Tre och en halvtimmes kö fick jag höra att det var till Trädgårn igår. Det kanske bara var ett fall av göteborgshumor men i alla fall: Alla ville se Lorentz och efter hans helt fantastiska spelning igår finns det ingen vettig på Way Out West som kan klandra dem. Men vi var många som var där tidigt, som hade väntat otåligt i uteserveringens "loungemöbler", som också fick se hypen som är Shlohmo.
Shlohmo (Henry Laufer, tanig 90-talist) har tack vare internet vuxit upp med att inte tvingas vara en subkultur. Han kanske lyssnade lite på OC-soundtracket ibland, kanske såg Kanye göra något nytt med hiphop, kanske skejtade, sov länge om mornarna och började göra musik om nätterna. Nu är han en typisk artist som hyllas i Jenny & Vänner, jobbar med en av världens bästa popmänniskor Banks och den lite tristare How To Dress Well och gör så mycket bra musik åt Jeremih.
Precis som Joel Kinnaman (i original gangstas-tisha!) spelar Shlohmo musik med en ständig öl i handen (fast Kinnaman sysslade mer med ett torrt glas vitt och elcigg). Han skuttar under hela sitt set, studsar fram mot sitt mixerbord och riktigt utstrålar carpe diem. Ett tag trodde jag nästan att han skulle göra en piruett.
Att han står där uppe och verkligen ser ut att leva lajf funkar så bra med den mörka musiken. Alla där inne, sista kvällen med gänget-fulla, dansar verkligen till hans soundcloud-musik. Det är så uppenbart att det är låtar som Bo Peep (Do U Right) och Fuck U All The Time som är hitsen publiken älskar på riktigt, är man där på golvet är det för att höra ond innemusik om att ligga. Annars är det lite snålt om r'n'b-r'n'b, mindre vokaler och mer musik som passar till rökmaskin. Men Shlohmo bara tar en till klunk och dansar vidare, i slow motion. Och det är fett.
