Foto: Anette Sandberg
Producentduon Sum Comfort (tidigare med tillägget "Food") har gjort sig ett namn med sitt projekt Om vi överlever sommaren tillsammans med Simon Emanuel, sina mixar med Dj Taro, snabba produktionstakt och diverse samarbeten med amerikanska artister, som utmärkta TiRon & Ayomari. Medan vi väntar på att de släpper sitt första album med nya projektet Hstn, lyssnar vi på den mix de har gjort exklusivt för Nöjesguiden. Passar bra så här inför Way Out West, tycker vi.
Vilka är ni i Sum Comfort?
– Det är jag (Fredrik Lövgren) och Anders (Persson) som jobbar tillsammans med allt som rör Sum Comfort eller Hstn. Vi kan göra en del förarbete på varsitt håll men sen sitter vi alltid ner tillsammans och slutför. Såklart så har vi olika känsla kring det arbetet vi gör, vi jobbar varje session på att försöka förstå varandra bättre. Ofta kan det vara olika saker i en produktion vi uppskattar faktiskt. Vi lärde känna varandra genom min kusin och skickade musik över msn till varandra under gymnasiet, till slut började vi arbeta ihop för cirka tre år sedan.
Ert nya projekt heter Hstn (Houston). Var börjar och slutar Hstn, och var kommer Sum Comfort in?
– Sum Comfort är vad vi bestämde att kalla oss för som producentduo, ofta när vi arbetar tillsammans med andra artister för deras projekt. Hstn är vad vi kallar oss som egna artister, vi är mer "hands on" i arbetet med full kreativ kontroll och frihet, där vi använder andra artister och musiker som delar och instrument i våra kompositioner. Det har blivit att det lutar åt någon form av alternativ r'n'b med tydliga 90-talsreferenser men där vi ändå plockar upp vår samtid ganska bra.
Berätta mer om debutalbumet. Duvchi är visst med på ett hörn?
– Ja, Duvchi har varit viktigt för albumet Flying Kites med Hstn, som kommer att släppas under hösten. Han är en bra lyssnare och är oerhört inspirerande att vara runt, han kommer att medverka på albumet. Känslan för skivan är någon form av borttappat 90-talssoundtrack, vi har försökt göra den ljus. Jag tror den blir ganska melankolisk, med det där ljusa vemodet vi pratat om i tidigare intervjuer.
Och innan dess ska ni släppa en låt med Jaqe, Simon Emanuel, Duvchi och Dida?
– Låten med Jaqe och de andra är en lös låt vi väljer att släppa själva med en video, en sorts posse cut för oss som producenter där vi fått chansen att välja och jobba med våra favoriter från Sverige när det kommer till hiphop och r'n'b.
Var placerar ni er i soundcloudkulturen?
– Internet har varit viktigt för oss att få ut vår musik. Vi har nästan uteslutande positiva känslor kring det, även om vi ibland pratar om hur snabbt det snurrar nuförtiden och vill absolut inte bidra till att musik och andra konstformer behandlas som snabbmat. Vi vill komma ut mer, uppträda, spela skivor, prata med människor.
Varför tror du att den här 90-talsr'nb:n är på väg tillbaka så starkt?
– Precis som allt annat går saker i cykler, så tiden var väl inne kanske. Jag kan tycka att känslan var annorlunda 15-20 år tillbaka, det mindre avtrubbat, mer ödmjukt. I alla fall när det kommer till r'n'b. Å andra sidan görs det faktiskt fantastiskt bra nya saker på 2010-talet när det gäller den genren.
Ja, det kommer så mycket bra just nu. Vilka andra producenter i Sverige respekterar ni?
– Baba Stiltz gör coola saker, Duvchi är en grym producent. Det känns som många i Sverige håller på, på sitt håll, om du förstår vad jag menar?
