Nöjesguiden ❤ Lune

17:00 25 Jan 2013


lune-1.jpg
Foto: Noah Beyene

Det är 2013 och vi har nyss lämnat konstprojektens år bakom oss. In träder skapelsen Lune, vars kommande debutalbum Music & Sports är ett självlysande performance det vore idiotiskt att ducka för. Nöjesguiden träffade projektets upphovskvinna Linnéa Martinsson i studion vid Odenplan för att prata musik, konst och osynliga luggar.

– Skivan heter så för att det är precis de sakerna jag gillar allra mest – musik och sport. Jag tränande rytmisk gymnastik när jag var liten och nu tränar och tävlar jag i thaiboxning. I musiken finns det något som antyder till något ganska konkret och sport för mig är ganska konkret – att träna och svettas, säger Linnea, klädd i kimono, t-shirt med strass och motocrossbyxor.

Fler artister överlag väljer att inte sätta etiketten ”artist” på sig. Kan Lunes epitet ”konstprojekt” vara en reaktion på hur hela musikbranschen har förändrats?

– Jag tänker mest på att jag vill kunna skapa en situation som gör att jag kan hålla på med det här så länge jag vill. Ju mer specifikt jag gör det och ju öppnare jag är för olika saker, desto roligare och enklare kommer det bli att leva med det här. Jag tänker ganska egoistiskt, Lune ska vara någonting som gör att jag kan uttrycka det jag vill, när jag vill.

Lunes röst, som kan få naivitet att låta som en käftsmäll och fortfarande känns igen mest från Adrian Lux-låten Teenage Crime, fångar upp det tema som har kommit att bli centralt för popmusik de senaste åren – vemodet på klubben.

– Jag har ju testat flera gången att skriva typ ”jag är så himla glad” men det är inte riktigt varken glädje eller viktigt för mig att säga sådana saker. Det känns som att jag ljuger om jag skriver något sådant. Trots att jag kan tycka att det finns någon glädje i det jag skriver, för jag tänker att det jag skriver handlar om livet (Linnéa gör stora citattecken) och känslor. Det är jättebra att det är så men jag kan tycka att det finns mycket som kan kännas oärligt på något vis, och krystat. Jag tycker att det är skönt att lyssna på musik där man hör att det inte ligger någon press bakom, när man hör att det antagligen bara blev så.

Vad lyssnar du själv på för musik?

– Jag fastnar för vissa låtar fast jag inte bryr mig så mycket vem som har gjort dem. På den senaste tiden har jag försökt att gå tillbaka och lyssna på det som jag lyssnade på när jag var liten, typ innan jag skulle gå på disco. TLC och sådant där. Jag lyssnar mycket på hiphop nu också. Jag tror att jag bara letar efter låtar som får mig att känna mig som jag vill vara, jag letar bara efter någon form av stämning som passar det mode jag är i nu. Jag har också lyssnat mycket på Music & Sports nu, eftersom jag har jobbat med den så länge och den precis har blivit klar men det är också väldigt skumt. Jag kan lyssna på den och höra det lite utifrån.

Det är så otroligt tråkigt att, enligt gammalt rockjournalistikmanér, dra paralleller till Björk så fort en kvinnlig artist sjunger drömskt till experimentella tongångar. Men det är det första jag tänker på när jag hör inledningsspåret The Show.

– Jag kan förstå kopplingen utifrån men inifrån är det mesta jag har skrivit, som introt, väldigt flygigt och högt där uppe. Det är svårt att ta ned på jorden. För mig kommer det ifrån den absolut första musiken jag var med och skapade, med alla loopar. Jag själv kan mer identifiera mig med dudes som rappar. Men alla är så kåta på det där referensandet och jag har liksom riktigt aldrig förstått det. Jag har alltid varit intresserad av låtar och inte artister.

Girls with bangs blir första singeln. Berätta, vilka är de här tjejerna?

– Det är någon form av metafor, jag ser det som en sköld. Som att man skulle ha massor av knivar på huvudet, som ett visir. En form av skydd för lite tuffa tjejer med en fuck off-attityd. Jag har haft lugg men jag tänker att man också kan ha en osynlig lugg.

Vad har Lune för förhållande till sin publik?

– När jag står på en scen så känner jag mest att jag vill fånga ett slags ”nu”. Jag har ju jobbat med performance och stått på scenen så länge att det är lite som med sport för mig. Det är väldigt mycket tankar och endorfiner i kroppen, jag blir väldigt peppad. Jag har tänkt att Lune nog kan prata med väldigt många olika åldrar och typer för musiken föreslår något ganska specifikt: ”så här ska du känna”. Men i det kan du vara ett barn, en vuxen, en mamma eller en kille. Texterna pratar ju mycket om hur det är att vara brud och om killar. Det är lite Hits for Kids ibland, ungt på något sätt.

Det är något sällsamt med Lunes musik, och ändå så omedelbart – det är tydligt att Linnéa vet hur en hitlåt ska skrivas. I videon till Made of Steel ser man henne i ett enda långt klipp, ta av lager efter lager av stickade tröjor och koftor. Till skillnad från Aviciis märkliga koftreklam från i somras, ser videon ut som en antites till de bilder som har kommit att representera dansmusik idag.

– Det var jävligt svettigt, hela den där grejen var i en tagning som jag och Joanna Nordahl gjorde. Vi övade och övade, vi kanske gjorde det 17 gånger och det var jävligt varmt. Ofta i dansmusikvärlden är det snygga sexiga tjejer som strippar, så att låten heter just Made of Steel och så står jag där i bomull… Haha. ■

Music & Sports släpps på Sebastian Ingrossos etikett Refune via Svenska inspelningar/Universal den 6 mars.
 

Stad: 
Kategori: