild eller gif här

Todd Terje - Leisure Suit Preben

Björn Werner 15:56 11 Apr 2014

Todd Terje, discogurun från oljelandet i väst har ju precis blivit med fullängdare och släpper nu som lök på fjordlaxen en liten suggestiv festvideo från en av skivans kanske mindre festliga låter, Leisure Suit Preben. Det är Oslo, det är fylla, det är (kanske) 80-tal och han flyr från sina inre demoner som kommer över honom i form av blängande spökmasker när han minst anar det. Eller är de en referens till Svante Thuressons gamla existentiella dansdänga "Främlingen"? Själv blir jag framförallt motiverad att försöka ge mig på den mer uppenbara referensen Leisure Suit Larry igen (hittas som abandonware här). Äventyrsspelet om en sliskig kille på en quest att få scora inom 24 timmar. Åldersskyddat för barn genom att ställa samtida frågor som bara vuxna känner till. Eller ja... eftersom spelet gjords på 1987 är ju frågorna nu konstruerade för att identifiera folk som är 41+ snarare... Eller kan ni svaren på "Tiptoe Through the Tulips" was recorded by...?"

Gilla:
upp
7 röster

Jimmie: Glöm inte telefonförsäljarna!

Björn Werner 18:30 7 Apr 2014

Det här med att Sverigedemokraterna envisas med att åka till brandstationer och sjukhus som inte vill ha dem där? Visst, det börjar bli svårt att spela martyrkortet om att de inte får rättvis rapportering i etablerade medier  när Sveriges Radio förbjudit sina programledare att vara uttalade antirasister. Det behövs något nytt! Så ja, varför inte förmedla bilden att okej, medierna har börjat acceptera dem men det finns fortfarande en hel del tokskallar bland verklighetens folk som sprider sitt tokhat mot stackars Jimmie. Han som bara vill vara en helt vanlig partiledare i ett helt vanligt parti och hälsa på ute i stugorna och så blir det såhär. Typiskt PK-sjuklövermediaetablissemanget!

Huruvida mediastrategin är bra eller dålig får någon annan avgöra. Men är det verkligen så ansvarstagande att fortsätta valkampanjen, när en inte oansenlig del av deras väljare tycker det är en bra idé att mordhota de som protesterar så att de inte vågar gå till jobbet? Brandmän, läkare, såna personer är ju rätt bra om vi kan ha i tjänst? Eller är det att ge efter för det politiska våldet?

Det är klart, turnébussen är abbonnerad och Jimmie har satt av en massa tid i schemat så alla har förstås full förståelse för att det inte bara går att sluta såhär mitt i alltihop. Men tänk såhär då: when life gives you mordhotande nazister som stabil väljarbas, make lemonade. Gör folk glada! Lägg om turnén till att bara åka till telefonförsäljare och Creative Directors.

Gilla:
upp
15 röster

När Andra Långgatan slutade vara hippt

Björn Werner 18:52 6 Apr 2014

Foto: Kent Hallgren

Minns ni T-Livs? Den sista bastionen mot Andra Långgatans oundvikliga förfall. Varje gång jag gick förbi fasaden täckt med specialerbjudanden om lantchips, tvååttor och stockar med snus och öppet till 23 var det som att jag inte behövde se vad som hände runtomkring mig. 

T-Livs var så genuint sunkigt att det gick att strunta i Andra Långdagen 2011, året då gatufesten gick från internt fylleslag till städad catwalk för modebloggläsare som övade inför Way Out West. När Benny Cruz uppförde sin mardrömstolkning av Håkan Hellström på strippklubben Wandas förr så hotfullt uppviglande, smutsvita fasader kunde man fortfarande rycka på axlarna och köpa ett flak Gainomax för 200 kronor.  När pärlbandet av självmedvetna ölhallar växte upp där porraffärer, kuriosabutiker och barer med fokus på pengatvätt långsamt vittrat bort, då köpte vi ett sexpack snart utgångna folköl för 14.90, satte oss på Masthuggsberget och tittade på solnedgången. Vi kunde fortfarande ljuga för oss själva att Andra Lång var den där dåliga gatan.

Fram till den där dagen. De nya öppettiderna stirrade ned från T-livs vägg. ”18.00”. Sen gick det snabbt. Allt i affären (utom tobaken) reades ut, bara några månader senare stod lokalen tom och öde. Snart dök det upp en improvisationsteater och en Crossfit-anläggning.

