Har skrivit en liten kort pjäs idag som handlar om Flippin' Burger , från en gång för nästan exakt ett år sen när jag och min kompis Katy (eller Inculte på skunk) var där. Det är förstås så att alla kanske inte har hört talas om restaurangen. Det är ok. Sammanfattningvis är det Stockholms och därmed kanske också världens mest hypade hamburgarhak. Det har varit konstant kö i ett år. DN skrev om det redan innan det öppnade för att nu äntligen skulle en alldeles äkta diner öppna i stan. Ja herregud vad de håller på, de där Stockholmarna. Så vi gick dit iaf. Pjäsen handlar om det. Det är möjligt att jag har glömt vissa detaljer och kanske brett på lite på andra men ja, på det stora hela liksom, en helt true story om hur det kan vara att äta extremt konceptuella burgare en helt vanlig onsdag på Kungsholmen. Mycket nöje:
En kväll på en restaurang
Scen: Vatikanstaten och Inculte befinner sig utanför den väldigt hypade restaurangen Flippin' Burger. En inredning som nästan ser ut som en amerikansk diner om än med den stora skillnaden att det hänger bilder på amerikanska diners på väggarna. En meny med ett minimalistiskt utbud av lite väl dyra hamburgare hänger på väggen. Utanför faller snön på en lång rad köande hipsters med för små mössor och för stora jackor.
Vatikanstaten: Hej, vi skulle vilja äta. Två personer! (visa upp antalet personer med fingrarna).
Servitris: Ja…. Alltså. Det tar nog en halvtimme tills ni får bord. Vill ni beställa något att dricka så länge?
Dialogen tystnar. Vatikanstaten och Inculte får varsin milkshake. En klocka tickar högt i bakgrunden. Det har nu gått 30 minuter och de båda slår sig till bord. På bordet ligger två menyer. Servitrisen står brevid. Vatikanstaten tar upp menyn och börjar läsa högt.
Vatikanstaten: ”Cheeseburgare” Som det en gång var tänkt. Kött. Bröd. Ost.”
Inculte tar upp sin meny och fortsätter.
Inculte: ”Flippin’” – En klassisk dubbel cheeseburgare, själva essensen av en burgare. Fy fan! Jag vill ha en rolig burgare. Tar den här med jalapenos, det är ju den enda som har nått annat än ost.
Vatikanstaten: Ja men det ska ju va så ju. Äkta burgare är ju bara ost och ketchup. Kocken har varit i USA och ätit burgare en hel månad du vet. Läst i DN. En sån kännare måste man lita på. Jag tar en ”Flippin”!
Servitris: En Cricket och en Flippin’!
Ett högt ljud från en tickande klocka spelas upp. Inculte och Vatikanstaten samtalar men börjar gradvis slumra till över de sedan länge urdruckna mikshakeglasen på grund av pur tristess. Efter en lång tid kommer slutligen servitrisen ut med maten. Det är två helt vanliga hamburgare i en Burger King-korg. Inculte hugger in direkt.
Inculte [med mat i munnen]: Mmm! Inte lika gott som Texas Longhorn men ändå. Gott!
Vatikanstaten [aningen von oben i rösten]: Asså… Texas Longhorn. Kom igen. Det här är äkta burgare!
Tar en tugga av burgaren.
Vatikanstaten [äcklat]: BLÄ! Den är ju helt bränd! Titta här, det flagnar ju typ av! Uhh!
Inculte: EW! Strange! Min är fine ju.
Vatikanstaten: Meh! Sämst!
Vatikanstaten kallar till sig en servitris.
Vatikanstaten: Hej! Den här var visst lite bränd, skulle jag kanske kunna få en ny?
Servitris: Ja men självklart!
Tiden går igen. Inculte hinner äta upp sin hamburgare. Pommes fritesen tar slut. Öl beställs in. Utanför faller snön på en till synes oändligt lång kö. Till slut kommer kocken ut, iklädd svart t-shirt och med en uppsyn som är av blandad ilska och besvikelse. Han vänder sig till Vatikanstaten.
Kocken [torrt]: Var det du som tyckte att burgaren var bränd?
Vatikanstaten [sakligt]: Tyckte och tyckte… Det är väl ingenting man kan tycka. Den är bränd. Svart.
Kocken: Ja men det är så de ska göras i USA. De ska vara sådär krispigt svarta. Vi gör såhär förstår du, att vi tar kött från olika delar av kon, det är ekologiskt förstås, och så formar vi dem till små små bollar och sen trycker vi dem väldigt hårt mot stekplattan så de plattas ut där. Så blir de karamelliserat krispigt brända. De gör så i USA. Jag har varit där i en månad och ätit burgare.
Kocken sneglar upp mot bilderna på de olika hamburgerhaken han har ätit på under sin semester från konsultbolaget han tidigare jobbade på. Får något drömskt i blicken.
Inculte [lite insinuerande]: Fast… Min är ju inte bränd…
Kocken: Ja men din är ju större. Då blir de inte såna!
Vatikanstaten: Okej men kan jag få en som inte är bränd ändå? Snälla?
Kocken rör inte en min men inombords himlar han med ögonen typ hundra varv.
Kocken: Okej. Visst. Vi kan försöka göra den som du vill ha det. Visst.
Kocken försvinner ut i köket. En ny hamburgare kommer kort därefter ut. Vatikanstaten äter upp den snabbt eftersom Inculte nu redan blivit ölsugen och inte är så intresserad av Flippin' Burgers utbud av väldigt dyr folköl. De lämnar restaurangen och går förbi en huttrande kö hipsters. Några har blåa ansikten. Vissa gör åkarbrasor. Andra har helt sonika dött.
Vatikanstaten: Ja jävlar. Om man hade en blogg på Nöjesguiden. Då skulle här bloggas. Synd på den goa historian!
