Lina Thomsgård avgår som Rättviseförmedlingens ordförande

– För att det är dags! Vårt arbete har alltid handlar om att utmana normer och låta fler komma till tals, för att förändra samhället till det bättre - och då måste jag ju själv vara en del av den förändringen. Jag tror att Seher Yilmaz kommer göra ett bättre jobb för Rättviseförmedlingen och samhället framöver. 

– Åh absolut icke, nej nej! Jag har våndats i månader, men det är ju precis därför som jag vet att det är rätt, för att det är svårt. Rättviseförmedlingen är det viktigaste jag gjort i livet och det är ju så himla kul med makt, att få bestämma! Men rörelse kräver att saker flyttar på sig och nu är det dags för mig att göra det, för att lämna plats för nya viktiga röster.

– Åh, det har varit så många. Priser och utmärkelser och vackra hyllningar av allt som 60 000 rättviseförmedlare gjort. Men finast för mig, personligen, var det en kväll när jag var redo att ge upp. Satt och fingrade på den där "delete"-knappen på sidan, för jag orkade inte mer. Kände att inget spelar ändå nån roll, könsrollerna är cementerade och makthierarkierna orubbliga. Så satt jag i soffan med min brorsdotter Malla och kollade på teve. I barnprogrammet Folkoteket dyker en helikopterpilot upp. Hon heter Elisabet och hittades via Rättviseförmedlingen nån månad tidigare. Malla ser helikopterpiloten Elisabet och flyger upp ur soffan och skriker att hon tänker bli piloooot! Så jag deletade inte Rättviseförmedlingen den kvällen utan bestämde mig för att vi skulle fortsätta så länge vi kunde göra skillnad.

– Jag hoppas att Seher och de andra, med optimism och tydlighet ska fortsätta förmå medier och andra att se bortom stereotyper och inte godta ursäkter. Den stora utmaningen framöver handlar om att skilda Sverige och svenskarna som vi faktiskt ser ut idag, med de bakgrunder, färger, erfarenheter och former som är vi. Medierna är fortfarande låsta vid en vit, manlig norm och idéer baserade på hud- och hårfärg präglar möjligheterna för många att komma till tals och få jobb. Så kan vi inte ha det. Idag är Sverige sämst av alla OECD-länder på att skapa förutsättningar för utrikesfödda personer i arbete, och det har mycket att göra med våra idéer och föreställningar. Det måste vi ändra på och medier behöver bevisligen hjälp att hitta nya nätverk.

– Jag ska jobba vidare med kommunikation, för jämställdhet och mångfald. Förhoppningsvis kommer jag ha lite mer tid att sova istället för att harva runt på interners bakgårdar och leta efter troll som jag kan omvända (eller nä, det kommer jag bergis fortsätta med). Ja, och sen håller jag ju på med en bok. En könlitterär, självhjälpsbiografisk historiebok. Vi får se vad det blir. Tack alla för att ni varit med mig i det här, och tack Nöjesguiden för att ni stöttat från dag noll!

Linas hejdå-brev finns att läsa här.