Den finsmakande olivoljesommeliern Nicholas Coleman, här fotad in action av Alexander Craig.
Deras tid är räknad, men de blir inte mindre intressanta för det. Hateff Mousaviyan skriver om en olivoljesommelier, en näsa och en halvdöv ljudguru.
”So many times we eat, but we don’t taste. Learning how to taste through the medium of olive oil – how to really, really taste – is such a wonderful thing.” Orden tillskrivs Nicholas Coleman, världens enda olivoljesommelier. I senaste numret av Lucky Peach berättar han om hur han hittade sig själv genom oljan.
Den 32-årige Nicholas Coleman har ett ovanligt bra smaksinne. Hans förmåga att urskilja och artikulera olika nyanser i olivoljor har tagit honom ända in i gastrokulturens finrum. Som ”chief oleologist” på New York-restaurangen Eatery försörjer han sig på att para ihop olika oljor med kockarnas råvaror. Varje dag botaniserar Coleman bland hundratals varianter: peppriga, fruktiga, jordiga. Det är en hel vetenskap – och Nicholas Coleman är ämnets odisputabla hedersprofessor.
Brette Warshaw, som skrev artikeln i Lucky Peach, gör ett utmärkt jobb med att teckna Nicholas Colemans karaktärsporträtt. På knappt två sidor hjälper hon oss att förstå yrket, oljorna och Coleman själv. Att artikelförfattaren är djupt fascinerad av sitt intervjuobjekt råder det inget tvivel om. Det smittar av sig på läsaren. Nicholas Coleman tillåts sjunga olivoljans gospel, och vi lyssnar.
En annan person som har en lite liknande effekt på sin omgivning är italienaren Alessandro Gualtieri. Han är en av få som arbetar som ”näsa”. Begåvad med ett bisarrt bra luktsinne har han vigt sitt liv åt parfymvärlden.
Rosenblom, vaniljkex och... gröna jordgubbar? Alessandro Gualtieris känsliga näsa kan urskilja det mesta i doftväg.
Gualtieri, även kallad ”Näsan”, driver ett lyxparfymeri vid namn Nasomatto. Med sin magnetiska personlighet har han tagit branschen med storm. Men historien om ”Näsan” är så pass spännande att den appellerar till mer än bara inbitna parfymnördar. Det är ingen slump att inflytelserika livsstilspublikationer som Nowness och Coolhunter har uppmärksammat honom vid flertalet tillfällen. Som bäst kommer han dock till sin rätt i URs dokumentär ”Med näsa för dofter”.
I dokumentären följer vi honom i hans jakt på nästa magiska doft. Med sin Dalí-mustasch och hybrid mellan flamländska/italienska/engelska blir han omöjlig att värja sig för. Som en galen konstnär åker Gualtieri runt i världen, sniffandes på allt. Han luktar sig till framgång och pratar ständigt om att ”misslyckas med flit”.
Parallellt med att ta fram dofter som ”Hindu Grass” och ”Absinth” gör Gualtieri även gatukonst. På väggar runt om i världen sätter han upp en keramikavgjutning av sin egen näsa, komplett med en liten tillhörande parfymskål. Det är ett projekt sprunget ur absolut hybris.
Om ”Näsan” kan förstås som någon slags dofternas Kanye West är ljudteknikern Mats Johansson hans diametrala motsats. Mats är lärare på Lunds Universitet. Jag hade turen att få ha honom som gästföreläsare vid ett par tillfällen i höstas. Med sin Big Lebowski-liknande framtoning och 60% nedsatta hörsel är han någon man sent glömmer – särskilt eftersom han snabbt visade sig vara en sann ljudvirtuous.
Mats Johansson visade oss ljudets grunder genom en mängd spännande övningar – trots att han själv inte hör allt som vi hör.
Den nedsatta hörseln – resultatet av yrkeslivets alla rockturnéer – har inte hindrat Mats från att fortsätta med det han älskar. Med sin blotta entusiasm lyckades han med konststycket att inspirera hela klassen. Ljudproduktion kändes helt plötsligt enkelt att förstå. Det var ett slags ”Döda Poeters Sällskap”-ögonblick, med små lundensiska mått mätt.
Nicholas Coleman, Alessandro Gualtieri och Mats Johansson är alla tre excentriker i sin egen rätt. De må arbeta inom helt olika fält och tänka på helt olika sätt. Gemensamt för dem är dock att deras jobb inte lär finnas kvar i framtiden.
Jag menar: vad finns det för plats för en olivoljesommelier i en värld där matlagningen i allt högre grad närmar sig en datoriserad kemilektion? Vad ska parfymtillverkarna med Gualtieri till, när elektroniska näsor redan för 5 år sedan kunde urskilja dofter bättre än oss? Och hur mycket av en ljudguru Mats än är, så går det inte att komma ifrån det faktum att styrkan i dagens programvaror utklassar hans arma öron med hästlängder.
Ja, unikum som nämnda tre lär bli svåra att hitta i framtiden. Samtidigt vill jag inte landa i någon blödig, teknofobisk slutsats om hur vi håller på att bli ersatta av maskiner. Det är bara något väldigt romantiskt över någon som lyckas basera hela sitt märkliga yrkesliv kring ett av våra sinnen. Jag tror att tekniken kommer ta bort lite av den magin. Men jag stänger inga dörrar. Hittar någon en robot vars syn är så extraordinärt skarp att jag vill se en UR-dokumentär om den så kommer jag vara den första att jubla.
Läs mer: "Lösningen när du blir ersatt av en robot"
