Den som sörjer Lars Winnerbäcks skifte från finurlig poptrubadur till maffig rockman eller saknar Olle Ljungström och hans mer nedtonade sånger har mycket att hämta hos Niklas Lind.
Här finns det avskalade, sorgmodiga och bossajazziga, den långsamma, Monica Zetterlundska promenaden genom stan och en dos av Olle Adolphson. Niklas Lind är på topp i de lugnare låtarna, hans röst passar bäst i mjuk form. De klämmigare och svängigare bitarna känns däremot ganska överflödiga och hade lätt kunnat plockas bort.
