J ag blev inbjuden till vernissage på Sturehof. Kul, tänkte jag! De skulle visa modefotografen Mikael Janssons bildsvit Primavera. Han är ju numera en svensk legend i sin genre. Jag tog med min kompis Jonas och gick dit.
När vi kommit in frågade jag hovmästaren var vernissagen var och han pekade mot den inre delen av lokalen och tillade, ”men vi har också konst här, och här och här.” Ok. ”Det bjuds på ett glas rödtjut också!” Rödtjut. Jag förstår att Sturehof kör en kom-som-du-är-stil för att åldrade brats ska få lite medmänsklighet som de inte får hemma, men ”rödtjut” serveras aldrig på vernissage, utan endast vita drycker på grund av fläckrisk. Det skulle hovisen vetat om han hade varit på ett efter 1987. Vi gick till den inre delen, men där fanns ingen som kom fram och presenterade sig, ingen som var värd eller värdinna för det hela. Sen var det modestämning, alltså coolt och kallt. Vi tittade på bilderna istället. Slicka foton på en snygg brud på en restaurangköksbänk, blod, köttstycken och jävligt snygga kläder i olika variationer. Herregud, så det var kopplingen! Bilder från ett restaurangkök – på en restaurang. Så djärvt. Så provokativt. Jag och Jonas tog varsitt glas vin och slog oss ner i O-baren, medan vi diskuterade det hela. Samtalet var kul, inspirerande och hjärtligt! En bra kompis är räddningen på en dålig utställning. Glöm inte det.
1 Bräcklig Elegans
Hallwylska Museet, visas till den 17 januari
Vad är det med överklassen och samlande som gör att det tar sådana gigantiska proportioner? Ett svar kan ju vara pengar. Eftersom det oftast finns, existerar möjligheten till enorma samlingar. I det här fallet en orgie i dyra porslinsfigurer med 515 deltagare. Och det är helt otroligt! Det är en kitschens gangbang, helt enkelt. Regeln är enkel, ju fler desto bättre.
2 Klas Hällerstrand
Galleri Charlotte Lund, Kungstensgatan 23, 6tr (ta hissen!), den 26 novembver–23 januari
Det är som att Frida Hyvönen bestämt sig för att göra en surprisespelning på Galleri Charlotte Lund. Lika noga som hon väljer sina ord, lika exakt som hon balanserar sin röst, lika ömt gör Klas Hällerstrand sin konst. De jobbar båda med klichén att det är tyst och ensamt i Norrland. Och en kliché är en kliché därför det finns ett korn av sanning i det. Det här är det kornet. Räck mig pitepalten. Nu.
3 Girighetsplattan
Utanför Nationalmuseums entré
Någon har bytt ut en platta i trottoaren. Och nu ligger där en fin liten grej med en olycklig dödskalle som slår sig för kinden och tittar trumpet på mig. I ena hörnet står det ”Alltid denna girighet!”, och i det andra är det signerat L.A. -09. Hmm, L.A… Jo, jag vet! Det måste vara Lena Adelsohn (Liljeroth), som ju tyckte att det skulle vara alldeles för dyrt att renovera Nationalmuseum. Så måste det vara!
4 Lee Miller
Millesgården, den 14 november–14 februari 2010
Tyra Banks har gjort det. Och Helena Christensen. Men Lee Miller var en av de första fotomodellerna som också ägnade sig åt att själv fotografera. ”You know, I used to do all that high fashion shit… But now I just want to show real beauty and emotion.”, säger fotografen i Sex & the City, men det skulle lika gärna kunna vara Lee Millers ord. Hon blev till slut officiell krigsfotograf. It’s all about the fierceness in the eyes.
5 Hyun-Jin Kwak
Kulturhuset, den 7 november–7 februari
Ny statistik visar att ungdomsbrottsligheten går ner i stort, men ökar bland flickor. Och efter att ha sett Hyun-Jin Kwaks Girls in Uniform verkar det inte så svårt att förstå. Det är väl egentligen bara naturligt när man försöker malla in tjejerna i olika uniformer, i stängda mentala rum. Som ett fängelse. Då kommer det att smälla i jämställdhetens land. Kwaks foton är en riktig käftsmäll, så jiddra inte med henne.