När GTs Karl-Johan Karlsson några månader senare trendspanade att ”Andra Långgatan har blivit hipster-ställe” kunde ingen blunda längre. Andra Långgatan hade slutat vara hippt. Festen var över. Hushållens eskalerande medelinkomst runt långgatorna hade drivit fram en verklighet som var så långt från myten om ett levande, kreativt och stökigt hamnkvarter att det till slut bara brast. Karlsson klev in som läkaren som dödsförklarade liket. Den gamla gatans hjärta hade slutat slå helt. 

Det är ingen mening att vara sentimental.  Folk som en gång var unga har vuxit upp, slängt BD-stjärnor under ögonen och istället satt på sig färgglada glasögonbågar för att signalera ”vuxen men kreativ”, omvandlat hyresrätter till bostadsrätter och börjat prioritera intensiv fettförbränning och amerikanska mikrobryggerier framför prisvärd folköl, svartcigg och otroligt billigt smågodis.

Och dessutom. Bara några hundra meter bort, uppför Stigbergsliden, där bubblar det vidare. Små barer öppnar i detta nu på Stigbergstorget och på den långa Bangatan trängs alternativa konstgallerier bland begagnade stereoförsäljare och frisörer. I en gammal biograf tronar LIDL, med fasaden täckt av specialerbjudanden på billiga chips. Det är som de säger i Jurassic Park: Life will find a way.

Gilla:
upp
18 röster

Supergeil

Björn Werner 16:26 6 Apr 2014

Bästa. Reklamen. Nånsin. Hela reklamvärlden jublar unisont åt att tyskarna för första gången någonsin lyckats göra en medvetet rolig reklam och därmed brutit världens längsta streak av omedveten rolighet som präglat landets marknadsföring fram till nu. Den där övertydliga megainformativa (som Ritter Sports slogan - "Quadratisch. Praktisch. Gut." och de megaslemmiga Riesen och Werthers Orginal, som alla lyckats sunka ner till och med vårat mediaflöde. Äntligen har tramset hittat förbundsrepubliken. Och med råge! DennaFriedrich Liechtenstein alltså. Hur kan man säga att tyska är fult efter denna erotiska urladdning? Supergeil!

Gilla:
upp
6 röster

Korvfestivalen - Årets största korvfest

Björn Werner 17:20 30 Mar 2014

Skribenten njuter av Isterbandets ljuva toner

Korvfestivalens tagline är ”Årets största korvfest”. Efter gårdagens kväll på Under Bron är vi skeptiska. Är det möjligt att något kan slå Stockholms housescen på det området? Det tarvar en undersökning. På tuben till Globen läser vi av upplägget närmare på en av korvfestivalens rosa affischer. ”Nordens största tillställning för alla som älskar korv”, nått studentikost om en korvakademi, obegränsad provsmakning och ”korvvalsdebatt med Annie Lööf och Peter Eriksson” utlovas. Sjukt.

Vi kryssar världsvant förbi en hundra meter lång kö, viftar med presslegget och befinner oss snart på området. En tät dimma av korvos väller emot oss, jag gnuggar ögonen, ser mig omkring. Framför våra fötter ligger en hel mässhall tillägnad korv. Horder av nyfikna Stockholmare av ingen speciell målgrupp driver runt, proppar i sig de korvslantar som presenteras av en komplett uppslutning svenska korvtillverkare. Annie Lööf har redan gått av scenen, nu står istället festivalens husband ”Isterbandet” och spelar dammiga 30-talsklassiker för de som orkar lyssna.

Skribenten med pölsemannen själv

Vi köper en öl och följer med i folkfesten. Slås av hur lätt det är att prata korv. Överlag är korvproducenterna härligt befriade från pretentioner. De vet att de säljer en ekivok köttprodukt och det är inga konstigheter. Kött i tarm liksom. On the flip side kan dock konstateras att denna avslappnade, laid-back essentialism går hand i hand med samma inställning till genus, ett lite unket korvalynne. ”Ölkorv, passar jättebra till öl, tjejer brukar säga att det passar jättebra till vin” är kommentarer som lämnar en härsken känsla.

Metodiskt arbetar vi oss igenom utbudet. Ambitionen att äta ”all korv” mattas efter hand av till att äta ”i alla fall en korv från varje bord” till ”jag mår psykiskt dåligt av att ens tänka på korv”. Noterar att ramslök och råkorv är på stark uppgång i korvbranschen, medan ”jättestarka” korvar har börjat tappa sin charm.

