Svensk stand-up har aldrig mått så här bra. Yrkesskämtarna har börjat bjudas in i finrummen och att komiker medverkar i debattprogram är numera lika självklart som att TV4-hallåorna ska ha “spexiga” slipsar och sprejluggar. Kristoffer Appelquist är den Sunne-baserade skåningen som vi har sett skoja i alla humorprogram värda namnet. Han sitter titt som tätt med i TV-paneler där han levererar smått morbida vardagsbetraktelser och bisarr situationskomik men hans största kärlek är ändå standupen. Med sin egen föreställning “Krig” fick Kristoffer mycket uppmärksamhet för sin krigsförklaring mot den svenska försvarspolitiken. Nöjesguiden.se ringde upp och pratade med en av Sveriges roligaste män om dumma människor, trupperna i Afghanistan och hundar på skateboard.
Hej Kristoffer Appelquist!
Man ser mycket av dig nu, skulle du säga att du är känd?
Nej, jag skulle snarare säga att jag är mer av en mediehora.
Jag är nog världens mest ostrategiska människa som bara tackar ja till allt som låter kul för tillfället. Folk kan till exempel ringa mig och fråga: “vill du testa kräftor?” och jag bara skriker “JA!”.
Du skrev på din blogg att du vill göra en talkshow. Hur skulle den se ut egentligen?
Jag skulle vilja göra en talkshow som skulle likna Johnny Carsons (legendarisk värd för “The Tonight Show” reds. amn.). Jag är uppvuxen med de stora talkshowerna och det formatet är så jävla bra för de bjuder in verkligt smarta människor. I Sverige har vi ofta talkshows med dumma människor. De kan vara dumma på olika sätt, vissa har bara lågt IQ, vissa läser bara “Hänt i veckan” och vissa är typ bara 20 år gamla.
Vilka gäster skulle du vilja ha?
Carl Bildt skulle ju vara drömmen. Att få ge honom en utmaning och ställa jävligt jobbiga frågor men jag vet inte, jag skulle kanske inte klara det så bra. Prins Charles skulle vara en annan drömgäst. Jag tycker det är mer intressant med det brittiska kungahuset. I Sverige snackar vi bara om prinsessan Estelle, är det rimligt om hon ska få makten, ska kungahuset ha några privilegier över huvud taget, osv. Med prins Charles skulle jag vilja snacka om principer, mer det här av det gamla.
Vad är roligast, stå på scen eller göra TV?
Att stå på en scen framför en live-publik är det absolut roligaste som finns tycker jag. Men skulle man göra tv framför en live-publik, skulle det vara lika kul det med. Jag tycker inte så mycket om att göra de här förinspelade programmen, det blir oftast så mycket bättre om allt sker direkt och inte är lika styrt av ett manus.
“Bit inte den hand som föder dig” är ett gammalt uttryck. Blir det någonsin ett problem som komiker?
Ja absolut blir det så, att jobba med SVT är ett exempel. SVT är den sista spillran av det gamla Sovjetunionen. Det är en samling galna människor som sitter i ett stort rum runt ett stort bord och bestämmer över licenspengarna. Det klart att SVT har ett viktigt uppdrag men det kan bli otroligt dåligt väldigt ofta när de ändå bara köper in utländska format i slutändan. SVT är en spillra av ett system som faktiskt inte har fungerat på 50 år.
Men det klart, ringer de och frågar om man vill vara programledare för Melodifestivalen eller om de skulle ge mig en egen talkshow, då tackar jag ju ja. Så ja, det där med att inte bita den hand som föder en, det är ju något vi alla kanske måste tänka på.
Det finns många komiker nu som är ganska politiska, som Soran Ismail och Magnus Betnér . Är humor alltid politik? Eller hur står de i relation till varandra?
Nej verkligen inte, humor är inte politik. Definitionen av politik handlar om att man kollektivt fattar bindande beslut. Det Magnus Betnér och till viss mån Soran Ismail gör har inget med politik att göra, de påverkar genom att säga vad de tycker men det de sysslar med handlar om opinionsbildning. Många komiker skojar om politik och opinionsbildare men de kan ingenting. I USA är det skillnad, där finns det komiker som lägger sig i presidentkampanjer och verkligen jobbar med frågor.
Jag skulle vilja se alla slags sorter: tramsiga komiker som bara håller på med trams, politiska komiker som verkligen är insatta i politik och som är stenhårda, att det ska bli större skillnad. Det är som med musik. Viss musik dansar man till och sen finns det musik som passar för att åka hiss.
Vilket ämne intresserar dig mest som komiker?
Ett bra tag har det varit försvarspolitik och militära insatser. Försvarsmakten snackar en massa skit och det är kul hur de ljuger så mycket. De kallar våra styrkor i utlandet för “fredsbevarande” men handlar ju om krig. Att säga något annat är bara skitsnack.
Jag är inte så intresserad av politik, jag blir bara förbannad och att skoja om det är det enda jag kan.
Har du någon förebild inom din bransch?
När jag var liten var det Eddie Murphy och när jag själv började så var det Eddie Izzard. Men den jag måste säga att jag har en enorm respekt för här i landet är Mårten Andersson. Han står för allt vettigt i vår bransch, han är den enda som driver en fungerande klubb (Raw reds.amn.) dit det kommer internationella storheter. Mårten älskar stand-up, mer än någon annan i Sverige.
Vad är ingredienserna för en garanterad skrattfest?
Det är enkelt, det behövs egentligen bara en enda ingrediens. Americas Funniest Home Videos. Vi säger att vi skrattar åt “the Office”, alltså humor med lite mer “finess”. Men egentligen skrattar man ju aldrig så mycket som när hundar åker skateboard eller när en papegoja pratar i telefon.
Det får mig att ligga ner på marken och skrika “nåd, nåd!”. Skrattar aldrig så mycket som då men det är ju inget man alltid vågar säga.
Du bor i Värmland och är ute och turnerar mycket. Hur påverkar det en människa att åka så mycket tåg? Att hela tiden resa till en ny stad som inte är ens egen?
Nej men det fungerar rätt bra, jag tycker ju om att läsa och skriva. Man hittar väl någon slags harmoni där under resorna. Men jag har ju haft mina duster med SJ, talat mycket om det i mina föreställningar och så. Snacka om att bita den hand som skjutsar en!
Att vara komiker är världens ensammaste jobb. Man bor själv, kommer till klubben själv och sedan gör man sitt gig. Träffar man en annan komiker så är båda nervösa, möjligen tar man en kaffe eller en öl men för mig blir det inte så mycket mer än så.
Komiker kan ju inte alltid vara roliga och lätta att ha att göra med, är det någon komiker man gärna undviker att stöta på?
Jag tror att jag är den tråkiga jäveln som man ska undvika. Efter att jag är klar med min show vill jag kanske ta en långpromenad, inte ha fest som många andra av mina kollegor. Jag är den killen.
Vad gör du framöver?
Jag ska på turné med Raw till hösten och det roligaste jag kan tänka mig, att varje kväll uppträda för utsålda hus. Annars spelar jag in lite TV, uppträder på Norra Brunn och reser runt i Sverige med min föreställning.
Till slut, vem är Sveriges roligaste människa?
Jag tror att det är Johan Glans för det mesta, han är för jävla rolig. På scenen är det Johan men av scenen skulle jag säga att det är David Batra.
