...var dessa skor:

Atelier Versace Couture Fall 2015

Föredetta favoritskor

Helt frustrerad sitter jag och ältar en av mina senaste heartbreak-episoder. Imorse hade jag tänkt att glatt kliva ut genom dörren iförd ett par PERFEKTA spetsiga vintage taxklackar från Miu Miu, men insåg att de inte längre finns att hitta i min garderob eftersom att de nyligen gick sönder. Jag använde skorna varenda dag i drygt två år (förutom de dagar det var snöstorm och tjugo minusgrader) och grät floder när de gick sönder. Okej jag grät inte floder, jag var mer omogen och omiljövänlig, tryckte undan en tår och slängde dem argt i sopnedkastet istället. Nu sitter jag här utan dem och förargar mig över att jag inte använde dem mer sparsamt, att jag hade undvikit att ha dem i spöregn och typ fem minusgrader och snö. Då hade jag sluppit att leta helt desperat efter en ersättare idag.

Jag tycker att det borde finnas någon rebound-skoapp som förenklar hela komma över fasen och processen att hitta nya. En app där en kan klicka i några simpla kriterier på ungefär hur skon ska se ut för att sedan få upp några olika förslag i närheten av en och då trycka på nope eller like för att få information om vart en kan plocka upp dem. Varför finns det ingen Shinder-app ännu? Den skulle förenkla så många skofantasters liv så mycket.

Lilla jag har idag gjort min alldeles första sko-gif och därmed inlett min framtida och förmodligen superframgångsrika kärriär som skogif:are. Inget kan stoppa mig, tänkte spana på en sportbil redan nu.

Dior har gjort gifs med sina sneakers från SS14-kollektionen "Dior Fusion". Så underhållande. Jag funderar på om jag ska börja göra sko-gifs, det kan tänkas vara den ultimata sysselsättningen för mig. En kanske till och med kan göra värsta sko-gif kärriären? Amanda skogif:aren Mann.

Jag rotade fram ett par zaraskor ur garderoben som jag fick för mig att införskaffa för ca två år sedan. Jag har använt dem en gång och då gick jag på maskerad utklädd till Nicole Richie(?). Skorna var då någon slags kopia av ett par pradaskor som jag givetvis egentligen ville ha. Nu har jag gjort om dem till en guccikopia istället, dock inte en kopia av några specifika gucciskor utan mer en kopia av den generella Gucci-sko-stilen. Känner mig så smart och kreativ just nu. Visst jag har satt dit ett snöre typ, men ändå. Tänkte inviga mina nya Zucci ikväll.

Och ja, jag har gamla Cavaflaskor som blomvaser (och ljusstakar, och vattenkaraffer osv) I<3CAVA. Finns det möjligtvis en sån t-shirt? En I<3CAVA t-shirt. Om inte kanske det är någonting som borde göras? Kanske någonting som borde göras av mig som är så kreativ nuförtiden?

Jag är på semester, en semester som innefattar soldyrkning från skuggan, x-antal kilos viktuppgång, moschinoexstas, mina lyxiga semesterpjucks från Inter Sport (70kr) och ett väskfynd. Jag bara råkade snubbla över en väska i det bästa materialet: gummi, och den bästa färgkombinationen: svart och rött. Är alltså jävligt nöjd med tillvaron.

Idag fick jag även värsta bästa semesternyheten: American Apparels VD och ärke-svinet Dov Charney har fått sparken. Jag tänkte ta en drink och fira det nu. Den här semestern får definitivt högsta betyg.

//En solig terrass

TBS till när jag kaxigt svassade omkring i rosa plastskor från Stor&Liten 1998. Eller ja, det är ju inte samma skor men de ser ju likadana ut. Har tydligen samma smak nu som då (säkert nästan samma skostorlek också) och är minst lika nöjd och kaxig i dessa nu. Jag är så lycklig över detta fynd, kommer kunna leva på det hela veckan. Är lite missnöjd över att jag inte har matchande tånaglar dock, men har fan inte tid med sånt nonsens hela tiden. Mmm, skor. Hjälper mig att hantera gårdagens skrämmande valresultat.

Sådär ja. Nu ska jag gå tillbaka till mitt gamla jag och snubbla i trappor igen.

Ej att förglömma, den nya bloggkulan bara måste inkludera de nya favoritskorna. Jag vet dock inte riktigt vart jag ska börja, de är bara så fruktansvärt rätt. Jag är helt kär.

Jag nämnde dem för första gången när jag skrev om Cheap Mondays AW14- visning, det var då vi sågs för första gången och de verkligen råflirtade med mig. Nu, äntligen, är de mina och jag vill inte gå någonstans utan dem. Jag vet ju att jag inte kan ha dem hela tiden, för jag kan inte försumma mina andra skor, men ändå. De är i en oklar gul färg (faktiskt lite snorkråkeartad färg) och superplastiga. Skorna har en perfekt fyrkantig tå, klacken är i perfekt höjd och form, skaftet är i perfekt höjd och form och har en dragkedja fram. Ja, hela jävla skon är perfekt.

Det är inte första gången jag är såhär kär i en stövel med dragkedja fram. Det har hänt förut, men då slutade det väldigt olyckligt. Dragkedjan gick sönder och mitt hjärta likaså. Jag gav upp och jag försökte inte laga dem. Men nu känns det fan rätt, inget kan gå fel. Om de snorkråksgula skorna går sönder ska jag göra allt för att laga dem, så att vi kan leva lyckliga i alla våra dar.

Lil' me

Fick den här bilden skickad till mig av min pappa idag. Jag tror att det här måste vara ett av mina första riktigt starka skominnen, de där skorna var VERKLIGEN speciella. Jag började tänka på de där skorna för några dagar sedan och försökte då beskriva dem i telefon för min pappa, jag kände liksom att jag bara var tvungen att få det bekräftat för mig att de faktiskt existerat och var så fina som jag tänkte. Det gjorde dem, men de var liksom ännu bättre än jag kom ihåg. Min första tanke när jag fick bilden var: jag vill ha de där skorna nu genast. Min andra tanke var: har jag möjligtvis samma skostorlek som jag hade på 90-talet? Sorgligt nog inte.

Jag undrar lite över vad det är som gör det här med skor så speciellt för mig, det verkar liksom alltid ha varit så. Min mamma berättade för ett tag sedan om när jag, fem år gammal, samlat ihop x-antal veckopengar för att kunna köpa ett par svarta lackskor som jag sett i en butik. Ett normalt barn kanske vill köpa leksaker, eller godis, eller glass? Jag vet inte. Det är någonting med skor i varje fall, någinting som väcker väldigt starka känslor och typ skulle kunna göra mig jävligt skuldsatt.

Anyhow, förlåt om det här börjar bli värsta nostalgi-bloggen, men det kanske är en rätt viktig del av mode? Trender och olika stilar brukar ju röra sig i cirklar, de försvinner men kommer nästan alltid tillbaka igen. Det brukar ju gå cirka 20 år innan någonting känns aktuellt igen. Det är någonting som verkar dra oss tillbaka, visst omformulerar vi och omförhandlar vi trenderna men de är ofta inspirerade av det gamla. Jag menar gjorde inte Prada ett par väldigt liknande skor (som mina röda blomskor) förra säsongen? De med blomdetaljerna? Mode kanske alltid är nostalgiskt?

Prada SS13