Vi stapplar därifrån med hår, kläder och hud fullkomligt impregnerade i korvdoft, men kanske 30 mer eller mindre kul smakupplevelser rikare. Medan vi vandrar mot tunnelbanan, fullstoppade med korvtankar diskuterar vi ivrigt vad korven är, 2014. Man tänker ju lätt att det är innehållet som definierar korven, men är det snarare korven som definierar innehållet? Vad är korven utan tarmen?  Frågor som kanske aldrig kan få svar, men som roar och oroar denna soliga vårsöndag.

En sak är säker, korven lever och frodas i vårt avlånga land.

Nedan följer den SVERIGEUNIKA listan med ett urval av årets bästa och sämsta korvproducenter. Skriv ut, laminera in och ta med!

Pölsemannen

Pölsemannens rödkorv är högklassig och saftig. ”Bra smakandes i munnen”. Deras minichorizos för tankarna till brända lilltår och smakar därefter.

Betyg: betyg: 3

Dalakorv

Mjäkiga korvar för de som inte vågar gå hela vägen. Bränt korven i båda ändar. Sömnigt!

Betyg: betyg: 2

Scan

Har bästa monterplatsern precis bredvid scenen och presenterar enbart sin senaste satsning på råkorv. En sofistikerad och välkommen insats av branschledarna. Det känns tryggt. Och korven? Jo då! En köttig, grynig symfoni. I munnen.

Betyg:betyg: 5

Sorunda

Deras korv ”Djävulskt het” är en folklig version av den beryktade Harikirikorven vid Riksdagen. Närmare än så får ingen gå.

Betyg: 3/6

Levén Vilt

Uppfriskande uppveleser i hjortens tecken. Fräsch, frisk smak, korvens motsvarighet till att dricka brunn.

Betyg: betyg: 4

Lithells korv

Andra paradplatsen mitt emot Scans monter. En brännvinsostkorv med vissa förtjänster. I övrigt ganska deppiga standarprodukter dränkta i ramslöksmajonäs. Fegt av en av Sveriges största.

Betyg: betyg: 3

Tailors & Jones

Våra höga förväntningar på Stockholmarnas hippaste korvkedja grusades grundligt. Både av dålig, snobbig attityd (”Vadå råkorv? All korv är RAW”), ett futtigt provsmaksutbud (en enda, småtråkig standardkorv med hybrisnamnet ”The Godfather”) och en riktigt girig månglaranda – de enda som SÅLDE korvar istället för att ha ett generöst provutbud.

Betygbetyg: 2

SMK

Passioner och professionalitet. En av festivalens riktiga uppstickare och vår favorit.  Både tävlingskorven med rödvinssmak och lammkorven med rosmarin lockade till både en och två extra tuggor. Rekommenderas varmt!

Betyg: betyg: 6

The Hairy Pig Deli

Gift par som älskar varandra lika mycket som sin vällagade vildsvinskorv. Men toscansk importsalami imponerar föga.

Betyg: betyg: 4

Gilla:
upp
20 röster

Crunchips Limited Edition African Style

Björn Werner 13:45 26 Mar 2014

Chipsrecension ursprungligen publicerad på Björns Facebook år 2009 under en kall höst i en koleldad lägenhet i Charlottenburg. Bilden ovan är på den nya påsen, permanentad i Crunchips utbud, och återspeglar inte de detaljer som fanns på ursprungssnackset.

Chipsläget är fortfarande mycket torftigt. Finns fortfarande bara två smaker: paprika och ketchup (som smakar paprika). Okej, var inte helt sant. Det finns också tre limited edition-chipspåsar med exotiskt tema, närmare bestämt "Afrika", "Western" och "Indien". Indien har jag inte gett mig i kast med ännu, "Western" vill jag inte, de ger sken av att smaka korv. Afrika är däremot grundligt utforskat. Påsen med typiskt afrikanskt tema (djurhudar, zebra och leopard, samt en liten lerhydda) är hård och robust, äkta kvalitetsaluminium för oss som vet att uppskatta vällagrade snacks.

Doften som slår emot mig vid öppnandet är en besvikelse, men inget jag sliter mitt hår över. Ett lakoniskt "jaha" undslipper trött mina läppar. Paprika. Paprika paprika paprika. Alltid paprika. Chips är dock inte kända för att i första hand vara doftbärare, det är konsistens och smak som ligger i första rummet. Jag tar en paus, lägger in några bitar kol i ugnen, sätter mig på sängen, neutraliserar munnen med vaniljcola och ger mig hän.

Små trumvirvlar av jordnöt smattar mot min tunga, curry letar sig som stråkorkesterns fylliga stämma upp i gommen. Precis i förgrunden, direkt på tungspetsen, svagt men precist spelas ett solo som av en vemodig oboe: bananen. Vilken trio! Jag är slagen av stämningen som sprider sig i munnen och av tankarna den väcker. Hur kommer det sig att hela västerlandet har en så bestämd uppfattning om vad som är afrikansk smak? Hur är det möjligt att ett chips i Tyskland med smak av "afrika" har exakt samma smakkomponenter som den genomsvenska pizzan Afrikana? Är det verkligen så att en hel kontinent i första rummet smakar just jordnöt, curry och banan? Antagligen är det så. Om inte annat är det underbart att en hel civilisation är överens om vad en annan kontinent smakar. Åtminstone jag blir lite varm i hjärtat av att tänka på det. Och glad i käften blir man ju av att äta dem också, så pröva!

Betygbetyg: 5

Gilla:
upp
4 röster

Moderaterna tolkar Kent

Björn Werner 23:51 23 Mar 2014

Kent släppte nyligen sin singel "La Belle Epoque", ett lite yrvaket samhällskritiskt inlägg från en Jocke Berg med nyfunnet samhällspatos. Jättetråkigt, tyckte Moderaternas pressekreterare i kulturutskottet, Bodil Sidén som idag publicerade ett inlägg på dingdingvärld-sajten nyheter24.se debattsida (efter att DN Debatt och SvD Brännpunkt artigt tackat nej, får vi anta). Kents nya låt är så dyster och tråkig, vadan allt detta om ficktjuvar och sverigedemokrater och bomber och utfrysning och vapenexport och politikerförakt? Så är det väl inte alls tycker Sidén oförstående. Efter åtta år av borgerlig regering har ju Sverige precis trätt in i en ny "Belle Epoque", så något ironiserande vill hon alls inte vet av. Uppenbarligen var varesig Willie Crawford eller Mange Schmidt  nära till hands att lugna i denna kulturkris. Vad göra? Tyvärr detta: själv omtolka låten till en själlös moderat verklighet.

Jag har tagit mig friheten att citera detta lustmord nedan. Känsliga läsare varnas, Sidéns vitmålade, nyrenoverade pekoral får DN Bostads teppanyakihällknäck att framstå som en studiecirkel i marxism på ABF:

"Jag är frosten i parken  

Jag är den svenska modellen

Jag är hjortron, blåbär, lingon
i landet högst på listan

 

Jag är femtioårsthailandsresan
Den öppna migrationspolitiken 

Jag är tystnaden i hissen
Källsorterar i hyresrätten

En för alla och alla för en
En för alla och alla för en

Jag är lördagen på IKEA
Kebaben HM kungen Zlatan

Jag är en del av andra länder
Jag är lagom

Jag läser topp tre på Aftonbladet
Jag är dom som jobbar när andra sover
Jag skänker pengar till Rädda barnen
Varje morgon innan jobbet

En för alla och alla för en
En för alla och alla för en

Jag är en tredje pappamånad
Renoverar ljust och fräscht
Jag är kärleken på nätet
Jag är moskéer och katedraler

En för alla och alla för en
Så tar vi oss mot framtiden"

Gilla:
upp
17 röster

Skillnad på våld och våld

Björn Werner 11:54 19 Mar 2014



Det finns en ganska tjatig anka bland borgerliga debattörer. Den går ungefär såhär:

"Nazister är dåliga, för de håller på med våld. Men det finns andra grupper som håller på med våld. Kriminella människor. Såna som är fulla på stan. Radikala islamister. Och... ja just det, såna som är väldigt vänster också. De håller också på med våld. Alla dessa som håller på med våld håller på med samma sorts våld. Alla är därför lika dåliga, på ungefär samma sätt, och ska betraktas som extrema på samma sätt. 

Denna ramsa drar man gärna i perioder när det inte hänt så mycket politiskt motiverat våld, lite som för att säga att nu när vi kan tänka klart, så kan vi väl vara överens om att det är dåligt med våld överlag. Eftersom det är en tråkig och störig sak att prata om brukar det inte bli så mycket debatt. Därför passade Hanne Kjöller igår på att dra till med det vid ett lite mer smaklöst tillfälle, ni vet, lite lagom i samband med att ett gäng demonstranter utsattes för mordförsök på öppen gata. Hennes upprepning av ankan presenterad ovan kan ni läsa här. Hon avslutar målande:

Svenska nazister har flera mord på sin blodbestänkta meritlista. Så visst utgör de ett hot mot individer. Men det gör också den organiserade brottsligheten, kriminella mc-gäng och vänsterextrema.

