Ola Rapace i dagens outfit.
Dansarna Johan Thelander och Kristiina Viiala sitter lojt mitt på scenen, småpratar och delar på en joint. Om polisen i Växjö är lika nere med svensk dansperformance som med svensk hiphop lär det bli svårt för koreografen Gunilla Heilborns nya verk att turnera i Småland.
Tänker jag, eftersom urpremiären för hennes This is Not a Love Story ungefär sammanfaller med debatten om att Växjöpolisen ringt och tipsat en fritidsgård om förekomsten av referenser till cannabis i hiphopgruppen Labyrints raptexter, vilket ledde till en av flera inställda spelningar som drabbat gruppen.
Fast om du gjorde som jag sa åt dig i förra numret – det vill säga gick och såg Heilborns nya verk på Dansens Hus i början av maj – vet du också att det bara ”luftröktes” på scen. Att Thelanders och Viialas tummar och pekfingrar endast formades kring en osynlig låtsasjoint. Samt att det ju bara var en av alla populärkulturella referenser i föreställningen: just den scenen en parafras på en motsvarande i Richard C. Sarafians roadmovie Jakten mot nollpunkten (Vanishing Point) från 1971. Med följande tagline på filmaffischen: ”Tighten your seat belt. You never had a trip like this before.”
Men ändå. Vem vet hur denna på låtsas pårökta performancescen kan ha påverkat oskyldig scenkonstintresserad ungdom? Därför tar jag nu tillfället i akt att varna dig (och Växjöpolisen) för ett antal försommaraktuella föreställningar som med stor säkerhet i åtminstone någon scen fullkomligt frossar i farligheter som nakenhet, sodomi, upproriskhet, våld, otrohet, korruption, rökning, alkohol, häckling av makten, dödliga sjukdomar, satir, sexscener, korta kjolar och allmänt depraverat beteende.
1Idlaflickorna
Dramaten, till och med den 30 juli
Två finkultursystrar i ljusa dräkter som kastar en boll mellan sig? Var är farligheterna, undrar du. Men då underskattar du Ylva och Stina Ekblads underliggande oroande ironier, och framför allt Kristina Lugn och hennes Idlaflickor på rymmen från anständighet och ideal. Det lurar någonting i deras leenden ... ”Vi måste vara på vår vakt mot de senila småflickorna i våra hjärtan”, som de säger. Fortfarande en av vårens bästa uppsättningar.
2Utrensning
Stockholms stadsteater, till och med den 29 september
Död, våld, sprit, blåmärken, prostitution, våldtäkt, hemligt gömda upprorsmakare, angiveri, tortyr, dansande hallickar… Författaren Sofi Oksanens pjäs berättar en bit estnisk historia och Lena-Pia Bernhardsson och vårens favorit Ida Engvoll spelar så att vådliga gnistor får fäste i ditt inre.
3 Ensam bland en miljon
Unga Giljotin, till och med den 6 juni
Unga Giljotin vill göra scenkonst som varken är för barn eller vuxna utan för dem i glappet däremellan. Eftersom de har skrivit texterna tillsammans med stans gymnasieungdomar antar jag att det kan bli hur depraverat som helst.
4 Angels in America
Stockholms stadsteater, till och med den 22 juni
Ida Engvoll igen, i en garderob värdig Chloë Sevigny i tv-serien Big Love. Så är hon mormon också, därtill inbegripen i häftigt valiummissbruk. Medan hennes man rullar runt på scenen i endast ett lakan tillsammans med kvällens andra stora behållning, Emil Almén. Uppsättningen är inte alldeles episk men det är Tony Kushners pjäs så det räcker – om åttiotalets USA, aids, sex, kärlek, död, makt och politik.
5 Angels in America
HBO (2003)
Ola Rapace växer in i sin roll under föreställningens gång, visst. Men för dig som har svårt att se någon annan än Justin Kirk som Prior Walter återstår bara att se om HBO:s miniserie. För Stefan Larssons rolltolkning i Rickard Günters legendariska uppsättning 1995 kan du ju bara drömma om.
