Lavjare som bytt bort sina barn mot en häst, misslyckade tatueringar och onanipåsar för hemmabruk. Många av de viraler som har spritts den senaste veckan härstammar från Sundsvallsbladet. Vi tog oss en pratstund med redaktör Styvbjörn Jonsson och bad honom berätta lite om tidningen.
– Vi drog igång 2010, tänkte att "nu jävlar ska vi sprida osanningar och se vad reaktionerna blir". I början gick vi ut ganska hårt med skriva om (hänga ut) halvkända Sundsvallsbor och företag. Det gick inte så bra då hatet haglade in ganska omgående, även mail från polisen och diverse advokater. Redaktionen består av ett gäng karlar i den undre medelåldern. Vissa har barn, andra har aldrig sett en naken kvinna. En skön blandning!
Vilka riktar ni er till?
– Vi riktar oss till alla, främst i Sundsvall. Det är väldigt varierad ålder, kön, hudfärg och sexuell läggning bland våra läsare.
Hur många av era läsare förstår satir?
– Säkert 50% av våra läsare inser inte att det är just satir vi håller på med. Det är lite därför vi får motivation att fortsätta driva Sundsvallsbladet, reaktionerna och kommentarerna från läsarna är underbara!
Vad har ni för hushållstäckning?
– Vi når ut till ungefär 70% av hela landet, från norr till söder. Och 40% av hela världen faktiskt.
Vad skiljer er från till exempel Dagbladet och Sundsvalls Tidning?
– Allt. Vi har bättre och framförallt roligare nyheter.
Hur är ni finansierade?
– Vi finansierar oss själva, får lätta på eget läder helt enkelt. Pengarna vi tjänar på tidningen ligger i nivå med vad mattknytande barnarbetare i Indien tjänar. Vill ni köpa annonsplats eller?
Jag är själv ursprungligen från Sundsvall, kan du ge mig en recap på vad som hänt de senaste 10 åren?
– Gatufesten går i konkurs, vi betalar 100-tals miljoner för en bro ingen kommer använda, politikerna använder kommunhuset som en lekstuga, Giffarna åker ur Allsvenskan, Yohio föddes. Ja, det var bättre förr. Helt klart.
