Jakten på den svarta lådan

Barabicu, den nya gentrifieringsmaskinen vid Rosenlundskajen är inredd med mängder av Ikea-kontorslampor i jätteformat. Bekvämlighetsutrymmena har utformats som någon slags steampunk-dröm (tänk Skalman-manick möter Mad Max). På Yaki-Da revs den ändamålsanpassade klubblokalen längst upp ut och ersattes av någon finnig gymnasieintellektuells dröm om förra sekelskiftets Paris.

Där det förut var dansgolv är det nu fullt av skrot som gör det fullkomligt omöjligt att dansa utan att braka in i mormors gamla finsoffa eller slapsticksnubbla på en mönstrad matta. Detta är inga isolerade fenomen, tvärtom belyser de en oroande trend som vägrar dö. Det är som att nattklubbarna inte längre vågar lita på att festen i sig håller. Istället omyndigförklaras vi genom att ständigt matas med intryck. Överallt ska det finnas något att titta på, bakom varje hörn en ny putslustig distraktion. Det är förminskande. Är vi barn?

Droppen var när jag häromdagen inne på en välbesökt krog vid Järntorget, hittills förskonad från allt ofunktionellt tingel-tangel, tittade upp och fann mig stirrandes in i ögonen på ett enormt dalmatinerhuvud av plast. Alltså något slags gillestugeprydnad från åttiotalet, producerad för ens lite crazy farbror som några år senare köade för att vara först med att ha en uppstoppad fisk som sjöng Bobby McFerrin.

Lisebergs Villa Opp-å-ner klappade igen 1996. Vi som var barn då behöver dock inte sörja för det: det räcker snart att kliva in på närmsta krog för att göra den tidsresan. Frågan är om inte någon inredare för några år sedan hittade interiören i något hamnmagasin och tänkte: ”det här alltså, det här känns hett!”. Regressionen är ett faktum.
Kan vi hitta tillbaka till det funktionella, tack? Till den lilla svarta lådan, utan fönster, med minimalt möblemang och framför allt befriad från skönt quirky inredningsdetaljer. Den typen av små till mellanstora lokaler finns under varenda pub i till exempel Storbritannien och saknas verkligen här. Utrymmen där dansen tillåts vara i fokus, istället för en inredares lite lagom ”crazy” idéer. 

Bäst just nu

1. House by the Sea

Den 30 november, 22–03, 80 kronor, gäst-dj: Haidl & Lindstrøm

Med uppenbart sinne och lagom mycket respekt för housens rötter i disco, garage och italo har HBTS under det senaste året fått oss att glömma den deep house-revival som börjat kännas mycket trött. Lägg till en imponerande jämställd boknings-historik för en väldigt mansdominerad scen och en trogen, dansvillig publik. I november gästas de av öresundsregionens Haidl & Lindstrøm (inte den Lindstrøm) som spelar disco och house av modernare snitt.

2. Woody West & WWDIS novemberfest

Pustervik, den 16 och 17 november, lördag 20–03, söndag 19–02, 170 kr/kväll, helgbiljett 270 kr, 18 år

Det här med ”psykedelisk rock” verkar stort just nu. Undrar just vad det kan vara för något? Gå till WWDIS:s novemberfest och ta reda på om det innebär något annat än vanliga rockband med dålig känsla för låtstruktur.

3. Luxury

Jazzhuset, den 9 november, 22–03, 80 kr, 18 år

Precis när man trodde att jazzen för alltid tagits över av smurfhits och syntare i pensionsålder börjar gamla fina Luxury ordna månatlig fest igen. Denna afton är det releasefest för Katakomb, som lovat att göra allt för att ge den upprullade kavajärmen ett ansikte.

4. Hammok

Karl Johansgatan 11, mån–ons 17–00, tors–sön 17–01, 18 år

Som en liten bit av Malmö, mitt i Majorna; sköna snubbar bakom baren, sköna snubbar framför baren och ibland sköna snubbar som spelar skön musik i båset. Det är bara att hålla till godo med god och billig öl och mat.

5. Barabicu

Rosenlundsgatan 4, fre–lör 11.30–03.00, 18 år

Det må vara början till slutet för de vackra fasaderna längs Rosenlundskajen. Det må vara inrett av en mycket sjuk hjärna. Det må frekventeras uteslutande av dem som klätt sig för svennigt för att bli insläppta på Diamond Dogs. Faktum kvarstår: Barabicu bokar varje helg dj:s av hög kvalitet och lämpar sig utmärkt för mellanlandning.