Okej. Det hade ju varit en relevant sak att säga om det faktiskt stämde. Men tyvärr gör det ju inte det. Låt mig tänka... det var någon som gjorde en rapport om extremt våld nyligen... just det... SÄPO. Vad är det de säger om våldsbrott nu igen. Jo just det, att även om både den autonoma  vänstern och högern är våldsbenägna är det 1) bara vit makt-rörelsen som faktiskt dödar folk. 2) medan det autonoma vänstervåldet framförallt är riktat mot meningsmotståndare (läs: nazister) i 60% av fallen är det bara det i en minoritet av fallen hos nazisterna (40%). Vänstern riktar i övrigt sitt våld mot polisen och företrädare för partier, medan högern riktar sitt våld mot personer av utländsk härkomst och HBTQ-personer.

Jag säger nu inte att icke-dödligt våld riktat mot polis, partiföreträdare eller ens andra nazister är en skön grej. Verkligen inte. Men om vi ska gå ner i att jämföra grader av våld, för det tycker jag man kan göra, så är väl den autonoma vänster ändå lite mer à point än det högerextrema dödliga våldet som slår hatiskt mot helt försvarslösa människor, eftersom de i en nazistisk världsbild inte bör finnas. Och finns det inte en viss skillnad i syftet med våldet ändå? Det vill säga att å ena sidan slår man huvudsakligen nazister i en kamp för ett jämställt samhälle där alla ska ha lika rätt till allt, i det andra slår och mördar man huvudsakligen människor av viss hudfärg, från andra kulturer och som inte är hetero helt enkelt inte ska få finnas i Sverige. Alls.

Är de verkligen lika goda kålsupare, Hanne? Är det verkligen att säga att de "triggar varandra" och att allt våld är precis lika dåligt, på samma identiska sätt? Eller var det bara så att du såg en öppning att få in ett tjyvnyp på vänstern genom att blanda ihop äpplen och päron? Man kan ju bara ana.

Gilla:
upp
20 röster

Krönika: Lögn, förbannad lögn och graffiti

Björn Werner 15:45 10 Mar 2014

Denna krönika är även publicerad i Nöjesguiden Göteborg #2 2014

Det brukar sammanfalla med våren, tillsammans med snödropparna, sädesärlorna och små barns skratt i slottskogen. Det är det störigaste vårtecknet jag vet: klotterraseriet. Västtrafiks presstjänst harklar sig, ringer GPs redaktion och gråter ut. ”Klottret” skriker de. ”Det är klottrets fel!”. Sedan tar det inte lång tid innan en lång och bekymrad artikel når de trogna läsarnas frukostbord. Mitt bland juicepaket och löskokta ägg och familjefrid ligger den där, den traditionella vårutläggningen där artikelförfattaren och Västtrafik tävlar om att vara mest upprörd över det barbariska i att måla på nått så fint som en spårvagn. Ibland får de rulla flera dagar utan att de tar bort klottret, berättar de så hatet osar ut från tidningen och in i läsarnas näsborrar. Snart står alla där och knyter sina nävar. Klottret. Det är klottrets fel.

Detta är något som för det otränade ögat kan vara lite svårt att förstå. Spårvagnar och pendeltåg går väl ändå inte sönder av att tillfälligt ha en annan färg? Funktionen att åka framåt på ett räls kan väl ändå inte hindras av vad det är på plåten utanpå vagnen? Som att hela stan på något vis skulle bli kollektivt besudlat av andra grafiska mönster än just den av västtrafik utvalda? Samma sak med den gråa motorvägsvägg som nyligen målades av internationellt erkända Inkie och samma dag hotades tas ner. Det är väl ändå inte så att väggens funktion är förändrad av att de första två meterna av färg på marknivå har bytt färg?

Nej, det Västtrafik, trafikkontor, kommun och husägare och GP stressar upp sig över är inte den plötsliga färgändringen i sig. Det är att det ifrågasätter äganderätt av något som verkligen tål att ifrågasättas. Vems är gatubilden? Vilka bestämmer över den, de som bor i den eller de som beslutar om den och som på pappret äger den?

Jag säger nu inte att graffittimålarna tvunget är de som bör ha rätten till gatans alla hörn. Men frågan de ställer med hjälp av ibland bra, ibland riktigt dålig konst förtjänar åtminstone att besvaras och diskuteras kring frukostborden– inte gömmas undan i upprörda artiklar om vandalism.

 

Gilla:
upp
13 röster